• astro

    ammar min tvååring, är jag konstig?!

    Jag gör det som känns naturligt helt enkelt och har ammat tills barnet tröttnat eller min kropp fräst ifrån. Någon avvänjning har inte behövts.

    Barn nr 1, 2 och 4 diade i lite mer än ett år.
    Barn 3 diade i tio månader.
    Barn 5 diar fortfarande (han är tjugo månader).

    Nu börjar jag bli en smula bekymrad eftersom jag är gravid igen. Visserligen verkar kroppen orka med, än så länge, men går allt väl så ska ju "slurken" gå vidare till nästa barn i mars. Hoppas nr 5 har tröttnat vid det laget

    Jag tror allvarligt talat att vi strävar efter för mycket kontroll och lyssnar på vår inre natur för lite. Innan jag fick barn tänkte jag "jag gör som kattmammorna, om jag inte vet hur jag ska göra". Hade sett många kattor fostra sina barn och det såg så "rätt" ut.
    Det har jag hållit fast vid och det har fungerat riktigt bra.
    Fast jag tassar förstås aldrig till barnen när de drar mig i svansen  


  • astro
    Kicki 66 skrev 2010-09-02 07:09:11 följande:
    Hej, NEJ Du är inte konstig! Jag ammade min son tills han var 5 år, han är nu 18 och inte har han fått men av det. Varför jag ammade så länge var att jag hade bestämt från början att han fick "tutta" så länge han ville... Det hade ingenting med att jag hade behov av närhet eller att han skulle vara kvar i bebisstadiet - som några skriver. Alla barn är olika, en del spottar ut bröstet tidigt och vill inte mer medan andra vill mer. Min son har aldrig haft napp eller druckit välling. I mina ögon är det konstigare med den förälder som frivilligt avstår från ammning som är naturligt, bekvämt och det nyttigaste, för att börja ge något som är framställt på industriell väg. Nu finns det inte alla som kan amma pga av olika orsaker dock finns det många som avstår av bekvämlighetsskäl - varför skaffar man då barn?

    Amma så länge du/ni vill låt ingen annan bestämma det - ju längre desto bättre! WHO rekommenderar att barn ammas till minst 2 år, (iaf för 18 år sen.)

    P.s Min mjölk tog "slut" exakt på sonens 5-årsdag...och det gick bra Glad.
    Min lång-ammare (även om han inte är två år än, men i alla fall) är världens mest självständiga unge och då verkligen ingen bebis! Han är så social att inte bara hela vår by känner honom utan t o m inne i stan är det gott om butiker där han blir hälsad med "Ååh, här kommer ju Dexter!". 
    Även på andra sätt är han framåt, smart och tuff. Jag glömmer faktiskt ofta bort hur liten han egentligen är.
    Men sluta dia, det vill han inte. Och då behöver han inte göra det heller. 

    Vad jag tycker är riktigt mystiskt är att vi människor ö h t kan få för oss att amning är onaturligt??? Vår art är bra konstigt, jag kan inte höra ett djur resonera som vi gör, "det är kanske nyttigare med fabriksmjölk för då vet man ju vad det är i", "nä, nu kan valpen äta fast mat, då vore det konstigt att låta valpen snutta", "titta, lillpippin åt en hel skalbagge, ja då är det dags att sluta mata då". Nää ...
    Och vi ska vara den smartaste arten på planeten

    Och WHO rekommenderar fortfarande att man ammar i två år.  
  • astro
    amasonas skrev 2010-09-02 10:07:11 följande:
    Ts amma på bäst du vill.

    Men varför läser man så ofta att långtidsammare  bara ammar hemma i soffan? Man får intrycket att ni skäms för eran handling....inte konstigt att folk ser det som onaturligt att amma länge, de ser det ju aldrig! Plus att det spär på fördomarna om långtidsammning, att det är fel, något man ska smyga med.
    Och är det så att ni skäms eller känner er "konstiga" så sluta amma så slipper ni det.

    Tina /som ammat runt året, även offentligtGlad (och så skulle gjort även om jag ammade barnen i 2-3 år)
    Jag låter sonen snutta vid behov, även på bussen, i stan o s v.
    Men det är onekligen jobbigt med alla som stirrar. Att inte folk kan ha mer hyfs? Om jag får syn på någon som ser udda ut eller gör något udda, inte f-n stirrar jag som en dåre på den personen. Fick lära mig som liten att det är oartigt.

    Måste säga att jag förstår långtidsammare (och andra ammare också) som "smyger" med det, alla står inte ut med att bli utstirrade. Och det är ju inte vi som ammar som gör fel, det är stirrarna som borde skärpa sig.
Svar på tråden ammar min tvååring, är jag konstig?!