Jaha, så nu är jag alkoholist....

Eller så arbetar jag med just behandling. Det är mycket viktigt att skilja på alkoholism och missbruk!
Alkoholism är ett kemiskt beroende. Du blir fysiskt sjuk om kroppen inte får alkohol. I ett missbruk handlar det enbart om psyket och inte om kroppen.

Har du skaffat dig en ny sambo?

Du får hjälp - varför klaga?

Som du ser i texten finns det olika definitioner beroende på vad du är ute efter. Rent medicinskt klassas det som en sjukdom. Detta för att sjukvården och försäkringskassan ska kunna gå in och ta ansvar över behandling mm. Och även pga av Sjukdomsteorin har varit den ledande under tidigare år. Sjukdomsteorin är en teori bland många.
 I de mätinstrument vi använder finns det olika kriterier som ska uppfyllas för att det antingen ska klassas som alkoholism alt missbruk.
De flesta mår bäst av att aldrig dricka en droppe för att det KAN trigga igång det gamla beläningssystemet, men det finns ingen forskning som visar att det ÄR så.

Inte alla som använder narkotika är diagnosticerade som narkomaner. Däremot narkotikamissbrukare. Precis som med alkohol finns det specifika kriterier för om man är narkoman eller missbrukare.
Narkomani=beroende och långt ifrån alla som använder narkotika är beroende.
Däremot kan missbruksproblematiken vara nog så svår att ta tag i också.

När man tex ska erbjuda opiatanvändare substitutmedicinering är det väldigt viktigt att skilja på om de har ett beroende eller endast ett missbruk. Vid endast missbruk fungerar nämligen inte medicineringen.

Även vid rökavvänjning väljer de riktigt proffessionella metod utifrån om man är nikotinist eller nikotinmissbrukare.

Visserligen! Men har det gått så långt att de bedömt att TS behöver antabus i behandlingen, så har hon ju problem med alkoholen, eller hur? 
Vi vet bara TS version. De som behandlar henne har förmodligen en helt annan syn på saken, då de tagit till ganska drastiska åtgärder. Jag misstänker att TS själv är i förnekelsestadiet, och det är ju inte så konstigt. Hon har genomlidit en tuff period i sitt liv. 
Om du arbetar med att behandla missbrukare, vilket jag tvivlar på med tanke på vad du skrev tidigare, hade du sett på det här med helt andra ögon och troligtvis mer nyanserat. 

I min värld är det just jag som står för nyanserna i det här resonemanget.
Precis som du beskriver har vi bara ts version av det hela och vad är det som säger att det är VÄRRE än hon påstår?
Ingen behandling i världen fungerar på någon som inte är med på tåget, därför anpassar man behandlingen utifrån var personen anser sig befinna sig i sitt missbruk.
Jag håller absolut med om att hon har problem med alkohol utifrån det hon beskriver, har aldrig påstått något annat, men det betyder inte automatiskt att man ska ha diagnosen alkoholims!
Antabus hjälper för övrigt inte ett dyft mot diagnosen alkoholism utan är ett hjälpmedel som både alkoholister och problemdrickare kan använda för att hålla sig ifrån alkohol, vilket även en problemdrickare kan behöva göra.

Klockrent att skilja på alkoholism och alkoholmissbruk!!  Det är precis det jag var ute efter. Ett missbruk kan vara tillfälligt, ismerna är betydligt svårare att bryta..

Att säga att en behandlare aldrig skulle "gynna" sitt eget företag genom att föreslå mer behandling är naivt. Jag blev själv ivägskickad till en psykolog via jobbet, som efter samtalet föreslog att vi skulle träffas 10 gånger till.. Och det fanns det sannerligen inget behov av.. Kan tillägga att anledningen var att en kollega hade berövat en annan människa livet och det är klart man behöver prata... men inte med honom, utan med mina kollegor..  Detta är fyra år sedan och jag klarade mig bra utan samtal med honom :o).
 

TS, min mamma var med om detta för några år sedan. Hon har allid druckit lite för mycket, men inte på ett sätt som riskerat jobb, familj etc. När min pappa brakade ihiop psykist, föll hon igenom, drack en söndagskväll och luktade alkohol på måndagen. Hon blev tvingad till en behandling för människor på samhällets botten, helt utan någon förankring i hennes liv.
Men, idag dricker hon normalt, eftersom hon inte är alkoholist utan hade ont i själen och självmedicinerade. Hon tar ett glas vin till maten, kanske blir fnissig på kräftskivan etc.

Lätt att säga, svårt att göra, men håll ut TS! När din behandling är över och när du är mer balanserad igen, så kommer du kunna ta en enkel öl eller ett glas vin utan att få ett helvete igen.

Sen är det klart att det finns en sjukdom som heter alkoholism och som gör att en människa aldrig mer kan dricka en droppe, men det verkar ju inte vara det du lider av.

Och en sak till: Att självmedicinera är inte alltid fel, alla faller inte igenom. Jag lider av ätstörningar och röker hasch när jag har svårt att äta. Jag är inte missbrukare, har ett bra jobb som jag sköter klanderfritt och helt fungerande relationer. Eftersom haschet ger mig ångestdämpning och sug på mat är det bara en positiv sak i mitt liv. Och jag sysslar hellre med ett glas vin och en spliff än trycker i mig kemiska anti depp eller skakar av ångest.

Nu får jag säkert massa sura kommentarer, men så är det!

Nej, varför skulle jag skaffat ny sambo?

Jag får eventuellt en "hjälp" jag inte är i behov av!

Får veta efter helgen om det blir 12 steg behandling eller fortsatt "vård" via företagshälsovården. (vilket jag hellre hoppas på såklart)