Otrogen och gravid

Hmm. nu far jag val skit, antar jag, men ar det verkligen hela varlden att vara otrogen? Inte for att jag har varit det sjalv men jag fattar faktiskt inte varfor hela varlden brakar ihop for att man tankte pa ett annat satt en natt och gick till sangs med en annan an den man alskar eller vad man nu gor.. Det finns sa mycket regler for allt har i livet och ibland slas jag av kanslan att.. kanske ar det inte nodvandigt alls..? Sa mcyket skuld och sjalvpataget lidande och.. Ja ja, bara en hippietanke sahar pa eftermiddagen.

Anonym:
TS verkar i sin text förstå mycket väl att det varit fel och respektlöst.
Tror faktiskt inte att vi behöver sitta här och berätta det för henne gång på gång om hur dumt det var. Alla kan begå misstag. Jag tycker det räcker med det straff hon fått.
Det kan inte vara lätt. Som man bäddar får man ligga, visst. Det tror jag nog att trådskaparen veet mycket väl! Kom med någon konstruktivt istället. Att berätta hur fel det är gör inget ogjort.

Zebra... Att vara otrogen är väl att svika någon, det är väl det det handlar om. Jag menar jag skulle bli jätte ledsen om min man var otrogen och jag skulle aldrig kunna släppa det.
Jag tycker att har man ett förhållande med någon så lovar man ju liksom trohet till den personen (om man inte kommit överens om nått annat)

Nej otrohet är ALDRIG okej om det sårar någon....

TS: Jag hade nog gjort abort om jag var i din sitts, jag hade inte viljat sätta ett barn till världen med den osäkerheten som du just nu lever med.
Konsentrera dig på det barnet du redan har och se till så att det har det bra vad som än händer mellan dig och din sambo.....

DETTA ÄR VAD JAG TYCKER OCH JAG REKOMENDERAR INTE TS ATT GÖRA ABORT...
Inga påhopp tack.

Jo, jag vet hur du menar och det BRUKADE kannas sa for mig ocksa. Vet inte vad som hande men plotsligt kanns det bara inte som att det VORE hela varlden faktiskt. Lite som att man kan ju inte begara att ens partner ska vara allt man behover pa alla plan, dvs basta samtalspartnern och roligaste man kanner alltid och.. Varfor ar det sa exra hemskt just att ha sex med nagon annan? Ar det inte egentligen ett storre tecken pa att nagot inte ar 100% om man har t ex timslanga djuplodande samtal med nagon annan?

Zebra: Som jag sa så är det okej att ha sex med andra om man har kommit överens om det men att smyga med det och ljuga om det.... det är ju det som är fel.

Menjag håller med om att det kan kännas lika mycket om ens partner anförtror sig åt någon annan än dig hela tiden också.

Till Engeln m.fl...

Hur skulle ni reagera om ER KILLE kom hem och sa...jag ska få delad vårdnad med henne jag var otrogen med, det är väl ok? Jag var med henne när jag var lite trött på dig, eller- vi hade det nog bra egentligen- men- jag blev så lockad av denna tjej...

Jag anser att barnet hör till otroheten...jag skulle aldrig kunna ta emot och älska ett barn som kom till så- även fast barnet är underbart i sig...

Just nu är barnet inget barn heller anser jag...det är ett litet embryo.

Ska killen behöva lida att se tjejens och en annan killes barn växa upp?

ZEBRA

För mig är det hela världen att vara otrogen.

Det är att inte ha respekt mot sig själv, sin "älskade" och andra.

Är man otrogen...då älskar man inte sin nuvarande, ANSER JAG.

Jag får massor av tankar av ett sådant inlägg och av era svar till TS. Många skriver att alla kan begå "misstag" och att TS gjort fel osv. För mig är det ljusår från ett misstag, det är helt enkelt oförlåtligt! Hur behandlar ni varandra egentligen där ute i Sverige?

Alla förhållanden går upp och ner men av respekt försöker man lösa det eller gå skilda vägar innan man ser sig om nya bekanskaper, eller?! Varför är alla så himla svaga att man söker sig utanför så fort förhållandet är sämre? Vad blir bättre av det? Och om man blir dåligt behandlad inom förhållandet så gå istället!

För mig handlar det mer om en tanke än om känslor. Dvs, jag har valt min sambo och är honom därför trogen tills vi bestämt att det inte fungerar längre. Jag är inte mentalt mottaglig för en annan kille oavsett hur vi har det hemma. Jag skulle inte kunna titta mig själv i spegeln om jag visste att jag sårat en oskyldig människa på det viset.

TS, jag vet inte vad du ska göra. Men det minsta du kan göra är väl att vara ärlig mot din sambo? Ni har ju uppenbarligen problem och om ingen av er är intresserad av att lösa det är det väl bättre att ni delar på er? Tycker ditt inlägg igår lät klokt, du behöver fundera ut vad du vill ha ut av livet. Du har bara ett så se till att bli lycklig!

Anonym 6007483
Tja vad skulle man säga.....för det första skulle han inte uttrycka sig lika känslokallt som du gör.
Jag skulle bli chockad, naturligtvis. Det här kanske låter konstigt för dig, vet inte om du har barn men hur det än är så skulle det barnet bli ett syskon till mitt barn och jag skulle INTE vilja stå ivägen för det så barnet skulle jag acceptera, + att barnet är en del av den person jag älskar.

Sen vad gäller mannen så måste man ju prata om vad han/vi vil med vår relation, varför det vart som det vart.
Klart det skulle flyga hårda ord, det skulle ju vara jobbigt förmodligen en lång tid. Viktigast är ju barnet vi har och barnet som ska komma och att om vi ska stanna ihop så accepterar man ingen mer otrohet efter det. Min man skulle inte vara den jag älskar om han skulle tvinga tjejjen till abort eller vända det barnet ryggen, han är bra mer "omtänksam" än så.

Att du inte skulle kunna acceptera ett barn som kom till så kanske beror på ålder, mognad eller bara storleken på ditt hjärta. Fast jag tror nog att bara du fick lite tid och om du verkligen ville så skulle du kunna älska vilket barn som helst. Jag ser inte barn som ett smörgåsbord, endera älskar man barn eller så gör man det inte. Å vad skulle jag ha för rätt att tex förbjuda en relation mellan ett barn och dess far?
Så med dom tankarna som bakgrund så tänker både jag och min man att ge hennes sambo en chans, storleken på hans hjärta vet vi inget om, det kanske inte ens TS vet förrän hon pratat med honom för DET bör hon göra i vilket fall som helst.