Välkommen till 30+tråden för oss som fått första barnet!
Här samlas vi vars barn passerat ettårsstrecket.
Från ÄL-stickor och Clearbluetestande till graviditetsillamående och förlossningsfunderingar. Och här är vi nu - med våra underbara barn som inte är bebisar längre!
Tänkte precis också på johlinn och även olimpia. Har de missat nya tråden?
Apropå svårsövda barn så har O precis somnat för ngn kvart sedan. Hade tre ledsna/illvrålande barn ikväll när sambon pyste iväg strax före åtta-tiden för att träna. O och G vrålade för full hals ibland en i taget och ibland som duo. J var ledsen för att jag inte kunde ligga bredvid henne och för att pappa inte var hemma.
Försökte trösta den pojke som var mest hysterisk vilket inte hade ngn direkt långvarig effekt eftersom den som inte fick vara i famnen skrek sig blå...
Vid 20.45 fick Julia spel och jag erbjöd henne två alternativ: komma upp och sitta i soffan eller lägga sig i vår säng. Hon valde självklart det sistnämnda.
Satt sedan med O i famnen inne i pojkarnas rum och G lugnade ner sig och somnade strax efter 21. Så då tog jag med mig O ut i allrummet och så fick han titta på Desperate med mig. 
Sambon kom hem 22.40 och fick då natta om O.
Ska bli intressant att få höra om morgonen av sambon sen. Just imorgon ska jag iväg i ottan för att ta mig till Malmö på ett möte. Misstänker att J inte kommer till dagis imorgon utan att alla barnen sussar sött fram till 8 eller längre.
Olimpia tror jag att jag sett till för ett par dagar sedan (men jag är allmänt förvirrad så jag kan ha fel).
Jisses, vilken kväll Sara! Mina sympatier!
Du har säkert rätt, Ela. Själv är jag också allmänt förvirrad konstant känns det som. Borde det inte lagt sig vid det här laget? Kan knappast skylla på några hormoner längre...
Ja, det var ingen höjdare alls. Men efter bottennapp kommer bättre kvällar! 
Nu får vi hoppas att vi båda får sussa, Ela. Såvida du inte tänker dra igång förlossningen inatt, då är det ok att du är vaken. Inte annars.
Förresten, ett sent men stort tack till alla kloka kommentarer kring våra sängbryderier för pojkarna! Det är så skönt att ha er att få bra input ifrån!
Nä, vill inte föda barn när R är sjuk. Har tillräcklig ångest hur det ska gå att barnvakta henne nattetid. Skulle såååå gärna vilja föda barn dagtid - kan man få beställa det?
Nej, någon sådan lösning vill jag ju inte ha förstås.
Sov gott du med!
Mycket fint datum då ju. 
CaCC:
Välkommen!
Jag har inte så mycket att säga om sömn (vi kör själva minsta motståndets lag. Vill G att vi ligger bredvid gör vi det, osv. Det är inte "för alltid" ändå), däremot så vill jag bara säga att jag av dina inlägg förstår att du är en jättebra mamma. Jag har inte ångest själv, men bland annat min man lider av det i perioder. Det är väldigt påfrestande när skallen spelar spratt med en, men jag hade inte kunnat tänka mig en bättre pappa till det finaste jag har. Ångesten påverkar inte hur han är mot G, även om han själv tycker det. Hoppas att du får all hjälp och stöd du behöver och som flera redan sagt: Kom in hit och gnäll när det behövs. Då får alla vi andra känna att vi inte är ensamma om att tycka att livet är jobbigt emellanåt!
Hej hej CaCC!
Jag skriver sporadiskt i tråden men läser allt ni skriver. Jag kan bara hålla med om allt de andra skriver. Du är absolut bästa föräldern till ditt barn! Ang sömn gör vi som familjen Somna: minsta motståndets lag. Det funkar fin, fint. Mitt minne är f ö i kortaste laget så jag kommer i sanningens namn inte ihåg hur D betedde sig i den åldern, och det var inte ens ett halvår sen... Det jag minns är att sömnen och rutinerna blev helt sabbade av semestern och allt resande, men det löste vi som vanligt med att göra på det sätt som funkar.
Ta hand om dej och hoppas vi ses mer i tråden framöver!
Allt är bra hos oss. Att få D att somna själv i sin säng går över förväntan. Inget gap och skrik i timmar som jag befarade, utan lite småskrik i ettpar minuter so far. Och inte har han försökt att gå ur sängen och öppna dörren heller, men det kommer väl när han inser att han kan.
Allt väl på förskolan. Vi har fantastisk personal och jag är så himla glad. David trivs och är "Veckans stjärna" den här veckan. Gulligt.
Fiji - Råden du fått att byta förskola för N hade jag nog också övervägt i er situationen. Det låter minst sagt knepigt.
F ö mycket protester på alla möjliga sätt, samtidigt som det blir lättare och lättare att prata med honom eftersom han förstår mer. Och han kan lättare visa vad han menar. Det underlättar mycket!
Kramar till alla!
Hej! Har bara läst de senaste 2 sidorna och skulle vilja tipsa om sömn. V har generellt kunnat somna själv men nu har han av och till strulat. För oss funkar inte att ta in honom i sängen till oss för han kan inte sova där och har aldrig kunnat.
Vi har använt en "metod" som egentligen är för barn som ska lära sig sova i vanlig säng. Den har funkat superbra för oss. Här är en kortversion, om någon vill ha den långa så får ni inboxa er mailadress till mig.
V kan inte somna om vi är kvar i rummet (spännande + tänk om vi går?). Därför har vi satt oss på en stol i dörröppningen där han ser oss. Om han har varit ledsen så har vi försökt lägga honom, även om han har studsat upp igen och gråtit så har vi pratat lugnande och "lämnat" rummet. Sittandes på stolen pratat lugnande till gråtandet slutat, sedan bara "godnatt V" "sätt dig ner" "det är dags att sova" "lägg dig ner" när han har börjat bli ledsen igen. Det är viktigt att man gör något "vuxet" när man sitter på stolen: läser, stickar... samt att man sitter utanför rummet. Rummet är hans område, utanför betyder att han inte bestämmer.
En annan sak vi märkt är att ibland är det små saker som ska ändras i basrutinerna för att man ska få tillbaka balansen. Ett tag efter dagis startat blev V helt hysterisk på kvällarna. Vi provade bära, stanna i rummet, lägga senare, lägga tidigare, bada - you name it. Det visade sig att vi skulle klappa honom på huvudet några minuter innan vi lämnade rummet... Sötis!
Appropå mammaskapet: Man ska vara en förebild för sina barn - och det är nyttigt för dem att veta att man inte behöver vara "perfekt" för att bli älskad. Fram för alla underbara operfekta mammor!