Otrogen och gravid

Vem är jag som ska säga att si och så är fel och att så här ska du göra.. När man har varit otrogen så finns det 2 st saker man borde tänka på.
1. kan jag leva med detta?
2. vad har jag utsatt min pojkvän för. ev sjukdommar osv.
Nu sitter ju du i en sits som gör så att du verkligen fått tänka igenom vad som skett.. Alla gör vi misstag.. Men den stora frågan e vad vi gör efter misstagen. Jag tycker att du ska berätta om otroheten för din pojkvän, resten får ni eller du ta itu med själv. Berätta inte det för att du "råkade" göra ett felsteg, och blev gravid, utan berätta det för att han förtjänar det och för att du själv ska förhoppningsvis bli lite klarare för vad du ska göra..

Jag vill ge dig en kram och önska dig lycka till vad du än beslutar..

Squeezetoy:
Skriver man en sån här tråd så får man faktiskt räkna med kritik för det är ett känsligt ämne för många....för det finns många som hatar otrohet och då reagerar många väldigt starkt på såna här trådar.Det är inte lätt och direkt tycka synd om henne.....för vissa misstag kan man "välja" för jag menar det va väl ingen som tvingade henne o ha oskyddad sex med en annan...eller hur?? finns ingen som helst ursäkt för såna här "misstag" och nej man är inte perfekt och man kan göra sina misstag här i livet men som sagt...vissa misstag väljer man!

Det är klart att man väljer vissa misstag, ibland lite mer eller mindre medvetet. Jag vet också att man kan få kritik när man uttrycket sin åsikt, och jag är beredd att ta den kritiken för att jag vet hur jag ställer mig till frågan.

Det är klart att självklart att otrohet inte är rätt, det tycker jag inte. Jag menar bara att det är rätt onödigt att hacka på trådstartaren som uppenbart mår dåligt över detta, och jag tror inte att det enbart beror på att hon blev gravid av sitt misstag. Den som tycker att hennes handlig var så avskyvärd behöver inte uttala sig för någonstans måste det ju finnas lite empati.

Jag vet att jag i alla fall har empati både för trådstartaren och hennes familj, för det kommer inte att bli lätt för dom. Dessutom tycker jag att någon som är i ett tillstång av rädsla, villrådighet och ångest kan söka råd utan att klandras så hårt av andra, hon kommer att få mycket klander från sina närmaste innan detta är över.

Som man bäddar får man ligga. Tänk om det var dig det hände.

Ta ansvar för dina handlingar och berätta sanningen för din sambo. Han förtjänar inte att leva i en lögn.

Squeezetoy: ja du rätt i vissa saker men känner ingen empati för henne för hon är en vuxen människa och får stå för vad hon gjort,men däremot känner jag empati för hennes sambo och barnen(som inte ens vet nått än),man ska ju behandla andra som man själv vill bli behandlad och jag tror inte TS vill bli behandlad så som hon behandlat sin familj!
Jag tycker TS kan höra lite åsikter från bådas sidor...
alltså från såna som känner empati och tycker synd om henne och från såna som jag...som tycker hennes handlingar är avskyvärda och brist på ansvar....och det du skrev att hon kommer få klander från sina närmsta är inte mer än rätt tycker jag.Familjen har inte valt detta,utan hon valde denna situationen åt dom och det kommer följa dom resten av livet och det på grund avTS behov egna bwehov va med en annan.
Det är hemskt och faktiskt väldigt egoistiskt.

Ja, man ska ju behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Varför behandla trådskaparen på ett dumt sätt då undrar jag?
Hon mår ju uppenbarligen redan väldigt dåligt för det hon ställt till med!

hoppas att det löser sig iaf och jag tycker att du bör säga det till din sambo.

Hur illa det än är skulle jag berätta sanningen för sambon. Vill du inte "ta bort" barnet så ska du inte. Jag tror med tanke på vad du skriver att det kan få hemskare konsekvenser än att ta ev skit från omvärlden.

Allt blir inte alltid som man tänkt sig, det var fel det du gjorde, men du behöver inte fortsätta göra fel
Säg sanningen och ta konsekvenserna av ditt handlande, resten ordnar sig.
Med tanke på att du är hormonell och att du har haft en del skakiga månader bakom dig så tycker jag du ska ta det lugn i övrigt och inte ta några livsavgörande beslut i övrigt.
Såvida inte din sambo lämnar dig så tycker jag du ska stanna tills du är 101% säker på vad du verkligen vill. Vem vet ert förhållande kanske kan bli bättre på sikt.
Ta en sak i taget, lugnt så löser det sig sakta men säkert.

Stor kram och lycka till!

>Nisslass, kunde inte sagt det bättre själv!

Tack för allas inlägg både ris och ros. Jag vet att jag inte förtjänat att enbart höra positiva kommentarer, för det jag gjort är fel. Det är jag mer än medveten om.

Jag har redan sårat en människa för mycket, så att behålla barnet skulle vara helt fel. Även att behålla barnet som jag mår nu. Jag måste koncentrera mig på det jag redan har. Reda upp min soppa och se vem det är jag vill vara med, bestämma mig vad jag vill ha ut av livet. Koncentrera mig på min solstråle!!!!
Har en känsla av att det kommer att skita sig med båda killarna, och det förtjänar jag!!!!!

Ena dagen känns allt okej, då känns mitt befintliga liv helt okej och det känns som att jag verkligen kommer lösa allt med mitt barns pappa. Medans det andra dagen känns skit.
Då vill jag bara vara med den andra killen, för jag mår verkligen bra av att vara med honom. Det känns mer som att han och jag är på samma våglängd än vad jag och sambon är.
Han gör mig lycklig, samtidigt som situationen runtom är skit- rent ut sagt.