• Anonym (hjälplös dotter)

    hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta

    Kära fl!

    Jag tror att ni här kan hjälpa mig att bearbeta detta fruktansvärt sorgliga, fasansfulla och surrealistiska faktum. Min älskade pappa, den bäste pappa jag ngnsin kunnat få, min starke, sportige, nyttige, humoristiske, rolige, stilige, underbare, vackre pappa har precis fått diagnosen tarmcancer. Vi vet ännu inte om den är spridd, vilken typ av cancer det är, hur aggressiv den är osv osv osv. Vi vet eg inget mer än att det ÄR tarmcancer i tjocktarmen och en stor tumör. Fler undersökningar väntar nästa vecka. Och jag FASAR. Jag fasar för att de får se att cancern spridit sig till andra organ, att prognosen kommer vara dålig och att min far kommer att ge upp i förtid och känna sig som en levande död. Och jag fasar för att se honom lida, krympa och försvinna fr sig själv. Fy fan. Jag kan inte skriva mer just nu för då kommer jag att drabbas av en gråtattack (igen) som kommer vara jättelänge o det är det inte läge för just nu. Jag försöker att bita ihop för det mesta, tänka positivt och ge styrka till min far och mor som tvingas gå igenom detta. men hur kommer det att sluta!??? Vad kommer att hända!?? Jag är så RÄDD för att möta detta, detta ovissa, som kanske blir ännu värre efter fler undersökningar, snälla, var med mig denna svåra tid. Vad har du för erfarenhter? Av cancer? av tarmcancer? av att vara sjuk? närstående? av risken att den spridits? av hur snabbt man får svar efter MR? osv osv. Jag vill läsa så mkt som möjligt om detta, jag antar att jag bearbetar beskedet såhär. Kram, älskade medmänniskor! Jag har nu insett hur otroligt viktigt det är för oss ensamma små individer att finna stöd, att vara stöd. och att hjälpas åt i denna hårda värld.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-11 14:17
    Metastaser på lungorna,
    dålig prognos...

    Känner mig helt död inombords..hur ska jag överleva detta? Och vad kommer att hända med min älskade pappa?

    Kramar till er alla

  • Svar på tråden hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta
  • Anonym (hjälplös dotter)
    bomman skrev 2011-02-06 23:14:11 följande:
    När jag fick besked att min mamma var allvarligt sjuk gick världen i kras för min syster och pappa. Min starka,envisa och självständiga mamma blev svag och nedbruten av behandlingen av sin sjukdom. Hon blev en annan person på sätt och vis.Jag var lugnast av alla. Kände att jag behövde vara stark för de andras skull. Bröt ihop och grät ibland när barnen somnat. 
     Vi har under det senaste året kommit varandra mycket närmare. Vi har båda öppnat oss för varandra, blivit tvugna att prata om jobbiga saker. Vad är viktigt i livet..

    Det är en skitjobbigt behandling din pappa har framför sig. Många gånger har jag trott att min mamma inte kommer klara det, men trots allt så är hon på väg att tillfriskna. Påväg att bli starka, envisa självständiga mamma!

    Man lever i vacum när man lever i ovisshet. Vet att min mamma tyckte det var oerhört skönt att komma igång med sin behandling. Komma igång med tillfrisknandet. Jag är övertygad att din pappa kommer fixa detta. När han kommer igång med behandling och ni får klart för er vad som gäller så kommer stegen i behandlingen bli små delmål att avverka. Framtiden ljusnar och ni får hopp igen!

    Vet precis hur du känner.
    Det kommer kännas bättre...

    Kram på dig!
    Tack!!! Ha en underbar dag!!!
  • Anonym (hjälplös dotter)

    Kära anonyma vänner,
    prognosen är inte god. Det handlar om spridd tarmcancer med många tumörer i båda lungorna.
    De ska inte ens operera. Vad gör man nu? Hur lever man med denna vetskap?
    Jag är totalt vilsen o orkar ingenting.
    Kära medmänniskor, vad ska jag göra? Gråter

  • Anonym (sjuk pappa)

    Hej

    ååå jag lider med dig. Jag har en pappa som har fått diagnosen Parkinson.  När vi fick veta att min älskade pappa hade det minns jag så väl att jag önskade att han hade fått beskedet cancer istället.
    Hur hemskt det låter så tänkte jag så.
    Min mamma fick bröstcancer och överlevde och har ett bra liv idag. Så för mig finns det ett hopp om cancer men inte om Parkinson.
    Det är fruktansvärt att se honom bli sämre och sämre och veta att han kommer försvinna ifrån mig med denna ilska sjukdom.

    Det finns hopp om cancer men jag förstår hur du känner dig. Sjukdom är ingen greppbar sorg.

    Kram till dig!

     

  • Anonym (hjälplös dotter)
    Anonym (sjuk pappa) skrev 2011-02-11 13:23:32 följande:
    Hej

    ååå jag lider med dig. Jag har en pappa som har fått diagnosen Parkinson.  När vi fick veta att min älskade pappa hade det minns jag så väl att jag önskade att han hade fått beskedet cancer istället.
    Hur hemskt det låter så tänkte jag så.
    Min mamma fick bröstcancer och överlevde och har ett bra liv idag. Så för mig finns det ett hopp om cancer men inte om Parkinson.
    Det är fruktansvärt att se honom bli sämre och sämre och veta att han kommer försvinna ifrån mig med denna ilska sjukdom.

    Det finns hopp om cancer men jag förstår hur du känner dig. Sjukdom är ingen greppbar sorg.

    Kram till dig!

     
    Tack!! Vi får hålla tummarna för båda våra finaste pappor!!
  • Anonym

    Jag vet precis vad du går igenom. På min examensdag i nian kom inte min pappa. Däremot ringde min syster när jag var på väg till avslutningsfesten med klassen och berättade att min pappa ligger på sjukhus för dom hittade cancer i tjocktarmen. Tack och lov gick det väldigt bra då det inte spridit sig. Dom tog bort nästan två meter av hans tarmar, och han fick ligga kvar på sjukhus i nästan 2 veckor.
    Nu är han helt frisk och mår bättre än förr. Inga återfall och det har gått 10 år nu till sommaren.

    Håll ut, och ge han det stöd han behöver. Det kan räcka att du hälsar på ibland på sjukhuset och bara är där. Kanske kollar på tv med honnom eller så.

  • Anonym (hjälplös dotter)
    Anonym skrev 2011-02-11 13:52:52 följande:
    Jag vet precis vad du går igenom. På min examensdag i nian kom inte min pappa. Däremot ringde min syster när jag var på väg till avslutningsfesten med klassen och berättade att min pappa ligger på sjukhus för dom hittade cancer i tjocktarmen. Tack och lov gick det väldigt bra då det inte spridit sig. Dom tog bort nästan två meter av hans tarmar, och han fick ligga kvar på sjukhus i nästan 2 veckor.
    Nu är han helt frisk och mår bättre än förr. Inga återfall och det har gått 10 år nu till sommaren.

    Håll ut, och ge han det stöd han behöver. Det kan räcka att du hälsar på ibland på sjukhuset och bara är där. Kanske kollar på tv med honnom eller så.
    oh vad skönt för er att tumören var lokal!
    Det var det jag hade hoppats på i vårt fall också, men inte........
    e SÅ ledsen o känner mig apatisk. Hur fan ska jag leva nu liksom?
    Hur lever man med en sådan vetskap? Och oviss framtid?
    Och lider så för honom som i princip ser döden i vitögat nu.
    När han eg bara vill leva vidare som förr, träna, umgås med vänner,
    dricka vin osv... Usch jag kan inte ens tänka på "hans friska jag" utan att
    börja gråta. Det e nog det som gör mest ont. Både av egoistiska skäl
    och för hans skull. Nyss så var ju allt bra, vi var på semester. och han var glad.
  • Anonym
    Anonym (hjälplös dotter) skrev 2011-02-11 13:57:23 följande:
    oh vad skönt för er att tumören var lokal!
    Det var det jag hade hoppats på i vårt fall också, men inte........
    e SÅ ledsen o känner mig apatisk. Hur fan ska jag leva nu liksom?
    Hur lever man med en sådan vetskap? Och oviss framtid?
    Och lider så för honom som i princip ser döden i vitögat nu.
    När han eg bara vill leva vidare som förr, träna, umgås med vänner,
    dricka vin osv... Usch jag kan inte ens tänka på "hans friska jag" utan att
    börja gråta. Det e nog det som gör mest ont. Både av egoistiska skäl
    och för hans skull. Nyss så var ju allt bra, vi var på semester. och han var glad.
    Det kommer att ta tid att vänja sig, att acceptera. Min moster dog i levercancer och hon var den person som stog mig närmast förutom familjen. Blev helt förstörd när jag fick veta att de inte tänkte sätta in någon behandling. Tyvärr så ville jag inte att hon skulle se hur ledsen jag var, så jag hälsade bara på henne en gång efter diagnosen. Den gången kunde jag inte ens prata med henne för jag var så ledsen. De följande 6 månaderna orkade jag inte hälsa på henne även fast vi var grannar, och det ångrar jag idag.
    Ta vara på den tid ni har. Det kan gå fort, eller så kan han leva som vanligt länge till. Men se till att inte ditt liv slutar pga. hans sjukdom, det är nog det sista han vill.
  • Anonym

    Det finns goda chanser att överleva en tarmcancer, bara man har upptäckt den i tid. I många fall får man påse på mage, men det är ju ingenting att bry sig om när man får behålla livet.
    Jag tycker inte du ska deppa just nu för är det någonting man är bra på att behandla idag så är det tarmcancer. Din pappa behöver inte en deppig familj att luta sig tillbaka på, han behöver energi och glada miner. Det kommer ge honom styrka!
    Min morfar fick tarmcancer och är idag friskförklarad, min svärmor är i samma sits som din far nu.

  • Anonym (hjälplös dotter)
    Anonym skrev 2011-02-11 14:15:08 följande:
    Det finns goda chanser att överleva en tarmcancer, bara man har upptäckt den i tid. I många fall får man påse på mage, men det är ju ingenting att bry sig om när man får behålla livet.
    Jag tycker inte du ska deppa just nu för är det någonting man är bra på att behandla idag så är det tarmcancer. Din pappa behöver inte en deppig familj att luta sig tillbaka på, han behöver energi och glada miner. Det kommer ge honom styrka!
    Min morfar fick tarmcancer och är idag friskförklarad, min svärmor är i samma sits som din far nu.
    kanske ska lägga in en uppdatering för prognosen e allt annat än god...

    men tack för ditt svar!
  • Anonym
    Anonym (hjälplös dotter) skrev 2011-02-11 13:15:03 följande:
    Kära anonyma vänner,
    prognosen är inte god. Det handlar om spridd tarmcancer med många tumörer i båda lungorna.
    De ska inte ens operera. Vad gör man nu? Hur lever man med denna vetskap?
    Jag är totalt vilsen o orkar ingenting.
    Kära medmänniskor, vad ska jag göra? Gråter
    Såg det här nu. Beklagar. Synd att man inte upptäckte det i tid. Jag tycker du ska ta ett djupt andetag och samla dina tankar. Prata med alla du känner förtroende för och förklara hur du känner!
Svar på tråden hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta