HannaS86 skrev 2011-02-27 20:43:17 följande:
. Jag upplever att skaffa barn är en (minst) lika egoistisk handling som att inte skaffa det.
----------------------------------------
Så man skaffar ju inte barn för mänskligheten/någon annans skull än sin egen
---------------------------------------------------
Ni som är så övertygade om att ni vill ha barn, hur kommer det sig att ni är det?
Jag håller med dig om att det är just för sin egen skull som man skaffar barn (även om jag träffat sällsynta personer som menat att det är någon slags "gåva" till mänskligheten att just de skaffade barn...). Och som du säger; därmed egoistiskt i samma omfattning som det är att inte skaffa barn. Om vi hårddrar det så är ju det mesta vi gör i livet just egoistiskt! Därmed inte sagt att egoistiska handlingar BARA ger gott till den som gör dem. Man kan ju t ex skaffa djur av egoistiska skäl, men ändå ge djuren ett bra liv (kanske rädda en hemlös katt eller hund).
Jag har alltid vetat att jag vill ha barn. Men jag började inte försöka förrän jag fyllt 37. Och jag vet ju att mitt liv inte var "värdelöst" FÖRE barn heller, så även utan barn hade jag kunnat haft ett lyckligt liv. Men som sagt; jag har alltid vetat att jag vill ha barn. Någon gång i livet. Varför? Socialisering är väl ett svar, men kanske lite "kliniskt" att tänka så om sig själv? Jag har nog snarast tänkt att jag
inte vill missa erfarenheten att få vara förälder. Jag har tänkt att det är ETT av mina mål i livet. Att få ha den relationen, att vara den som får en chans att påverka/fostra/inverka på en annan människa, att få dela dens drömmar och se den växa upp.
Nu har jag ett barn på 3 år och ett i magen (fyller 42 i år). En sak som är väldigt mycket roligare än vad jag kunde föreställa mig innan jag fick barn är nog just att "återuppleva" sin egen barndom på något sätt. Jularna, födelsedagar och annat som förlorat sin tjusning i de vuxna år jag levt utan barn har återfått lite "glans" om man säger så. Att uppskatta att få se en myra krypa på en sten, att få dela funderingar kring "varför kan man inte ta in ekorrrar i huset" osv. Att få uppleva världen och vardagen genom ett barns ögon. Det är jätteskoj!
Jag har
full förståelse för dem som väljer bort barn i sitt liv. Det är helt upp till var och en och ingen annans sak (speciellt inte "frälsta föräldrar") att lägga sig i!