• Anonym (alkisen?)

    Jaha, så nu är jag alkoholist....

    Jag har mått dåligt psykiskt ganska länge. För några månader sedan bröt jag ihop totalt och blev då inlagd på psyket en tid.
    Därefter blev jag sjukskriven en period och fick börja med antideppressitv medicin, samt sömntabletter. Jag gick tillbaka till jobbet då jag mådde något bättre, men fortfarande med kraftig ångest som jag medicinerade mot och gick i terapi för att lära mig hantera.
    Sedan gick min far hastig bort och i samma veva blev min mor dödligt sjuk i långt gången cancer. Jag mådde sämre än någonsin och min sambo beslöt sig för att vi måste separera.
    Allt detta inom loppet av 2 månader....
    Han orkade inte längre med mig och mitt psykiska mående.
    I den vevan hittade jag ett sätt att lindra ångesten, alkohol, Jag drack inte ofta utan enbart när det var som allra värst. Men en morgon när jag mådde så otroligt dåligt att jag inte visste var jag skulle ta vägen gjorde jag något urkorkat - jag tog med mig alkohol till jobbet. Efter lunch var ångesten så kraftig att jag drack lite av den medhavda alkoholen.

    Min chef märkte av detta och jag fick gå hem. (såklart)

    Sedan startade "karusellen", jag fick gå i alkoholutredning. Denna utredning är nu klar och utredarna rekommenderar mig att gå i 6 v heltidsbehandling och därefter efterbehandling i 1 års tid.
    Jag ska också avstå från alkohol under resten av mitt liv pga denna enskilda händelse.
    Jag har inte haft några alkoholproblem tidigare, vilket också framkom i utredningen. Dricker "normalt" och på ett socialt sätt.

    Nu undrar jag om detta verkligen är rätt? Kan en enda händelse i en period där jag var ett psykiskt vrak göra en person till en fullfjädrad alkoholist som aldrig mer kan dricka en droppe?

    Kan tillägga att händelsen var för ca 4 månader sedan och jag har druckit nåt glas då och då under semestern utan problem. (min sambo ser mig inte som alkoholist, ingen annan anhörig heller).
    Har börjat med antabus nu och dricker således inte alls, vilket inte är något problem för mig. Jag har inte - och har aldrig haft något sug efter alkohol.

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Jaha, så nu är jag alkoholist....
  • Anonym (nej)
    Cendrillona skrev 2010-08-27 09:45:55 följande:
    Låter inte alls som alkoholism, låter som en depression. Kan du hantera spriten, så är det klart att du inte måste avstå hela livet. Däremot så är du ju nu medveten om att du kanske ska avstå sprit när själen smärtar som mest, i och med att du defacto missbrukade den då.. 

    Men att käka antabus om du inte ens ha ett sug låter helt befängt. Du måste ju prata med de som behandlar dig!! 
    Kunde inte sagt det bättre själv. Men frågan är ju om du måste gå igenom behandlingen för att få behålla ditt jobb? Om inte är det väl bara (lättare sagt än gjort) att tacka nej till fortsatt behandling? Du har ju inte gjort dig skyldig till något brott.
  • Anonym (nej)
    Anonym (alkisen?) skrev 2010-08-28 23:07:25 följande:
    Om du går ut tillsammans med vänner och dessa dricker alkohol, gör du också det då?

    Jag tolkade frågan som att man går ut och tar en drink. Därav svarade jag "ja". Deras tolkning blev "NN dricker pga grupptryck".

    En annan fråga: Dricker du för att fira något?
    Jag svarade "ja" och tänkte på när min väninna fyllde 40 för ett tag sen. Deras tolkning "NN dricker för att få positiva känslor".
    O.s,v i all oändlighet.

    Kontentan är att nästan alla jag känner skulle klassas som alkoholister i denna utredares ögon. Jag påpekade detta och fick då svaret:
    - Ja, de allra flesta är alkohlolister - men just nu gäller det dig.

    Undrar om inte detta förslag kan ha något att göra med att utredaren ÄGER det företag som skulle behandla mig i 6 veckor???!!!!
    Anmäl? Riktigt skrämmande.
  • Anonym (Kan man?)

    Bli alkoholist på et par mdr? Trode det tog mycket längre tid att utveckla? Beklager verkligen allt sorgligt du fick gå igenom under så kort tid.

  • Anonym (alkisen?)
    Anonym (läkare) skrev 2010-09-03 15:42:52 följande:
    Nej inte riktigt, 6 poäng för kvinnor. Jag klistrar in tolkningshjälpen från WHO. Nedan: 

    Att använda AUDIT är bara ett första steg med syfte att hjälpa patienter att minska
    alkoholrelaterade hälsoproblem och risker. Tolkning skall ske med kliniskt omdöme och
    värderas i ett större sammanhang. AUDIT kan inte ensamt ställa alkoholdiagnos.


    Tolkning av poängen


    Högre poäng betyder större sannolikhet att riskbruk, skadligt bruk, eller beroende föreligger.


    Vilka frågor som renderat poäng kan ge viss vägledning:


    ·


    skadligt bruk, eller beroende föreligger.


    WHO anger att 8 poäng eller mer är lämplig nivå som indikator på att riskbruk,

     


     


    ·


    För kvinnor anses att en lägre gräns, 6 poäng är lämplig.

     


    ·


    För personer över 65 år rekommenderar WHO en poäng lägre nivå, d.v.s. 7 poäng.

     


    ·


    rådgivning då det oftast är ett riskbruk och inte beroende.


    Över 16 poäng indikerar allvarliga alkoholproblem. Vid 8 – 15 poäng räcker ofta kort

     


     


    ·


    Över 20 poäng indikerar starkt att beroende föreligger.

     


    Vilka frågor som renderat poäng kan ge viss vägledning:


    ·


    Fråga 1 och 3 ger indikation på skadligt bruk.

     


    ·


    Frågor 4 till 6 ger indikation på beroende .

     


    ·


    Frågor 7 till 10 ger indikation på alkoholskador

     


    Ja, och frågorna 4-6 har jag svarat EN gång på. (som beskrivet i ts) EN gång på över 40 år kan väl rimligtivs inte göra en till "beroende" ? Man måste ju tänka till också - inte bara läsa testet rakt av??
  • Anonym (Kan man?)

    I stället för att oroa dig för om du håller på att utveckla ett alkoholberoende, tycker jag du bör söka psykologhjälp, för att lära dig att kunna hantera de frutansvärda trauman, du har vait med om. Du är antagligen drabbat av en deppresion, men det finns vägar ur mörkret, om man har viljan och hoppet.

  • Anonym (alkisen?)
    Anonym (Kan man?) skrev 2010-09-09 17:57:51 följande:
    I stället för att oroa dig för om du håller på att utveckla ett alkoholberoende, tycker jag du bör söka psykologhjälp, för att lära dig att kunna hantera de frutansvärda trauman, du har vait med om. Du är antagligen drabbat av en deppresion, men det finns vägar ur mörkret, om man har viljan och hoppet.
    Min bror dog i en bilolycka för ett tag sen, min pappa i sjukdom, min mamma är döende i cancer och mitt barns far lämnade mig för en annan när jag och bebisen fått akut snitt och låg på BB. (han var med på den traumatiska förlossningen dock, jag visste inget)

    Så ja........ lite har jag varit med om kan jag tycka........ men jag lägger psykologhjälpen på hyllan ett tag och hoppas på att jag orkar leva mig igenom detta........
  • Anonym (alkisen?)
    Anonym (alkisen?) skrev 2010-09-09 20:57:35 följande:
    Min bror dog i en bilolycka för ett tag sen, min pappa i sjukdom, min mamma är döende i cancer och mitt barns far lämnade mig för en annan när jag och bebisen fått akut snitt och låg på BB. (han var med på den traumatiska förlossningen dock, jag visste inget)

    Så ja........ lite har jag varit med om kan jag tycka........ men jag lägger psykologhjälpen på hyllan ett tag och hoppas på att jag orkar leva mig igenom detta........
    Min brors död hände för ganska längesen,...... men han var det närmaste mor/far jag nånsin haft......Anledningen till att han kom upp i mina tankar nu i våras är för att hans dotter plötsligt kontaktade mig, har inte haft kontakt sen hon var 5 år. ( mamman blev så deppad när pappan/min bror dog, så hon bröt all kontakt) herregud - jag är en trasig själ. Men trots allt detta så är det INTE alkoholproblemen som är mitt problem. Jag VET det!

    Vad ska jag göra nu???
  • TattooMamma

    Har bara läst ts och ja du har alkoholproblem.
    Självbehandlar man med alkohol så är det problem även om det "bara" är enstaka ggr.

    Jag gjorde samma sak och alkohol är ju ångesthöjande, vilket säger sig självt är urdumt. Så jag är helnykterist sen mer än ett år tillbaka och har aldrig mått bättre!

    Jag är så tacksam att jag upptäckte det sjuka i alkohol själv och tog tag i det, innan det eskalerade. För min skull och min familjs skull.

    Alkohol leder inte till något bra. Aldrig.
    Framförallt inte om man har psykiska problem.

  • Anonym (alkisen?)
    TattooMamma skrev 2010-09-09 21:12:34 följande:
    Har bara läst ts och ja du har alkoholproblem.
    Självbehandlar man med alkohol så är det problem även om det "bara" är enstaka ggr.

    Jag gjorde samma sak och alkohol är ju ångesthöjande, vilket säger sig självt är urdumt. Så jag är helnykterist sen mer än ett år tillbaka och har aldrig mått bättre!

    Jag är så tacksam att jag upptäckte det sjuka i alkohol själv och tog tag i det, innan det eskalerade. För min skull och min familjs skull.

    Alkohol leder inte till något bra. Aldrig.
    Framförallt inte om man har psykiska problem.
    Ja, jag har definitivt alkoholproblem, jag har använt det som ångestlindring länge - men inte så extremt som nu.
    Jag är däremot INTE beroende av alkohol.

    Jag kanske ska vara glad över att jag inte är beroende fysiskt utan bara måste "lära om" och inte använda detta som självmedicinering längre. Något jag ifs själv har insett efter denna händelse.

    Jag börjar i 12 -stegsbehandling nu, vet inte alls vad det innebär eller vad man ska göra?
    Jag kommer också tvingas att gå till AA möten under behandlingen och kanske även efter?

    Det här känns helt overkligt och JÄTTEFEL ........ men som alltid här i livet så är det ingen som lyssnar på MIG och mina känslor, alla andra tror alltid att dem vet vad som är bäst för mig.

    Hatar mig själv och mitt liv just nu....

    Förlorar ett helt år av mitt liv pga detta....... hoppas jag kommer kunna komma ur depressionen snabbt när detta h-vete är slut!!!
  • Anonym (Kan man?)
    Anonym (alkisen?) skrev 2010-09-10 15:01:07 följande:
    Ja, jag har definitivt alkoholproblem, jag har använt det som ångestlindring länge - men inte så extremt som nu.
    Jag är däremot INTE beroende av alkohol.

    Jag kanske ska vara glad över att jag inte är beroende fysiskt utan bara måste "lära om" och inte använda detta som självmedicinering längre. Något jag ifs själv har insett efter denna händelse.

    Jag börjar i 12 -stegsbehandling nu, vet inte alls vad det innebär eller vad man ska göra?
    Jag kommer också tvingas att gå till AA möten under behandlingen och kanske även efter?

    Det här känns helt overkligt och JÄTTEFEL ........ men som alltid här i livet så är det ingen som lyssnar på MIG och mina känslor, alla andra tror alltid att dem vet vad som är bäst för mig.

    Hatar mig själv och mitt liv just nu....

    Förlorar ett helt år av mitt liv pga detta....... hoppas jag kommer kunna komma ur depressionen snabbt när detta h-vete är slut!!!
    Du, min medmänniska, eller min medsyster, därute i cyberspace: Jag har varit med om samma jävla olika trauman, sådana som är alldeles för mycket att bära, sådana, där det bara finns två utvägar: Man kämpar vidare, eller tar sitt liv. Jag känner att du är en sådan som jag, att vi vill "leva", men vi vet inte hur, Jag tror vi kan stötta varrandra? Inboxa mig om du vill, eller skriv till: jagkanna@hotmail.se

    Skitttt' Man skulle tro att det var jag som skev din TS, *Förstår dig*
  • Anonym (alkisen?)
    Anonym (Kan man?) skrev 2010-09-10 20:33:53 följande:
    Du, min medmänniska, eller min medsyster, därute i cyberspace: Jag har varit med om samma jävla olika trauman, sådana som är alldeles för mycket att bära, sådana, där det bara finns två utvägar: Man kämpar vidare, eller tar sitt liv. Jag känner att du är en sådan som jag, att vi vill "leva", men vi vet inte hur, Jag tror vi kan stötta varrandra? Inboxa mig om du vill, eller skriv till: [email protected]

    Skitttt' Man skulle tro att det var jag som skev din TS, *Förstår dig*
    Oj....... det här lät jätteintressant. Alltså jag är inte glad för att det finns fler i min situation, men det skulle kännas skönt (för oss båda antar jag) att prata om detta med någon som faktiskt förstår en.

    Lite sent nu, mitt barn har precis somnat bredvid mig i sängen så jag kommer också sova snart.

    Men så fort jag får tid kommer jag maila dig och på så sätt får du min mailadress oxå. :)

    Troligen imorgon.
  • Anonym (Pia)

    Tar man med alkohol till jobbet ,så har man stora problem!Där går gränsen och inte acceptabelt.

  • Anonym (r)
    Anonym (Pia) skrev 2024-07-28 20:17:07 följande:

    Tar man med alkohol till jobbet ,så har man stora problem!Där går gränsen och inte acceptabelt.


    hur stora problem med alkohol har du, för att hitta en såhär gammal tråd och tro att ens puttning är viktigt är det nog rätt illa???
  • Anonym (Staffans Matematik)

    Lyssna inte på vad sjukvården säger om alkohol. De är ofta väldigt snabba med att säga att "Du måste helt sluta".

    Är sällan så svart-vitt. Beror på hur länge missbruket har varat och vilka volymer det handlar om. Har man vid upprepade tillfällen gjort tokigheter på fyllan osv.

  • klyban
    Anonym (Staffans Matematik) skrev 2024-07-28 20:23:45 följande:

    Lyssna inte på vad sjukvården säger om alkohol. De är ofta väldigt snabba med att säga att "Du måste helt sluta".

    Är sällan så svart-vitt. Beror på hur länge missbruket har varat och vilka volymer det handlar om. Har man vid upprepade tillfällen gjort tokigheter på fyllan osv.


    Det stämmer för många att en del måste sluta helt, då alkoholen kommer in så kan de inte längre kontrollera sitt intag.
    Medans andra, och som de inte vill prata om, kan återgå till normalt drickande igen och utan problematik.
    Men dessa vill ingen prata om, för i denna värld existerar bara att sluta och för gott.


     


    Rätt udda och bumpa en så gammal tråd, undrar vad syftet är, då den är stendöd.


    En central del av populismens livsnerv att generalisera utifrån ett eller några enstaka exempel.
Svar på tråden Jaha, så nu är jag alkoholist....