Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Anemon, lycka till idag!

Tack längtar74 för info om adoptionskontakten...

Och lycka till alla andra!

Fick slutliga domen i dag - får inga fler försök via landstinget, det är ÄD som gäller via dem, eftersom mina värden är så dåliga och min kropp inte svarade på behandlingen... Så det blir nog att helt enkelt släppa det och gåvidare med alterntiven!

Känns som att jag kommer köra vidare med förhoppningen om spontan graviditet, ägglossningstest osv... Det gäller ju som sagt att ett ägg ska vara bra och möta killarna vid rätt tidpunkt osv osv... 
Vet ni om man få ägglossningstest utskrivet på recept, kanske även gravtest...? Det blir som lite dyrt om man ska köpa varje månad.. // Jegs

 

 

En fråga till, hur snart efter att man tagit ägglossningsspruta bör mensen komma?

// Jegs

Nelle och Jegs, jag är så ledsen för er skull, så orättvist och förkrossande. Nelle du verkar ju ändå få ägg vid stimuleringen, men att de inte befruktas. Kan läkaren ge något svar varför? Det kanske kan värt att göra fler försök om ni mentalt orkar... kram till er båda!

längtar74, beundrar att ni orkar ta tag i adoptionsproceduren. Jag och min man har pratat om det länge men ännu inte haft kraft att ta tag i det. Du är så stark och lycka till med allt som väntar framöver!

Castor, förstår oron inför torsdag. Men det brukar kunna hände en hel del inne i kroppen på några dagar!

Anemon: Hoppas allt gick bra idag för dig och lilla Pingu!

Poussin: Kram till dig!

För egen del hade jag äggplockning från helvetet idag... Förra gången gick det hur bra som helst och kändes knappt något, men den här gången hade jag fått någon slags vätskeansamlig så att det gjorde fruktansvärt ont. Jag skrek och grät så mycket att min man nästan svimmade där inne. Det smärtan som jag kände hör verkligen inte till vanligheterna så jag vill absolut inte skrämma er andra. Och läkaren ska utreda vad vätskeansamligen/smärtan berodde på till på onsdag. Minns bara fragment av vad läkaren sa, men hörde något om titthålsoperation... Men de fick ut fem ägg så på något sätt var det värt allt ändå!

Så mycket tråkiga besked för många på senaste tiden och jag tänker på er alla som har det jobbigt just nu.

Stora kramar

Nelle & Jegs - Styrkekramar till er, verkligen jättetråkigt att höra!
Jegs, jag spenderade en helg i samma anda som din, orkade knappt ta mig ur sängen igår...

Längtar74 - Lycka till med adoptionsprocessen! Men vilka knäppa kommentarer, som om det inte är jobbigt nog...

Castor - Du ska se att de blåsorna växer på sig och äggen mognar så att det ser fint ut på torsdag! Förstår din oro och har varit i samma sits.

Anemon - Hoppas så att pingu numera flyttat in, vi behöver lite positiva nyheter här!

Linn - Till att börja med, grattis till 5 ägg, det är ju ett helt fantastiskt resultat!!! Men usch vad hemskt att det gjorde så ont gumman, tycker synd om dig som behövde gå igenom det. Hur känns det nu? Men nu kommer du inte behöva gå igenom det någon mer gång för jag är helt säker på att guldägget fanns ibland dem! Stora kramar

Stora kramar till er alla, nu hoppas jag att det vänder för det har varit alldeles för mycket negativt de senaste dagarna!

Jag mår faktiskt helt ok nu, men fick lite extra morfinliknande tabletter för att hålla den värsta smärtan borta :) Ska ta en till tablett innan sängdags. Det kom också en del blod den här gången, blödde igenom sjukhusrocken och lakanet på sängen. Har någon annan varit med om det?

Sedan undrar jag om någon vet hur stora blåsorna ska vara för optimal befruktning? Jag hade en på 21 mm, medan övriga fyra var på 15-19 mm. Finns det någon chans överhuvudtaget att de mindre blir befruktade?

Tack allihop för stöd och kramar!

Linn73: Fem ägg låter toppen, men jobbigt att det gjorde så ont. Hur känns det nu, har du fortfarande ont? Jag hoppas verkligen att allt går vägen för er nu!

Längtar74: Hur har du gjort rent praktiskt för att ta tag i adoption? Visst är det så att man ska ringa en socialsekreterare i kommunen och "anmäla" sig?

Jegs: Vad tråkigt att ni inte får göra fler försök! Är det helt kört eller går det att övertala någon?

Castor: Lycka till på torsdag!

Anemon: Hur gick det idag?

Läkaren ringde upp och sa att det bara blivit två ägg ur tre äggblåsor och att de inte befruktats. Nu låter det osäkert om vi ska få göra tre försök, eventuellt ett till sa han, innan äggdonation.

Jag är så besviken på hela den här processen, tycker att det har varit så mycket strul hela vägen. Utredningen på Ultragyn kändes rörig, de tappade bort mitt blodprov och jag tyckte att vi inte fick särskilt mycket information. Allt såg sååå bra ut och senast i december när jag var i ett annat ärende sa gynekologen att mina äggstockar såg ut som "rena skolboksexemplet".

När vi väl fick en tid för samtal hos Huddinge tog det två månader innan jag fick börja med sprayen. När jag började spruta visade det sig sent en söndagskväll att läkaren skrivit ut för lite Gonal F, vilket gjorde att jag missade en spruta. Det blev tre ägg vid äggplocket varav två befruktades på ett "onormalt" sätt, men en professor råkade passera och trodde att äggen hade en chans att klara sig om de fick långtidsodlas, vilket de inte gjorde.

Veckan efter togs mitt AMH-värde. Barnmorskan sa att de skulle ringa upp om två veckor och om värdet var lågt skulle vi omprioriteras i köordningen, annars vänta i tre månader. Samma barnmorska sa efter den missade sprutan att det (sprutmissen) skulle tas upp till ett möte efter mina tre landstingsförsök eftersom de varit "försumliga".

Ingen ringde efter två veckor, så efter ytterligare tre veckor ringde jag. Under den tiden hann vi förstås börja tro att allt var okej eftersom de sagt att de skulle höra av sig. Inklämd i en skrubb till toalett fick jag veta att mitt AMH-värde låg på 0,3. Som en följd av detta ringde jag upp nästa dag och bad att få höja min kommande IVF-dos från 300 ie till 450 ie Menopur. Nu, när försöket gick åt helvete, säger både läkare och barnmorska att det inte verkar vara någon idé med mitt låga värde. Tidigare sa läkaren att "AMH inte är någon exakt vetenskap "och inget att hänga upp sig på. Nu känns det som  om de använder värdet som en anledning att peta bort oss från landstinget istället för att omprioritera oss som det var tal om tidigare. Går det till så här för alla?

Trots att det förstås varit uppenbart för oss i tre år att vi inte kan få barn på naturlig väg, så smärtar det att jag gått från att vara ett "skolboksexempel" (i teorin förvisso, men ändå) till en som vården knappt vill satsa på... Om nu AMH-värdet är så viktigt kunde väl läkaren ha kollat upp det hösten -09. Jag pratade med henne nu i vår och hon sa att det inte var standard på den tiden, men hade vi vetat tidigare kanske vi hade gjort saker annorlunda...

Linn73 - Huvva! Hoppas att forsättningen går bra....

Nelle - Jag tycker att du ska berätta för läkaren precis som du känner, på ett konstruktivt sätt... Det känns ju som att ens psykiska tillstånd verkligen hänger ihop med resultatet och är det en massa strul runt så kan det säkert påverka. Eller hur som borde det ju vara lättare för dem att helt enkelt ge er en chans till...  

Adoptionsprocessen har jag påbörjat på så vis att jag mailade vår stadsdelsförvaltning och bad dem om att få boka en tid med handläggare för samtal om adoption. Hon ringde sedan tillbaka och vi bokade en tid i slutet på juli.

Vi har ju alltid alternativet att vända oss till en privat klinik, men just nu känns det inte som att vi har pengarna som krävs.. Står inför bröllop mm. 

Är det någon som vet hur snart efter att man tagit ägglossningsspruta bör mensen komma? Tog ju den förra helgen och hade en massa kärlek, kan ju inte låta bli att hoppas på att vi kan ha lyckats passa in det ägg vi såg på ultra ljudet... 

// Jegs 

Tittar in och önskar er alla ett stort Lycka till!

Jag vill bara att ni INTE ska ge upp om ni orkar att kämpa på med näbbar o klor.

Jag fick min son i maj 2008 efter 1:a försöket IVF, funkade kanon och fick dessutom tre blastisar till frysen. Tänkte då att det ska nog kunna bli ett syskon lika lätt!! Ha ha ha knäpp på näsan fick jag!!!

Började försöka med syskon så fort min mens kom tillbaka och använde alla blastisar + gjorde massa nya IVF. Fick reda på att mitt AMH var 0,47 i nov 2009

I september 2010 hade vi gjort 9 försök att få ett syskon och detta är med avbrutna försök och även ett MA inräknat. Läkarn gav oss då beskedet att de inte längre kunde hjälpa oss med hjälp av vanlig IVF, det är ingen idé. Vi var helt förkrossade men vägrade att ge upp hoppet om ett syskon.

Vi ställdes i kö till ÄD och gjorde samtidigt kontroller på min egna ägglossning varje månad. Vi lyckades att se en liten stackars äggblåsa växa sig fin och gjorde då en light IVF som det kallas. Man gör en IVF utan hormoner och jag tror inte att detta görs på så många kliniker MEN det tål att kollas upp för nu är jag i v 27 och har en liten bebis som sparkar i min mage ) 

Har ni några som helst frågor eller annat så bara fråga på och vill ni läsa om de olika försöken mm kan jag släppa in er på min sida där jag skrivit lite mer.

Ge inte upp, så länge det finns liv finns det hopp!!!

KRAM 

Verkligen härligt att höra att det gått bra för er, men jag fattar bara inte hur ni orkade med 9 försök!

Fick jag låsa in mig från omvärlden och bara försöka en gång efter den andra så kanske jag skulle palla, men nu med den vanliga vardagen och vänner som till höger och vänster bara spottar ut sig ungar så vet jag inte om jag skulle fixa det... 

Har ni fått alla försök via Landstinget? Vilket?