• Anonym (S.)

    Otrogen och gravid

    Jag har tabbat till det. Rejält!
    Livet är helt snurrigt och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

    Jag är sambo med en underbar kille. Han är pappa till mitt barn som är dryga året gammal. Vi har varit ett par i 4 år och har haft det jättebra ända tills för att par månader sen.
    Då ställdes mitt liv på sin kant och jag gick igenom ett par jobbiga månader. Allt utan att jag upplevde att jag fick någon respons eller några tröstande ord av sambon. Jag började tvivla på min kärlek för honom. Var jag bara tillsammans med honom för barnets skull? Fanns det överhuvudtaget någon äkta kärlek kvar?
    Jag började helt leva för vårt barn.

    I samma veva började jag prata med en kille som jag varit bekant med ett tag. Han har ett barn som är ett par månader yngre än mitt, så där hittade vi massor gemensamt.
    Vi pratade flera timmar om dagen på MSN och tillslut träffades vi.
    Det ena ledde till det andra och vi inledde något av en affär. Alla känslor fanns där, från bådas sidor.
    Jag stod i valet och kvalet och visste inte alls vad jag skulle göra. Skulle jag lämna min sambo och ta bort min och vårat barns trygghet. Vad skulle hända med allt och alla? Vem skulle vårat barn bo med? Så otroligt många frågor och INGA svar.
    Allt mellan min och 'den andra killen' var väldigt mycket upp och ner. Ena dagen visste vi båda vad vi ville. Andra dagen så tvekade jag. Om och om igen!

    Vi hade sex. En gång.
    En gång, som visade sig räcka. Jag blev gravid.
    Killen blev glad, och ville mer än gärna ha barnet.
    Min första spontana känsla var abort.
    Fort, fort, fort! Bort med barnet och alla bevis på min idioti.
    Men sen började jag tänka. Barnet gjorde sig påmint konstant genom illamående och yrsel..

    Jag drog mig för att ringa till sjukhuset. Men tillslut gjorde jag det.
    Fick en tid för undersökning och VUL.
    Barnet var 7 mm långt, dvs vecka 6+4. Fick tid imorgon att komma in och få tabletter för att avbryta graviditeten och sen tabletter att ta med mig hem för att stöta ut barnet...

    Och det gör ONT! Mitt hjärta gråter. Min själ skriker efter barnet, men mitt samvete låter mig inte behålla det.
    Skulle jag stå ut med allt skitsnack som skulle pratas om mig?
    Hur ska jag kunna berätta för min sambo att jag är gravid, men att det inte är hans barn? Han som inte ens anar att jag träffat någon annan.. Hur ska våra föräldrar reagera?
    Hur ska allt lösa sig mellan mig och barnets pappa?

    Så otroligt många frågor. Och INGA svar.
    Det jag vet är att jag inte vill ta bort barnet, men att jag med största sannolikhet kommer göra det iallafall.
    Jag är feg.
    Och jag är ledsen.

    Vet att jag bara svammlar, men jag behövde få skriva av mig.
    Finns det någon som varit i liknande situation som kan komma med solskenshistorier?
    Jag behöver få höra att det löser sig, för i nuläget tvivlar jag på det...
    Jag VET att jag har tabbat till det, så det behöver jag inte höra igen.
    Jag var dum och otänksam. Gjorde allt som man inte ska göra. Men det är såhär mitt liv ser ut just nu.

  • Svar på tråden Otrogen och gravid
  • Anonym (...)

    Jag gjorde abort nu i fredags , och de var inte skoj, men de var ju en annan situation, jag och min man vi fick en dotter för tre månder sen. Men så blev ja gravid igen och de var lite för tätt tyckte vi. Mår psykiskt dåligt ibland men vi får tänka på vår lilla underbara dotter, hon kommer ju i första hand nu, så de hade inte varit rätt att behålla de andra, får vännta något år.

  • Anonym

    Du har redan bevisat att din sambo inte duger och att du inte respekterar honom.

    Vill du trots det vara kvar med din sambo- gör abort på en gång. Och hoppas att han inte kastar ut dig.

    Eller, bryt med sambon och flytta ihop med den andra- och förbered dig på vårdnadstvist.

  • Blue Orchid

    Följ ditt hjärta vännen...

  • Anonym (ung)

    Hej!

    Jag är i ungefär samma situation som dig. Är tillsammans med min pojkvän sen 4 år tillbaka och var otrogen en enda gång, och har blivit gravid. Läkarna säger att det "mest troligt" är min pojkvän som är pappan, men det finns en risk att det är den andra. Vet inte alls vad jag ska göra. Älskar min pojkvän och vill? behålla barnet, eller rättare sagt jag vet inte. Min pojkvän vet vad jag gjort eftersom det kändes lättare om han vet om det, han tog det jättebra men har dragit upp det några ggr. Antagligen för att han är sårad. Jag har sagt att jag bryr mig inte om det som hänt längre utan vill se framåt.

    Men problemet är att min pojkvän vill inte ha barn nu säger han(kanske av rädsla för vad jag gjort), han säger att han inte är redo och att jag får väl ta hand om mitt barn nu om jag ska behålla det. Ibland kommer det ngt i stil med att klart jag stöttar dig, men det känns så osäkert. Han är jättegullig nu, göra alltid frukost p g a mitt illamående,gör allt jag inte orkar och det ser jag ju som en positiv sak. Men just nu har jag ingen aning om hur jag ska göra. Båda killarna vet om det, men den andra har inte hört av sig nått. Jag är nu i vecka 7+6...

  • Anonym

    Jag var med om ungefär samma sak. Men det var inte ett enstaka tillfälle utan en "riktig" affär som jag hade, bakom ryggen på min dåvarande sambo. Jag älskade dem båda och hade därför svårt att bryta med den andra killen, trots att jag inte ville lämna min sambo. Den andre var för övrigt helt införstådd med det hela, han hade flickvänner också, så det vi hade var väl mer av ett kk-förhållande, fastän med otroligt mycket kärlek och ömhet samtidigt. Det havererade förvisso senare, men i alla fall.

    Jag ville inte ha barn med den man som jag visste var pappan. Och eftersom de två killarna hade olika hudfärg hade jag ingen chans i världen att låtsas som ingenting. Så valet var ganska lätt. Min sambo tyckte att det var mitt beslut, men har efteråt sagt att han nog ville behålla det men inte vill pressa mig. Aborten ågrade jag aldrig och den killen jag levde med tror fortfarande att han var pappa till barnet som aldrig fick födas.

    Jag tycker du ska fundera på vilken av killarna du vill ha, om någon av dem. Sen tycker jag du ska välja barn eller inte efter det. Jag kan föreställa mig att det vore svårt för din sambo att låta dig föda ett barn till er familj som inte är hans. Så vill du stanna hos honom är väl abort det enda möjliga. Försök bli gravid med honom istället då.

  • Anonym (umm)

    Det jag skulle ha gjort är nog att ha sex med min sambo, sedan berätta om graviditeten sådär 2 veckor senare och inte säga hur långt gången den var. Antingen kanske han skulle glömma bort att räkna på veckorna efter ett tag eller så skulle han tro att det föddes lite för tidigt. Han behöver ju inte följa med på inskrivningen/VUL i början då det är uppenbart att barnet är äldre än vad det borde vara. Det jämnar ju ut sig efter ett tag eftersom det inte har gått så långt.

    Fast då kan ju killen du varit otrogen med bli upprörd och kanske skvallra, det är ju problemet :/ Och dåligt samvete.

  • Anonym (usch)

    Jag känner verkligen med dig. Men vill du fortsätta vara tillsammans med din pojkvän så tror jag att abort är det enda rätta. Förslaget ovanför ang ha sex med pojkvännen och få honom att tro att han är pappan. Tänk inte ens på det, mår du dåligt nu så lär du gå under i så fall.

    Det andra alternativet är att du berättar för din sambo och lägger alla kort på bordet, berättar hur du känner och hur du känt. Ingen är felfri fast många vill framställa sig på det viset. Vad ska dina föräldrar säga, vad ska övriga personer säga? Förmodligen en hel del, men de lever inte ditt liv, har man inte varit i samma situation så ska man hålla tyst.

    Liknande situation? Inte riktigt men i närheten och det går inte en dag utan att jag tänker att abort skulle varit det bästa.

  • tomtejävel

    Anonym (umm), så du skulle alltså lurat på killen ifråga barnet, även om du visste att det omöjligen kunde varit hans? I mina ögon personifierar du egosim ganska perfekt så jag kan förstå varför du valde att vara anonym......

    Tufft sits du anonyme trådstartare satt dig i. Någon ovanför skrev vad jag kände... Vill du behålla din kille så är abort det enda tänkbara, inte för att det garanterar att han någonsin vill ta i dig igen, men i mina ögon är det din enda chans. Men det som sagt OM du vill behålla din karl...

  • Anonym (sorgligt)

    Jag blir så ledsen när jag läser om otrohet. Visst är det ett svek i sig, men VARFÖR skyddar man sig inte om man befinner sig i en relation? Man riskerar ju att bli smittad och smitta sin oskyldiga partner vidare med det ena värre än det andra! Om man måste ha ett tillfälligt förhållande så kan man väl ha den goda smaken och respekten mot sin partner att använda kondom!! Det finns inga garantier att ens älskare inte bär på nåt smittsamt.

    Anonym (umm) Det är väl det sämsta man kan göra. Tänk om barnet blir sjukt och behöver blodtransfusion eller organdonation. Då kommer det fram att ts sambo inte är pappan. Är inte det värre ändå?

Svar på tråden Otrogen och gravid