Alltså varför vill man inte ha barn?
Vad tror ni?
För mig är det så svårt att förstå. Att skaffa barn för mig är lika självklart som att jag andas, äter, dricker, sover. Ett behov som jag aldrig skulle kunna avstå frivilligt.
Jag VET att vissa inte vill ha barn och jag accepterar det men jag behöver inte förstå det. Likaväl som det finns dom som inte förstår varför jag ville ha barn mer än allt annat på hela jorden.
Det är väl bättre att medvetet välja bort barn än att tanklöst, slarvigt och likgiltigt sätta ett liv till världen...
Jag är väldigt skeptisk till att det är särskilt många som frivilligt väljer bort barn.
Antingen träffar man inte rätt man/kvinna, börjar försöka för sent i livet, har en otrygg anställning eller inget jobb alls.
Största anledningen till att folk inte skaffar barn tror jag att jag har läst är en otrygg ekonomisk situation.
Jag har också svårt att förstå varför man frivilligt väljer bort barn. Jag har heller aldrig träffat någon som verkar 100% tillfreds med sin barnlöshet. De verkar alltid provocerade när andra talar om barn.
Jag hade tre kolleger som inte hade barn på en tidigare arbetsplats. Alla var i 50-årsåldern. De var ganska egocentriska alla tre, mycket kretsade kring deras personlighet. En av dem var en uppsnofsad dam som pratade om sig själv hela tiden och hade ett lite skrytigt och framfusigt sätt. En av dem var en sådan typisk tuff tanta som ägnade sitt liv åt sina djur (hon födde upp hundar) och att debattera med bossarna. Den tredje var en väldigt ensam kvinna som såg äldre ut än vad hon var. Hon hade varken föräldrar, syskon, sambo eller släktingar. Det var bara hon och hennes hund. Jag fick så ont i hjärtat av henne.
Hursomhelst så fick jag ofta intrycket av att ingen av dessa var riktigt nöjda med sin barnlöshet. De kändes ensmma på något vis. Jag har inga fördomar och vlill någon vara utan barn så är jag den siste att dumförklara. Däremot har jag aldrig träffat en människa som verkar harmonisk med sin barnlöshet. Aldrig!
Ni som inte känner lusten att skaffa barn; det kan vara så att lusten aldrig infinner sig, att man aldrig får det där kallet. Det ska man inte vänta på heller, tycker jag. I stället ska man visualisera sitt liv. Hur vill du att ditt liv ska se ut när du är i 40-årsåldern? Vill du fira jularna med dina barn, vill du hjälpa dina barn genom livet, vill du se dem växa och utvecklas? Hur vill du att ditt liv ska se ut när du är pensionär? Vill du se barnbarnen komma, vill du se hela din släkt växa runtomkring dig, livets efterrätt?
Vill du alla dessa saker - så vänta inte på kallet! Just do it!
Men känner du absolut ingen vilja att ha det såhär - ja då ska du ju heller inte tvingas ha det.
Jag har också svårt att förstå varför man frivilligt väljer bort barn. Jag har heller aldrig träffat någon som verkar 100% tillfreds med sin barnlöshet. De verkar alltid provocerade när andra talar om barn.
Jag hade tre kolleger som inte hade barn på en tidigare arbetsplats. Alla var i 50-årsåldern. De var ganska egocentriska alla tre, mycket kretsade kring deras personlighet. En av dem var en uppsnofsad dam som pratade om sig själv hela tiden och hade ett lite skrytigt och framfusigt sätt. En av dem var en sådan typisk tuff tanta som ägnade sitt liv åt sina djur (hon födde upp hundar) och att debattera med bossarna. Den tredje var en väldigt ensam kvinna som såg äldre ut än vad hon var. Hon hade varken föräldrar, syskon, sambo eller släktingar. Det var bara hon och hennes hund. Jag fick så ont i hjärtat av henne.
Hursomhelst så fick jag ofta intrycket av att ingen av dessa var riktigt nöjda med sin barnlöshet. De kändes ensmma på något vis. Jag har inga fördomar och vlill någon vara utan barn så är jag den siste att dumförklara. Däremot har jag aldrig träffat en människa som verkar harmonisk med sin barnlöshet. Aldrig!
Ni som inte känner lusten att skaffa barn; det kan vara så att lusten aldrig infinner sig, att man aldrig får det där kallet. Det ska man inte vänta på heller, tycker jag. I stället ska man visualisera sitt liv. Hur vill du att ditt liv ska se ut när du är i 40-årsåldern? Vill du fira jularna med dina barn, vill du hjälpa dina barn genom livet, vill du se dem växa och utvecklas? Hur vill du att ditt liv ska se ut när du är pensionär? Vill du se barnbarnen komma, vill du se hela din släkt växa runtomkring dig, livets efterrätt?
Vill du alla dessa saker - så vänta inte på kallet! Just do it!
Men känner du absolut ingen vilja att ha det såhär - ja då ska du ju heller inte tvingas ha det.
Min kusin kommer inte skaffa barn, för hon tycker inte om barn.
Om mamma hade vuxit upp i dagens samhälle skulle hon inte skaffat barn, för hon tycker inte om barn. Sina egna barn och barnbarn tycker hon om och älskar såklart, men hon är inte barnkär i grunden.
Jag var inte intresserad av barn innan jag fick barn. Nu när jag fått barn vill jag bara ha fler. Nu känns det som att det är det här livet går ut på, på ett positivt sätt.