Vi är ju inne i en bostadsbubbla... Räntorna kommer att höjas och många kommer inte ha råd att bo kvar.
Så vad tror ni, hur lång tid beräknas det egentligen ta innan man kan börja se en sjunkning av bostadspriserna på marknaden? I slutet av 2011? Eller tar det kanske ytterligre något/några år innan man ser någon effekt av alla
stackare som tvingas sälja? (Jag syftar främst på villapriserna)
Butterscotch
Precis, om det inte är så att man gör förflyttningen från ett hyresobjekt.
I övrigt tycker jag att det är ett trist antagande att tro att alla som väljer att inte hoppa på tåget, "göra som alla andra", och kliva in på bostadsmarknaden inte lever livet fullt ut eller som du uttrycker det; "sätter livet på vänt". Och samtidigt, om jag får lov att tolka det fritt, nog har ganska kassa levnadsförhållanden och omständigheter som "bara" bor i hyresrätt eller som inte byter upp sig från ett mindre objekt så fort banken ger sin tillåtelse. Är livet inte då mycket värt förrän den dagen man tagit på dig ett flermiljonerslån eller vad är det jag har missat?
För de som är ekonomiskt oberoende eller som åtminstone inte ser något värde i, säg, 300 000 kronor så kan jag bara gratulera till det ekonomiska välståndet men för min personliga del är jag intresserad både av att bo bra, ha livskvalitet OCH att göra en bra affär den dagen jag tar på mig mitt livs största banklån. För det är inte momentant, det är en sak som är säker.
Argumentet kring inflation och de där 300 000 kronornas förhållandevis föga betydelse om 30 år brukar komma in någonstans här i diskussionen men man ska väl leva hela vägen fram till det där 30-årsstrecket också? Och vad händer om inflationen inte alls blir sådär härligt käck och hög som den våra föräldrar har upplevt? Eller om man drabbas av skilsmässa eller sjukdom eller arbetslöshet och tvingas sälja redan om 10 år?
In med kritiskt tänkande, livskvalitet, förnöjsamhet och goda affärer. Ut med premissen om att allt våra föräldrar upplevt de senaste åren, kommer att återupprepas.
Tillägg: barn bryr sig sällan om hur de bor när de är riktigt små. De som har ont av att inte ha en stor trädgård och ett eget rum till varje barn att erbjuda, är föräldrarna själva. Dessutom är dessa förmåner inte endast förbehållet de som köpt sin bostad (hyr den av banken) utan fullt möjligt även för hyresgäster även om utbudet kanske är mindre och det krävs en del ansträngning för att komma över just dessa hyresobjekt.
Bernadotte
Det fungerar inte riktigt så som du tror kring att priserna först går ned kraftigt och att avvaktande spekulanter plötsligt når ett läge där alla vill köpa samtidigt och vips så är priserna tillbaka på nivåer à la 2011 på mindre än ett halvår men det kanske inte var så du menade heller.
Till #281: här tolkas det vilt, märker jag... Folk som bor i hyresrätt har jag inte nämnt alls, än mindre gjort några antaganden eller generaliseringar om deras upplevda livskvalitet. Det jag menade var t ex en barnfamilj som bor lite för trångt i en lägenhet i stan (kanske väntar de ytterligare tillökning, vad vet jag) och skulle vilja erbjuda familjen lite gräs under fötterna, eftersom ytor och grönska är deras definition av livskvalitet. Då verkar det dumt att plåga sig igenom fler år av trångboende bara för att spara lite pengar. I alla fall skulle jag hellre lägga t ex 300.000 extra (för att använda dina exempelsiffror) för att byta upp mig i den situationen. Att trivas i fyra år är för mig mer värt än 300.000.
