ammar min tvååring, är jag konstig?!

Nej det är verkligen inte konstigt! Tycker det är hemskt och läsa om alla som tycker det är det ena och det andra och långtidsamma. Jag ammade min dotter i 2 år och ja visst, det sista halvåret så ville jag sluta men hon var inte redo, ammninen betydde så mycket för henne och var som hennes snuttefilt. Kan ju fråga alla som har barn och tycker det är äckligt och konstigt och långtidsamma om dom själva hade kunnat slita ifrån sitt barn deras älskade gosedjur eller snuttefilt!? Alla barn är individer och har olika behov, jag tillgodesåg mitt barns. Är jag konstig för det?

Är det någon som har sagt att man måste amma sitt barn för att ge det närhet?
(och i samma anda skulle jag ju kunna kontra med att mammor som väljer att inte amma är egoister som tänker mer på sitt utseende än sitt barn. Men det gör jag inte, eftersom jag inte är en trångsynt jävel och kan se längre än näsan räcker)

Tack för svar!  Vad är det som gör att du känner att du inte kan amma längre än så?

Ts amma på bäst du vill.

Men varför läser man så ofta att långtidsammare  bara ammar hemma i soffan? Man får intrycket att ni skäms för eran handling....inte konstigt att folk ser det som onaturligt att amma länge, de ser det ju aldrig! Plus att det spär på fördomarna om långtidsammning, att det är fel, något man ska smyga med.
Och är det så att ni skäms eller känner er "konstiga" så sluta amma så slipper ni det.

Tina /som ammat runt året, även offentligt (och så skulle gjort även om jag ammade barnen i 2-3 år)

Jag önskar så innerligt att jag hade kunnat amma min son längre än vad jag gjorde!!=( Jag förstår inte hur man kan se det som något negativt.. Jag ammade bara i 3 månader eftersom han åt jämt jämt jämt, nu ångrar jag att jag inte kämpade mer än vad jag gjorde och jag hade gärna ammat i något år till. Nu är han 1½ och ska få ett syskon snart, jag hoppas verkligen att det går bättre denna gången, TS du är inte konstig det minsta, en två åring är inte stor utan väldigt liten egentligen.

Svarar samma till dig som föregående talare:
Det där "argumentet" tycker jag mig se om och om igen. Har ni läst det i nån bok eller? Låter lite som att nån sk "expert" skulle ha hittat på det.

Jag tycker inte det är konstigare att en mamma vill amma sitt barn så länge barnet vill, än att mamman låter barnet dricka välling så länge det vill, eller använda napp. Så länge man begränsar det till vissa stunder på dagen och inte gör det hela tiden, och ger annan mat också.

Naturfolk ammar barnen jättelänge även i länder där det finns gott om rent vatten och annan mat. Tänker nu på t.ex naturfolk på tropiska öar och liknande. Tror du att det är mammans "behov" som styr där också?

Min man brukar vissla klassisk musik för barnen ibland som mysstund, kanske är det nåt han gör för att han har ett behov av att göra något bara han kan (själv kan jag inte vissla så bra)? Dessutom har han hittat på en särskild saga om barnen som han berättar som en följetong, kanske också når han gör för sitt eget egoistiska behov av att vara den enda för barnen?

Vi har alla olika personliga gränser för vad som känns okej tror jag. För mig är en 3-åring för stor för att ammas. Det är svårt att svara på varför. Det bara känns så. Sedan kanske allt skulle ändras om jag verkligen ammade ett större barn. Jag kanske skulle känna att det var nog tidigare eller senare. Det är nog lätt att tycka om man inte varit i den situationen.
Jag kan ju också säga att jag bara skulle amma länge om det handlade om då och då. Det skulle vara ett sätt i mängden att mysa. Jag tycker det är jätteviktigt att pappan har lika stor del. Får jag ett till barn så kommer vi varva flaska med amning som vi gjorde med dottern. Jag vet att man kan riskera amningen genom att göra det men vi trivdes jättebra med det så jag skulle ta den risken. Det skulle inte vara nån katastrof för oss om barnet valde flaskan.

Tycker inte att du är konstig. Gör som du känner är rätt för er, det gör väl alla hoppas jag! Klart att amningen är mysig både för mor och barn. Jag älskade att amma, det var en jättemysig upplevelse att dela med mina barn, något jag ibland saknar. :) Klart att man som mamma får ha behov att amma precis som baret kan ha behov av att ammas. För mig har bröst inte så mycket koppling till sex utan de är matpåsar till min baby och ska fylla den funktionen först och främst :)
Jag själv klarade inte amma så länge då min dotter vid 13 månader började få tänder ( hon var sen ) och började bita i tutten. Jag hade inte tänkt amma ens 13 månader med henne men det visade sig att min lilla tjej var en matvägrare och välling tog hon inte heller. Fick i henne smakportioner först vid 9 månader trots flera månaders försök. Amningen var då jätteviktig som komplement under en lång tid. Hade hon inte börjat bita mig hade jag gärna fortsatt tills hon var två år efterssom hon verkligen åt pyttelite och vägrade välling. Blev vanlig mjölk tillslut och den hade jag gärna ersatt med bröstmjölk i alla fall delvis.

Min yngste bror blev ammad i 3 år och det hade med trygghet att göra då han var väldig sjuk ofta och fick perioder med matvägran så min mor fick rådet att fortsätta med amningen som komplement.

Har han fina tänder?
Det kom upp en teori tidigare i tråden att man får mindre risk att behöva tandställning om man ammas länge.

Det är väl inte ett dugg konstigt, jag har haft som utgångspunkt att amma mina barn minst 2 år. Men det verkar skita sig, äldsta tappade intresset vid 8 månader (i samband med att han slutade vakna på natten) och den yngsta ammar jag visserligen fortfarande efter 21 månader, men han är på väg att tappa intresset han med, så det lär inte handla om många veckor till. Vilket iofs känns rätt praktiskt då det kommer en ny bebis i vår.

Den främsta anledningen till att JAG tycker att amning är en himla bra grej är att den är så jävla praktisk som nattamat. ;) Inte för att jag får ut någon personlig njutning av det, tvärtom tycker jag att det är fruktansvärt obehagligt att amma. Men latheten vinner.