När börjar bostadspriserna att sjunka?

Går ju fint det här! Orden blir inte riktigt rätt från min mobil men med lite fantasi kan man förstå vad jag menar ;)

www.di.se, "Mörkare Bomarknad"

Det finns hur många trådar som helst här... den typiske trådstartaren sitter i hyresrätt (och är missnöjd med det) och spekulerar i hur mycket priserna ska sjunka så att han själv ska kunna göra ett klipp. Gissningen kan ligga var som helst mellan -20% och -50% i minskade bostadsvärden (varför eller mer specifikt var någonstans är det aldrig någon som beskriver), men generellt sett verkar alla dessa människor i alla fall övertygade om att det ska ske inom två år.

Självklart finns det även seriösa skribenter, men de försvinner liksom lite i det allmänna bruset. Jag tycker att det är intressant att läsa en väl underbyggd teori, där man märker att den som skriver har koll på nationalekonomi, kreditmarknad och omvärld. Sen är det upp till var och en att bedöma vilken "expert" man vill lita på.

Butterscotch
Jag vet ärligt talat inte hur de flesta "domedagsprofeterna" bor. Det är möjligt att de flesta hyr. Men önskar de att priserna skall rasa just för att de hyr, och för att det nästan är enda möjligheten för dem att komma in på bostadsmarkaden - eller hyr de för att de trott under en längre tid att prisnivån inte är rimlig och att de höga priserna inte är motiverade? Vad är hönan och vad är fjädern alltså, om du förstår vad jag är ute efter?

Jag bor själv i hyresrätt men har haft möjligheten att köpa de senaste fem åren åtminstone. Det är självvalt att fortsätta att hyra. Visst hoppas jag på ett prisfall men det är inte bara för min privatekonomis skull utan för att det sedan just cirka fem år tillbaka började bli logiskt i mitt huvud att det rörde sig om en kreditbubbla som trissat upp priserna, inte att det är nya tider nu och att det den här gången skulle vara annorlunda.
Att jag bor i en väldigt bra hyresrätt gör att jag personligen inte har någon brådska utan kan njuta av livet under tiden också, inte illa va ;)

Missunnsamhet tror jag kan råda i vissa fall men jag tror verkligen inte att de fallen är så många. Har man en verklig övertygelse om att priserna är åt skogen fel så blir man inte avundsjuk när ens kompisar "vinner" budgivningen. Man tycker synd om dem! Dessutom kommer som sagt även vi utan stora bolån att få vara med och betala för bolånefesten i form av höjd skatt exempelvis. Så så värst kul lär det ju inte bli. Men det är värt det för att slippa ett otrevligt blancolån den dagen marknadsvärdet understiger lånedelen och banken vill lägga om lånen men inte lägre finner någon säkerhet.

Jag är ingen expert på nationalekonomi. Men jag är läskunnig och har en stark känsla av att vi håller på att upprepa misstag här. Att det enda vi lär av historien är att vi inte lär av historien. Denna gång är inte annorlunda. Underskatta inte psykologins kraft. Inser väldigt många husspekulanter samtidig att de kan tjäna pengar på att avvakta och se hur läget förändras så kommer de att göra det. Ingen vill väl fånga den fallande kniven?

Som du själv skrev tidigare, tror du att alla har fattat det beslutet på ett genomtänkt sätt? Jag tror säkert att det finns många i hyresrätt som valt det själv (jag hade gärna bott i hyresrätt om det gick att få tag på här - med reglerade hyror är det en jättebra deal), och det finns nog några som kanske vill köpa som valt att inte göra det pga att de tror att det finns en bubbla. Men jag tror inte att de senare utgör en särskilt stor del.

Men nu blev det kanske lite OT. Sorry att jag tog fokus ifrån kärnfrågan med mitt tidigare inlägg.

Butterscotch
Valet att bo i hyresrätt kanske inte görs med lika stor omsorg och på ett generellt sett lika genomtänkt sätt, nej. Men så efterlyses det heller inte i det fallet på grund av den väsentliga skillnaden mot att köpa hus vilken är den betydligt mindre RISKEN.

Att du tagit en kalkylerad risk är helt ok, så länge du förstår risken du tagit och är medveten om vad den innebär. Det är så det ska fungera.

Men du påstår att "hur stor risk andra är villiga att ta är upp till dem", vilket faktiskt inte är helt och hållet sant. Hur stora risker andra tar påverkar i ganska hög grad din egen risk.

Om många andra överbelånar sina hus och får svårt att betala lånen, så kommer bankerna att dra öronen åt sig och börja kräva högra räntor och mer amorteringar. Resultatet är att fler får svårt att få lån, vilket gör att hus blir svårare att sälja. Priserna på hus sjunker eftersom antalet köpare minskar, vilket gör att dom som innan satt med någorlunda kalkylerade lånegrader nu finner sig vara överbelånade. Många kanske tvingas sälja, till dumpade priser, vilket mättar marknaden ännu mer och ännu fler kastas in i samma situation.
Priserna rasar vilket kastar ännu fler in i lånefällan, och kraschen är ett faktum.

Vill du se den verkliga effekten av en kraschad fastighetsmarknad relativt nyligen så titta på vårt grannland Danmark eller "stormakten" USA. Jag är ingen domedagsprofet som skriker om ett samhälle i kaos, så jag hävdar inte att det kommer att gå lika illa som det gjorde i Danmark och USA. Det finner jag föga troligt. Men, att vår marknad är upptrissad och priserna kommer att sjunka, det är jag helt övertygad om.

Här där vi bort verkar priserna snarare ökat, eller i alla fall stått stilla senaste året.

Bernadotte
Du får mig genast att tänka på psykiatern Elisabeth Kübler-Ross fem stadier av sörjande som ju är en fullt naturlig reaktion vid oväntade, dåliga eller överraskande nyheter. Du känner till att första steget är förnekelse väl?

www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3267123.ece