ammar min tvååring, är jag konstig?!

Jag slutade amma för 1.5 år sen, när dottern var 2 år, pga medicinering. Jag tror nog min gräns skulle gå vid 2.5-3 år, mend et ä min personliga gräns.

Jag ammade till strax över två år och det är väl bara att fortsätta så länge du och barnet vill!

Däremot kände jag att jag inte ville göra det bland folk efter 1.5 just för att många har sånna tanakar å åsikter... Många blickar fick man....

Jag tycker inte att det är varken sjukt, insnöat eller korkat då alla har olika känslor för vid vilken ålder det börjar kännas obehagligt att stoppa in ett bröst i ett barns mun. För din del går den gränsen vid 3 år men varför skulle det vara mindre okej att tycka att den går tidigare egentligen? Det finns säkert de som tycker att du är sjuk, insöad och korkad som tycker att den gränsen går redan vid 3 års ålder.

Fast det var inte det jag skrev, det som var iq-befriat enligt mig är att tycka att napp är okej men inte bröstet vid en viss ålder.

Dubbelmoral.

Kan lägga till att dottern aldrig använt napp (det blev småintressant efetrsom barn på förskolan hade napp, men det har aldrig varit ett behov), snuttefilt samt har perfeka tänder och är inte i någon riskgrupp (enligt tandläkaren). Hon blev inte undernärd av att ammas så länge, hon började äta mat relativt tidigt också, fast inte pure. Hon följer sin kurva, och är nog relativt lång för sin ålder (stl 104, 3.5 år gammal) och varken över- eller underviktig. Hon är inte överdrivet bunden till mig, för hennes pappa var hemma med henne i stort sett i tre år (distansstudier).

Så. 

Men det handlar ju inte om det. Det är ju inte ett rationellt beslut det handlar om för de allra flesta utan snarare en känsla av att "nä nu är barnet för stort för att ha ett bröst i munnen". Det är just den känslomässiga aspekten jag försöker få fram. Då spelar det ingen roll om napp är okej eller inte.

Ska väl också lägga till att välling/ersättning aldrig har varit på tapeten.

Jätte bra gjort av dig att du har ammat så länge. Du borde vara stolt. Jag planerade och amma min dotter så länge men kunde inte mer än 3 månader pga av olika omständigheter.  Du ska hålla huvudet högt att du har klarat av det så länge. All beröm till dig från mig.

Min svägerska har ammat så länge och hon fick råd av sin barnmorska är att sätta plåster på bröstvårtan och sen säga till barnet att man har gjort illa sig. Hon berättade för mig att det funkande för henne, barnet accepterade det efter ett tag. Visst var det svårt men hon klarade av det. Hon hade det också jobbit i början, mycket ont i brösten och så. Hon sa att de första dagarna kändes det som att hon hade en svår influensa.

Annars är det väll och trappa ner det hela sakta men särket. Ersätt brösten med något annat, napp eller någon leksak.

Prata med din barnmorska, hon kanske har några råd och tips på lagret.

Lycka till!!

Jag låter sonen snutta vid behov, även på bussen, i stan o s v.
Men det är onekligen jobbigt med alla som stirrar. Att inte folk kan ha mer hyfs? Om jag får syn på någon som ser udda ut eller gör något udda, inte f-n stirrar jag som en dåre på den personen. Fick lära mig som liten att det är oartigt.

Måste säga att jag förstår långtidsammare (och andra ammare också) som "smyger" med det, alla står inte ut med att bli utstirrade. Och det är ju inte vi som ammar som gör fel, det är stirrarna som borde skärpa sig.

Har fyra barn och ammade dom tre äldsta till dom var ca 1,5 år men min yngsta ammade jag till hon var 2,5år.
Det var lite krånligt att sluta men det gick ju att prata med henne så tillslut förstod hon.