Jag blir så förbannad när jag hör om alla dessa som får kejsarsnitt för att de är rädda för förlossningen. Själv har jag genomgått flera vaginala förlossningar och visst det gör ont. Men det är hör till och om man inte är beredd att ta det så ska man inte ha barn. Varför ska jag genomgå all denna smärta när andra kan gråta lite och slippa?
Jag har endometrios och blivit opererad två gånger. Mina smärtor har verkligen varit hemska. Är medveten om att det inte är samma smärta vid förlossningen men jag kan inte låta bli att vara rädd. Sen fick jag höra av en bekant hur hon hade spruckit och blivit tvungen att ha en stomipåse på magen! Jag vill verkligen föda naturligt så jag går på samtal nu. Jag anser att man inte ska döma människor för att det väljer snitt. Vi är ju trots allt olika och har upplevt olika saker i livet.
Ja du... Om första barnet föddes med katastrofsnitt, och nästa barn fick akutsnittas ut död - då tror jag nog att man med ett leende får ett planerat snitt beviljat av psykiska skäl (talar inte om mig sjölv, men en närstående).
Så du kollar snett på dem som gör planerade snitt och tycker att de ska göra upp med sitt samvete...
Hm Vad Intressant! Vad fint att du håller iden om att kvinnor alltid ska ha dåligt samvete för allt de gör vid liv.
En taliban mot dina medsystrar är vad du är. Inget att skryta med direkt.
Mitt inlägg var riktat till inlägg 91.
Förstår inte hur man kan vara bitter över att någon annan får KS? Är ni missnöjda med era förlossningar eller?
Min son föddes helt naturligt, i hemmet, utan smärtlindring, och de enda som var där var jag och min man,
Ska jag då vara bitter över att jag inte hann få smårtlindring och utbildad personal?
Jag känner andra som både fött vaginalt och blivit snittade, och dom föredrar det första alternativet.
Och man behöver dessutom göra knipövningar trots att man blivit snittad, pga trycket nedåt.
Jag är definitivt stolt över min förlossning, och inte ett dugg bitter över att andra får bli snittade.
Planerat snitt är anledningen till att jag till slut gick med på att skaffa barn...
Men ärligt - går du runt och diskuterar hur dina vänners, bekantas, arbetskamraters, släktingars, kända, okända osv förlossningar gick till? Och har mage att döma folk efter hur deras barn kom till världen? När slutar du bekymra dig? När barnet fyllt 20? 40? 5? Frågar du chefen också?
Prio ett är att klara livhanken på mor och barn, prio två att förlossningen ska vara en behaglig upplevelse. För vissa innebär det KS, för andra vaginala förlossningar. När barnet väl är ute är det väl dags att släppa förlossningssättet. Och jag är så oerhört tacksam att vi lever i ett samhälle där KS finns att ta till om graviditet och förlossning inte fortlöper som det borde, annars skulle vi ha väldigt hög mödradödlighet i barnsäng (och barnadödlighet).
*tror att ts och hennes bittra medsystrar lever på stenåldern*..Men ska bli spännande att läsa deras forskningssiffror om VARFÖR det förekommer akutsnitt/katastrofsnitt om nu ALLA kvinnor är gjorda för att föda vaginalt..Men verkar som att ts bara skrev denna tråd för att provocera och sen dra till sig svansen av feghet..
Konstigt att inga män till kvinnor som gjort snitt klagar..Borde väl vara dom som ska ha en åsikt för det är ju trots dom som satt på sin fru för att hon ska bli gravid...Min man t.ex har inte yppat sig om mitt bekvämlighetssnitt utan han är såpass påläst att han fattar att det är MIN kropp=MITT val..Han är lika stolt och glad över vår son oavsett vilket hål han kom ur