Varför väljer man frivilligt bort barn?

Kul motfråga. Jag ville inte ha barn alls, jag tyckte inte om barn, men så började jag få mammakänslor, under ett halvt år utvecklades de så pass att jag verkigen ville ha barn. Det var pga den biologiska klockan antar jag som jag skaffade barn. Har aldrig upplevt något så häftigt faktiskt. 

Ja, jag håller med, tycker inte det går att jämföra med en sak eller in hobby. En längtan efter barn och kärlek till barn är något annat längtan efter bil och att gilla sin bil. Det är ju dessutom något evolutionärt över det, dvs att vi bland annat skaffar barn för att föra generna vidare. 

Annat, för att man helt enkelt inte vill ha barn. 

Tycker att svaren är rätt vinklade faktiskt.

 

Det är jag också. Väldigt väldigt glad och tacksam.

Jag lägger ingen värdering i det. Det ena är inte bättre än det andra, men längtan efter barn är helt väsensskild från längtan efter exempelvis hund. Jag kan inte se barn som ett intresse, på samma sätt som vuxna inte kan vara det. Vad har det med fertilitet att göra?

Fast jämför du valet att skaffa/inte skaffa barn med valet att t ex skaffa/inte skaffa stereoanläggning? Jag tycker ändå det är vitt skilda saker och jag tror att det som avgör vårt val är olika även om man kan säga "Viu är olika helt enkelt" när det gäller barn/inte barn.

Bestämde mig för att jag inte ville ha barn när jag var 11 år gammal och har inte vacklat en sekund. Varför? Jag vet inte. Jag gillar inte barn och jag vill lägga all min tid och fokus på min framtid och karriär. Ett barn platsar inte i mitt liv.

På grund av min omgivning som ständigt kritiserar mig för att jag inte vill ha barn (det är ju tydligen någon slags universal 'mening med livet', enligt vissa människor) har jag många gånger tänkt igenom mitt beslut och ibland även försökt klämma fram någon slags moderskänsla när jag ser ett spädbarn. Nope, ingenting. Inga känslor, ingenting.

Återigen: för DIG är längtan efter barn väsensskild från längtan efter t ex en hund. För andra kanske det inte är så. Deras liv skulle sakna mening om de inte hade hundar, men barn har de ingen längtan efter. För dem är inte hundar ett intresse, det är ett sätt att leva och en mening med livet.

Jag har inga problem med det, även om jag själv inte har hund. 

Ja, DU tycker att det är vitt skilda saker. Det är helt okej. Men varför är dina värderingar/prioriteringar bättre eller mer relevanta än andras? 

Jag tycker inte alls att mina prioriteringar är bättre än andras utan det är en misstolkning du gör. Jag förstår att inte alla vill ha barn och tycker inte att det är sämre eller bättre än något annat. Däremot så är inte barn en hobby eller en pryl. Kanske för en del men jag tycker inte det och jag måste ju få säga vad jag tycker? Jag ser inte barns om en hobby eller en sak och kan inte riktigt förstå varför man ser på det så. Att skaffa barn är någon generativt, dvs fokus flyttas från den egna individen till de som kommer efter och hör framtiden till, man bill ge kärlek, uppfostra, betyda något för en annan människa, sprida sina gener. Jag har svårt att se hur det valet är samma sak som att välja att skaffa en hobby eller en sak men du får gärna förklara.

Vinklade!? Det är klart att svaren i en debatt är vinklade.