• Anonym (Lina)

    Du som är läkare, psykolog, lärare, behandlingsassistent, socionom eller liknande, hur hanterar du sexuell attraktion till patient/klient/elev?

    Vad gör du i en sådan situation? Avbryter du ert samarbete och ger patienten/klienten en annan person att vända sig till eller jobbar du vidare med personen trots känslorna?

    Har du blivit kär i en patient/klient/elev? Hur har du hanterat det?

    Hur vanligt är det att man inleder en relation med patient/klient/elev eller tidigare patient/klient/elev? Vad tänker ni kring det? Vi vet ju alla att det är oetiskt och förenat med påföljder av olika slag men hur vanligt är det trots allt?

    Har du som patient/klient/elev haft känslor för och/eller inlett ett förhållande med din läkare/psykolog/lärare/liknande?Hur upplevde du det?

    Nyfikna frågor då jag hört talas om några sådana här fall och själv finner det högst olämpligt men jag skulle vilja veta hur "allmänheten" tänker kring dessa frågor och vilka erfarenheter som finns bland er! 

  • Svar på tråden Du som är läkare, psykolog, lärare, behandlingsassistent, socionom eller liknande, hur hanterar du sexuell attraktion till patient/klient/elev?
  • Anonym (effie)
    luna1 skrev 2011-06-10 15:06:38 följande:
    Jag vet en överläkare som raggar på sina patienter om han anser att dem är snygga. Det känns lite fel, han är över 45 och han gillar yngre tjejer runt 20. Han frågade b.la att eftersom inte jag var intresserad av han(jag är ung), om jag inte hade några vänner som var intresserade av att dejta en överläkare.. Obestämd
    Fy fan vad oproffsigt! Jag tycker att du ska anmäla faktiskt. Såna där vill man ju inte ha i sin kår!
  • Anonym (F d soc sekr)
    Anonym (Lina) skrev 2011-06-09 23:16:53 följande:
    Jag tror också det är skillnad för kuratorer/psykologer och delvis även socialsekreterare och behandlingsassistenter. Anledningen är att relationen är en så viktig del av arbetet. Man har en relation och förmedlar empati och värme och patienten/klienten öppnar sig och pratar om väldigt privata saker som han/hon kanske inte pratar om med någon annan. Man lär känna varandra ganska väl även om man i sin yrlesroll inte lämnar ut så mycket privata fakta så kan det uppstå en intensiv och förtrolig relation. Lämnar verkligen dessa yrkeskategorier en del av sin personlighet hemma (som någon var inne på)?
    Nja... jag tror att man faktiskt måste visa en del av sin personlighet för att få förtoende och kunna hjälpa den andra personen (om det är en form av "behandlingssamtal") men man måste vara försiktig så att man själv inte lämnar FÖR mycket information om sig och sitt. Det SKA handla om "klienten", inte om mig. Men vem vill sitta och yppa sitt innersta för en människa som inte säger NÅGOT som sitt eget, som inte visar några känslor eller förtroenden. Det är ett avvägande så att man inte blir privat, men behåller sin personlighet. Tror jag.
  • Anonym (F d soc sekr)
    Anonym (Lina) skrev 2011-06-09 23:17:50 följande:
    Om man behärskar sig  - är det ändå fel att jobba med personen då?
    Det var en bra fråga!

    Jag tror att det kan försvåra en behandlingssituation och att man måste vara OERHÖRT proffsig för att kunna ha en behandlingsrelation med någon man är attraherad av. Jag tror att det är olika om man klarar av det eller inte.
  • Anonym (effie)
    Anonym (Lina) skrev 2011-06-09 23:16:53 följande:
    Jag tror också det är skillnad för kuratorer/psykologer och delvis även socialsekreterare och behandlingsassistenter. Anledningen är att relationen är en så viktig del av arbetet. Man har en relation och förmedlar empati och värme och patienten/klienten öppnar sig och pratar om väldigt privata saker som han/hon kanske inte pratar om med någon annan. Man lär känna varandra ganska väl även om man i sin yrlesroll inte lämnar ut så mycket privata fakta så kan det uppstå en intensiv och förtrolig relation. Lämnar verkligen dessa yrkeskategorier en del av sin personlighet hemma (som någon var inne på)?
    Nu vill jag tillägga att det jag menar absolut inte handlar om att vara avstängd, kylig eller alltför distanserad. Jag känner att empati, värme och personlig närvaro är centralt i mitt yrke som läkare för att det ska bli bra så jag tycker inte att det är just där det ligger någon skillnad. Det går utmärkt att vara det utan att samtidigt riskera att bli kär, för privat eller tafsa mentalt på patienter. Samtidigt är det ju klart att det är en skillnad i hur man som patient ser på en kurators funktion och på en läkares funktion och därmed också skillnad i förväntningar och beteende gentemot dem.

    Det är nog mer en fråga överlag om vad som karaktäriserar att vara professionell respektive oprofessionell.
  • Anonym (F d soc sekr)
    Anonym (effie) skrev 2011-06-10 16:55:10 följande:
    Det är nog mer en fråga överlag om vad som karaktäriserar att vara professionell respektive oprofessionell.
    Precis! Och man vet nog innerst inne vad som är ok i ens eget yrke och inte!
  • Anonym
    Anonym (effie) skrev 2011-06-10 16:55:10 följande:
    Nu vill jag tillägga att det jag menar absolut inte handlar om att vara avstängd, kylig eller alltför distanserad. Jag känner att empati, värme och personlig närvaro är centralt i mitt yrke som läkare för att det ska bli bra så jag tycker inte att det är just där det ligger någon skillnad. Det går utmärkt att vara det utan att samtidigt riskera att bli kär, för privat eller tafsa mentalt på patienter. Samtidigt är det ju klart att det är en skillnad i hur man som patient ser på en kurators funktion och på en läkares funktion och därmed också skillnad i förväntningar och beteende gentemot dem.

    Det är nog mer en fråga överlag om vad som karaktäriserar att vara professionell respektive oprofessionell.
  • Anonym (Sandra)

    Jag jobbar som syrra på en avd som har väldigt blandade åldrar inlagda. Jag ser bra ut och vet om det. Det är jättekul och så men INTE på jobbet. Jag märker ibland hur manliga patienter flirtar, tittar och tycker det är extra jobbigt när jag ska hjälpa dem med hygein och sånt. En tonårskille vägrade att jag fick hjälpa honom till duschen bla. Min jämngamla kolega gick dock bra... Jag känner att jag har svårt att tackla det och känner mig generad. Men jag skulle nog aldrig komma på tanken att se patienter med de ögonen... Däremot blev jag blixtförälskad i en sjuksköterskestudent som var på vår avd. Han var 6år yngre än mig. Blir fortfarande pirrig när jag tänker på honom men vågade inte agera...

  • Anonym (Lina)
    luna1 skrev 2011-06-10 15:06:38 följande:
    Jag vet en överläkare som raggar på sina patienter om han anser att dem är snygga. Det känns lite fel, han är över 45 och han gillar yngre tjejer runt 20. Han frågade b.la att eftersom inte jag var intresserad av han(jag är ung), om jag inte hade några vänner som var intresserade av att dejta en överläkare.. Obestämd
    My God! Ja, alla vill väl dejta en läkare? :-/ Han är naturligtvis medveten om vilken attraktionskraft han ahr som läkare och utnyttjar det. Fruktansvärt.
  • J1983

    Jag har aldrig känt så på allvar, däremot är det absolut endel killar som påverkat mig på ett annat sätt än andra klienter men det ligger liksom i deras "syndrom" att göra så o då har man fått tänka till och reflektera lita extra över hur detta påverkar ens beslut. Det är endel av professionalismen anser jag. Jag är socionom.

  • Anonym (Lina)
    Anonym skrev 2011-06-10 16:00:46 följande:
    Är också läkare. Jag går defitivt in i en yrkesroll, och visst bygger läkar-patientrelationen på ett förtroende där man förmedlar empati. Jag är personlig men inte privat och jag fokuserar på personen jag möter som en patient. Visar den inte mindre respekt för det, men har svårt att se att jag någonsin kommer att känna en sexuell attraktion till en av mina patienter.
    Du säger något viktigt, tror jag, ang att bli privat. Jag tror det är större risk att relationen går i fel riktning om man börjar bli privat och till exempel berättar saker om sig själv, som inte är till direkt nytta för patienten.
Svar på tråden Du som är läkare, psykolog, lärare, behandlingsassistent, socionom eller liknande, hur hanterar du sexuell attraktion till patient/klient/elev?