Lolita-mode, hur länge är det okej att ha det?

Jag är kluven när det gäller detta.
Halva mig tycker inte att det ska spela någon roll och att man kan gå klädd hur som helst. Andra halvan tycker att man bör vara medveten om att man fortfarande blir bemött i samhället baserat på hur man ser ut och att det är ett tufft val att göra när man är i tonåren.
Det kan vara harmlös men i vissa samhällen och städer kan man också bli bedömd efter detta och att det kan vara jobbigt.
Sedan vill jag aldrig att våra barn ska förneka dem de är men man måste också vara beredd på att hantera de eventuella reaktioner man får. Så jag vill att de ska fundera över varför det är viktigt att gå klädd på ett visst vis.
Jag tycker min senaste cocktailklänning är supersnygg och framställer mig från min bästa sida, skulle gärna leva ett liv där den igår i mitt vardagliga liv men den passar inte i alla situationer. (även om maken tycker att jag kan gå klädd i den varje gång han är hemma!)

Lolita ser ju jätte nice ut, snacka om att dom lyser upp när dom är ute och går.

I Japan finns det ju vuxen lolitor, det finns en lite mer vuxen stil när man tröttnat på rosa och spets. Där finns heller inte åldergräns.

Jag svarade aldrig. Jag stör mig delvis på att det heter Lolita samtidigt som man blandar småbarnsstil med sexighet. Jag vet inte hur många av er som läst boken Lolita av Vladimir Nabokov, som är ursprunget till detta. Om man känner till den boken så kanske man tänker annorlunda. Din dotter är nog inte medveten om kopplingarna till hebefili och barnprostitution. Om man läser på vad det kommer ifrån så kanske man tänker annorlunda. Att diskutera om det är snyggt eller inte är en sak, men går man in på om 40- åriga män ska få lov att ha 12- åriga älskarinnor så hamnar liksom debatten på en helt annan nivå.

Aldrig om det inte är läge för maskerad eller festival.

I mina ögon är det tonårskläder, och jag skulle nog tycka det såg konstigt ut om en vuxen klädde sig så ...

Hur länge som helst... eller aldrig... men mest väntat är det ju att en tonåring har det. Jag tycker det är fult men samtidigt hellre det än någon porrig översexualiserad stil. För mig är det en subkulturstil
 eller vad det nu ska kallas och finns mitt barn i ett sammanhang eller är modig nog att våga gå sin egen väg med den stilen så är det inget jag kommer att sörja. Om det är snällt och utan droger eller annan självdestruktivitet så är det bra tycker jag.