Häng på tjattråd för oss som vill snacka om mer än bara bebisar;-)
liten kortis:
ah vad nyfiken man blir barbamamma
Vad trakigt med din syster. Det är ju lustigt ända att man ska behöva ha 3 missfall innan man blir utredd. Borde inte tiden man försökt osv ocksa spela in?
evanor: oj vad trakigt med din arbetskamrat. Jag som brukar tycka det är jättejobbigt bara jag hör om nagon som tar livet av sig - som Xgirl skriver sa är det ju sa tragiskt - och detta är ju en person du känner...
zandra: nej, det är inte min bror som sagt detta - han är inte speciellt kommunikativ av sig - det är hon själv. Och jag och min syster saklart, som ju var övriga parter i dramat. Det som hände, är väl att hon inte ville ha dopet sa tidigt, och när min syster da ringde och fragade om de skulle bestäma sig själv sa sa hon inte det hon tyckte, utan hoppade direkt in i offerrollen - typ "nu tvingar de mig att bestämma mig redan nu och ha det i juli da jag inte ville ha det". Min bror tyckte de lika gärna kunde ha det i juli, för han ville egentligen inte ha dop alls utan hade det för att hon ville ha det. Och sedan blev hon sur eftersom alla tvingar henne. Det är ju inte sant, vi hade inte ens nagon aning om att det var sa! Men hade det varit min bror som övertygat/tvingat henne/övertalat henne, sa skulle hon skyllt pa honom, sa det var alltsa pga främst min syster tydligen enligt henne. Självklart förstar jag bakgrunden, men det är ända väldigt trakigt att hon är "besviken" pa oss, da det faktiskt främst är för att hon inte varit rak och ärlig med oss.
Självklart kan vi ha förstaelse för att hon inte orkar fixa med dop eller vad det nu är, men da kan man väl säga det da? Inte pasta att alla tvingar henne, när ingen har gjort det. "Jag är sa besviken för att jag inte ens fick bestämma när min bebis dop ska vara. Ingen lyssnar pa mig, sa brukar det vara". Jag som tidigare faktiskt försökt stötta henne och lagt ned tid pa att ge henne rad och lyssna pa henne, tar illa upp da hon slänger sadana saker mot (delvis mig) och min syster. Det tycker inte jag är schysst.
Vi kommer säkert att lösa detta pa nagot sätt, när bebisen väl är född brukar ju det mesta kännas lite lättare om man inte far en förlossningsdepression saklart, hon har ju ont i ryggen och gravidhormonerna kan ju ocksa vara jobbiga. Sa vi far se hur det blir.
Nej nu ska jag ga ned till min svägerska som bor här under