• Anonym (hjälplös dotter)

    hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta

    Kära fl!

    Jag tror att ni här kan hjälpa mig att bearbeta detta fruktansvärt sorgliga, fasansfulla och surrealistiska faktum. Min älskade pappa, den bäste pappa jag ngnsin kunnat få, min starke, sportige, nyttige, humoristiske, rolige, stilige, underbare, vackre pappa har precis fått diagnosen tarmcancer. Vi vet ännu inte om den är spridd, vilken typ av cancer det är, hur aggressiv den är osv osv osv. Vi vet eg inget mer än att det ÄR tarmcancer i tjocktarmen och en stor tumör. Fler undersökningar väntar nästa vecka. Och jag FASAR. Jag fasar för att de får se att cancern spridit sig till andra organ, att prognosen kommer vara dålig och att min far kommer att ge upp i förtid och känna sig som en levande död. Och jag fasar för att se honom lida, krympa och försvinna fr sig själv. Fy fan. Jag kan inte skriva mer just nu för då kommer jag att drabbas av en gråtattack (igen) som kommer vara jättelänge o det är det inte läge för just nu. Jag försöker att bita ihop för det mesta, tänka positivt och ge styrka till min far och mor som tvingas gå igenom detta. men hur kommer det att sluta!??? Vad kommer att hända!?? Jag är så RÄDD för att möta detta, detta ovissa, som kanske blir ännu värre efter fler undersökningar, snälla, var med mig denna svåra tid. Vad har du för erfarenhter? Av cancer? av tarmcancer? av att vara sjuk? närstående? av risken att den spridits? av hur snabbt man får svar efter MR? osv osv. Jag vill läsa så mkt som möjligt om detta, jag antar att jag bearbetar beskedet såhär. Kram, älskade medmänniskor! Jag har nu insett hur otroligt viktigt det är för oss ensamma små individer att finna stöd, att vara stöd. och att hjälpas åt i denna hårda värld.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-11 14:17
    Metastaser på lungorna,
    dålig prognos...

    Känner mig helt död inombords..hur ska jag överleva detta? Och vad kommer att hända med min älskade pappa?

    Kramar till er alla

  • Svar på tråden hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta
  • Anonym (Jasmin)

    Jag vet inte hur prognosen ser ut för era föräldrar... Men bara några spontana tankar från en som sett sin älskade pappa dö i cancer för ca 1år sen... : (
    Jag gjorde så att jag ringde och träffade honom väldigt ofta, vidge livet åt honom, trots att det var jobbigt att leva i ett enda långt sorligt avsked och se honom lida, i efterhand känns det bra att jag visade hur mycket han betydde för mig och hur mycket jag älskade honom. Tyvärr kunde vi inte ses så mycket som jag önskade eftersom han hade ont och pga det ville vara ensam i perioder, men jag fanns där och visade kärlek och stöd med hela mitt hjärta när han kunde ta emot det.

    Jag sa till honom och visade på flera sätt att vi, hans anhöriga kommer ta hand om varandra och leva ett bra liv även utan honom, det tror jag lugnade honom.

    Dessutyom behandlade jag honom "som vanligt" så mycket som det gick, det tror jag kan vara bra, men man får känna efter vad den sjuke signalerar självklart.... Dvs jag behandlade honom inte som en döende som man inte kan prata med som vanligt, utan jag pratade om små vardagsproblem, frågade honom om råd (för att visa att han är viktig och inte bara en "levande död"...) pratade om framtidsplaner, om resor mm trots att han inte skulle kunna få vara med : (  Självklart kändes det jobbigt, men även bra, det lixom gjorde att han fick behålla sin "värdighet" eller vad man ska säga, kan inte förklara riktigt, låter konstigt kanske...

    och jag såg till att även koppla bort i tankarna och hitta på roliga saker ibland, träffa kompisar mm och även ha ett normalt liv- för att orka... och det utan dåligt samvete! i en så plågsam situation behöver man få koppla bort oxå. Att sörja samtidigt som man även försöker ha det bra för att klara av situationen är inte en motsättning...

    kärlek och styrka till er från mig

  • Anonym (hjälplös dotter)
    Anonym (Jasmin) skrev 2011-03-04 10:27:35 följande:
    Jag vet inte hur prognosen ser ut för era föräldrar... Men bara några spontana tankar från en som sett sin älskade pappa dö i cancer för ca 1år sen... : (
    Jag gjorde så att jag ringde och träffade honom väldigt ofta, vidge livet åt honom, trots att det var jobbigt att leva i ett enda långt sorligt avsked och se honom lida, i efterhand känns det bra att jag visade hur mycket han betydde för mig och hur mycket jag älskade honom. Tyvärr kunde vi inte ses så mycket som jag önskade eftersom han hade ont och pga det ville vara ensam i perioder, men jag fanns där och visade kärlek och stöd med hela mitt hjärta när han kunde ta emot det.

    Jag sa till honom och visade på flera sätt att vi, hans anhöriga kommer ta hand om varandra och leva ett bra liv även utan honom, det tror jag lugnade honom.

    Dessutyom behandlade jag honom "som vanligt" så mycket som det gick, det tror jag kan vara bra, men man får känna efter vad den sjuke signalerar självklart.... Dvs jag behandlade honom inte som en döende som man inte kan prata med som vanligt, utan jag pratade om små vardagsproblem, frågade honom om råd (för att visa att han är viktig och inte bara en "levande död"...) pratade om framtidsplaner, om resor mm trots att han inte skulle kunna få vara med : (  Självklart kändes det jobbigt, men även bra, det lixom gjorde att han fick behålla sin "värdighet" eller vad man ska säga, kan inte förklara riktigt, låter konstigt kanske...

    och jag såg till att även koppla bort i tankarna och hitta på roliga saker ibland, träffa kompisar mm och även ha ett normalt liv- för att orka... och det utan dåligt samvete! i en så plågsam situation behöver man få koppla bort oxå. Att sörja samtidigt som man även försöker ha det bra för att klara av situationen är inte en motsättning...

    kärlek och styrka till er från mig
    oh vilka bra råd! Tack! Känner att jag lever ungefär som du beskriver, o att jag ine kan göra mer än så....

    Vilken typ av cancer hade din pappa?

    Först nu förstår jag att en snabb död är så mkt "bättre". Kanske inte för oss anhöriga (fast jag vet inte där heller) men främst för den drabbade. Som du säger, detta är ett långt sorgligt hemskt ångestfyllt adjö där alla lider :(((((

    Min pappa är inlagd nu, vi får se hur det går.......styrkekramar till er alla!!
  • Anonym (mamma med cancer)
    Anonym (hjälplös dotter) skrev 2011-03-05 08:03:44 följande:
    oh vilka bra råd! Tack! Känner att jag lever ungefär som du beskriver, o att jag ine kan göra mer än så....

    Vilken typ av cancer hade din pappa?

    Först nu förstår jag att en snabb död är så mkt "bättre". Kanske inte för oss anhöriga (fast jag vet inte där heller) men främst för den drabbade. Som du säger, detta är ett långt sorgligt hemskt ångestfyllt adjö där alla lider :(((((

    Min pappa är inlagd nu, vi får se hur det går.......styrkekramar till er alla!!
    Jag gör också så att jag frågar mycket om råd och så till mamma så hon får tänka på annat. Nu har det blivit en del samtal till mamma då min son på 17 månader har haft magsjuka för första gången.

    Ibland kan det nog vara bra med snabb död. Min svärfar han hade cancer i prostatan länge. Sista året hade han skelettcancer. Han dog helt plötsligt bara av hjärtinfarkt. Han var bättre i cancern, hade fått fina värden och var så glad för det. Var nog bra för han att det gick snabbt. Skelettcancer är ju en väldigt smärtsam cancerform.

    Jobbigt din pappa är inlagd. Hoppas det går bra för han och han får bra med hjälp.
    Hur reagerade han på cellgifterna?

    Nu verkar då min mamma må lite bättre. Hon var lite trött av cellgiftbehandlinen bara. Det som känns lite tråkigt är att min faster dött precis, också cancer. Hon hade cancer i urinblåsan som spridit sig till skelettet.
    Kram!
  • Anonym (hjälplös dotter)
    Anonym (mamma med cancer) skrev 2011-03-05 17:44:49 följande:
    Jag gör också så att jag frågar mycket om råd och så till mamma så hon får tänka på annat. Nu har det blivit en del samtal till mamma då min son på 17 månader har haft magsjuka för första gången.

    Ibland kan det nog vara bra med snabb död. Min svärfar han hade cancer i prostatan länge. Sista året hade han skelettcancer. Han dog helt plötsligt bara av hjärtinfarkt. Han var bättre i cancern, hade fått fina värden och var så glad för det. Var nog bra för han att det gick snabbt. Skelettcancer är ju en väldigt smärtsam cancerform.

    Jobbigt din pappa är inlagd. Hoppas det går bra för han och han får bra med hjälp.
    Hur reagerade han på cellgifterna?

    Nu verkar då min mamma må lite bättre. Hon var lite trött av cellgiftbehandlinen bara. Det som känns lite tråkigt är att min faster dött precis, också cancer. Hon hade cancer i urinblåsan som spridit sig till skelettet.
    Kram!
    oh beklagar din fasters bortgång!!:(

    Denna jäkla cancer, fy fan alltså, har aldrig riktigt för fattat hur hemskt det är, o hur många som drabbas.
    Kanske svårt att "fatta" på riktigt innan man själv blivit drabbad.

    Skönt att din mamma mår bättre!! Hur längesen e det hon fick sin diagnos?

    Min pappa e fortf inlagd o det känns ganska tryggt faktiskt, det kändes så himla osäkert o orligt hemma, nu får han åtminstone hjälp direkt om det är ngt. Han känner själv att det e bättre att vara inlagd, mer tryggt, även om det såklart känns skönare att vara hemma. Men kanske inte när man är så dålig, jag vet inte...

    Detta e verkligen en pers, fy fan att han och vi måste ta oss igenom det här. Jävlar alltså. Men vad ska man göra, man måste. Det är så ångestfyllt o tragiskt o sorgligt.

    Tyvärr kunde han inte ens få cellgifter den här gången för att han var i så dålig form... vi får väl se när han kan gå det igen. Enda hoppet e ju att han får cellgifter som funkar o bromsar upp det hela!! Önskar så att han åtminstone fick leva lite till, uppleva våren, sommaren. MEN inte till vilket pris som helst. Bara om han kan må bättre o leva lite mer "normalt". Somd et varit nu sista tiden har det varit hemskt, han har varken kunnat äta eller sova o har haft skitont........ Nu ska de observera honom o se hur de kan smärtlindra bättre o se hur han ska få i sig näring (eftersom han inte kan äta). Jag har ingen aning om "det är nära" nu eller inte. Man hoppas såklart på det bästa men..........ja men......han känner själv att han inte kommer komma ur detta nu. Vi får se! Hoppas att han blir styrkt och kan komma hem o sen få cellgifter som funkar sen.

    Kram på dej! Vad skönt att din mamma mår bättre! Lev på det lite!
  • Anonym (mamma med cancer)
    Anonym (hjälplös dotter) skrev 2011-03-05 18:14:38 följande:
    oh beklagar din fasters bortgång!!:(

    Denna jäkla cancer, fy fan alltså, har aldrig riktigt för fattat hur hemskt det är, o hur många som drabbas.
    Kanske svårt att "fatta" på riktigt innan man själv blivit drabbad.

    Skönt att din mamma mår bättre!! Hur längesen e det hon fick sin diagnos?

    Min pappa e fortf inlagd o det känns ganska tryggt faktiskt, det kändes så himla osäkert o orligt hemma, nu får han åtminstone hjälp direkt om det är ngt. Han känner själv att det e bättre att vara inlagd, mer tryggt, även om det såklart känns skönare att vara hemma. Men kanske inte när man är så dålig, jag vet inte...

    Detta e verkligen en pers, fy fan att han och vi måste ta oss igenom det här. Jävlar alltså. Men vad ska man göra, man måste. Det är så ångestfyllt o tragiskt o sorgligt.

    Tyvärr kunde han inte ens få cellgifter den här gången för att han var i så dålig form... vi får väl se när han kan gå det igen. Enda hoppet e ju att han får cellgifter som funkar o bromsar upp det hela!! Önskar så att han åtminstone fick leva lite till, uppleva våren, sommaren. MEN inte till vilket pris som helst. Bara om han kan må bättre o leva lite mer "normalt". Somd et varit nu sista tiden har det varit hemskt, han har varken kunnat äta eller sova o har haft skitont........ Nu ska de observera honom o se hur de kan smärtlindra bättre o se hur han ska få i sig näring (eftersom han inte kan äta). Jag har ingen aning om "det är nära" nu eller inte. Man hoppas såklart på det bästa men..........ja men......han känner själv att han inte kommer komma ur detta nu. Vi får se! Hoppas att han blir styrkt och kan komma hem o sen få cellgifter som funkar sen.

    Kram på dej! Vad skönt att din mamma mår bättre! Lev på det lite!
    Tack, det känns trist trots att vi inte hade så bra kontakt. Vi träffades ju rätt ofta när jag växte upp iaf. Det gör ju man blir påmind om hur skört livet är. Var och varannan drabbas av cancer verkar det som. Förutom min faster har min svärfar och en kompis dött av cancer. Mamma och 2 till jag känner har cancer just nu. Sen har en annan släkting till mig just blivit friskförklarad från sin cancer.

    Mamma fick sin diagnos nån gång i oktober. Hon har fått cellgiftbehandling i 4 månader. Det värsta är att jag inte vet exakt vilket datum hon fick beskedet. Jag har förträngt det, nån sorts försvarsmekanism. Hon fick först misstanke om cancer genom magnetröntgen, sen fick hon åka in till universitetssjukhuset för besked veckan efter. Hon fick påbörja behandlingen rätt snabbt efter beskedet iaf.

    Vad tråkigt att din pappa är så dålig. Han är ju bra till på sjukhuset iaf. Hoppas det ska lösa sig när han får in rätt smärtstillande så han får mindre ont. Smärtan gör ju att man mår mycket sämre. Tror det är för mammas smärtstillande funkar som hon mår bättre just nu. Får han dropp då? Är ju illa han inte kan äta nånting. Kan ju säga mamma har legat inlagd rätt mycket på sjukhuset innan hon fick diagnosen och även efter för hon varit dålig, inte kunnat äta och haft värk och så. Håller tummarna för att han blir bättre och får påbörja behandlingen.
  • Anonym (hjälplös dotter)

    Usch vilken ångest jag har nu.
    Fy fan. En mardröm.
    Telefonen ringde ganska tidigt idag och jag kunde knappt andas när jag hörde min man prata...
    trodde att de skulle ringa att pappa gått bort.
    Fy fan. Jag orkar knappt mer nu. Kan man kasta in handduken o spola tillbaks tiden? Eller spola fram tiden? Och göra pappa frisk igen?
    Jag antar att man är starkare än man tror trots allt. För på ngt sätt lever man vidare ändå. Vardagen fortsätter. är SÅÅÅÅ tacksam för att jag har min man och mitt barn nu. Utan dem hade det kännts ännu svårare.
    Tycker så synd om min pappa och tycker att han inte har förtjänat ett sånt här slut. Varför tvingas han lida på detta sätt???! Men jag antar att ingen förtjänar ett sånt här slut. Cancer är en hemsk hemsk sjukdom, men samtidigt så är den kroppens egen. Det är ingen bilolycka, eller mördare, det är naturens sätt att ta kål på många människor. Vet inte om den tanken tröstar eller får motsatt effekt. Hemska sjukdom.
    Kramar på er!!!!! Tack för att ni finns o kämpar med mig!!!

  • Anonym (mamma med cancer)
    Anonym (hjälplös dotter) skrev 2011-03-06 09:16:21 följande:
    Usch vilken ångest jag har nu.
    Fy fan. En mardröm.
    Telefonen ringde ganska tidigt idag och jag kunde knappt andas när jag hörde min man prata...
    trodde att de skulle ringa att pappa gått bort.
    Fy fan. Jag orkar knappt mer nu. Kan man kasta in handduken o spola tillbaks tiden? Eller spola fram tiden? Och göra pappa frisk igen?
    Jag antar att man är starkare än man tror trots allt. För på ngt sätt lever man vidare ändå. Vardagen fortsätter. är SÅÅÅÅ tacksam för att jag har min man och mitt barn nu. Utan dem hade det kännts ännu svårare.
    Tycker så synd om min pappa och tycker att han inte har förtjänat ett sånt här slut. Varför tvingas han lida på detta sätt???! Men jag antar att ingen förtjänar ett sånt här slut. Cancer är en hemsk hemsk sjukdom, men samtidigt så är den kroppens egen. Det är ingen bilolycka, eller mördare, det är naturens sätt att ta kål på många människor. Vet inte om den tanken tröstar eller får motsatt effekt. Hemska sjukdom.
    Kramar på er!!!!! Tack för att ni finns o kämpar med mig!!!
    Vad jobbigt för dig. Är tyvärr inte så mycket mer att göra än att kämpa på och hålla tummarna. Är ju tur du inte är ensam. Hur gammal är ditt barn?

    Ingen förtjänar ett sånt slut som cancer. Plågsamt är det ju. Önskar också man kunde spola tillbaks tiden. Ett år tillbaks då mamma var frisk.

    Kram på dig!
  • Anonym (hjälplös dotter)
    Anonym (mamma med cancer) skrev 2011-03-06 13:45:15 följande:
    Vad jobbigt för dig. Är tyvärr inte så mycket mer att göra än att kämpa på och hålla tummarna. Är ju tur du inte är ensam. Hur gammal är ditt barn?

    Ingen förtjänar ett sånt slut som cancer. Plågsamt är det ju. Önskar också man kunde spola tillbaks tiden. Ett år tillbaks då mamma var frisk.

    Kram på dig!
    Hon är snart 2. Skönt att ha sin lilla solstråle!!!

    Hur går allt med din mamma?
    Är hon hemma? Kan hon äta o dricka? Är hon sängliggande eller rör hon sig? osv
  • Anonym (mamma med cancer)
    Anonym (hjälplös dotter) skrev 2011-03-06 15:59:06 följande:
    Hon är snart 2. Skönt att ha sin lilla solstråle!!!

    Hur går allt med din mamma?
    Är hon hemma? Kan hon äta o dricka? Är hon sängliggande eller rör hon sig? osv
    Samma årgång som min son då
    Mamma är hemma. Hon kan äta och dricka även om aptiten kanske inte är så bra. Hon vilar mycket men rör sig också. Igår hade hon en heldag med sina väninnor. De hade spabehandling, massage och så. Hon sa hon var lite trött efter dagen även om hon legat och vilat där en del. Känns som att det just nu verkar vara rätt bra med min mamma. Efter hon fått till med smärtlindringen så mår hon bättre för tillfället. Tidigare hade hon ju jätteont. Hon har väl haft svårt att äta och dricka tidigare. Hon har legat inne med dropp och så också.

    Jobbar du?
    Hur går det för din pappa? Har han fått till så han fått mindre ont?
  • zophija

    Även fast det är tufft å se någon lida sådär så försök å njuta av varandras närvaro så mycket ni kan.

     Min mamma har kämpat mot cancer i åtta år. Tyvärr så gick hon bort för lite mer än 1 år sedan. Vilken kamp hon har haft.  
     Sista halvåret mådde hon nog riktigt dåligt. Men någonstans tror jag att hon väntade på min son som föddes 1 månad å 9 dagar innan mamma dog.

    Å jag är riktigt glad för varje sekund vi fick tillsammans.
     

Svar på tråden hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta