• Anonym (alkisen?)

    Jaha, så nu är jag alkoholist....

    Jag har mått dåligt psykiskt ganska länge. För några månader sedan bröt jag ihop totalt och blev då inlagd på psyket en tid.
    Därefter blev jag sjukskriven en period och fick börja med antideppressitv medicin, samt sömntabletter. Jag gick tillbaka till jobbet då jag mådde något bättre, men fortfarande med kraftig ångest som jag medicinerade mot och gick i terapi för att lära mig hantera.
    Sedan gick min far hastig bort och i samma veva blev min mor dödligt sjuk i långt gången cancer. Jag mådde sämre än någonsin och min sambo beslöt sig för att vi måste separera.
    Allt detta inom loppet av 2 månader....
    Han orkade inte längre med mig och mitt psykiska mående.
    I den vevan hittade jag ett sätt att lindra ångesten, alkohol, Jag drack inte ofta utan enbart när det var som allra värst. Men en morgon när jag mådde så otroligt dåligt att jag inte visste var jag skulle ta vägen gjorde jag något urkorkat - jag tog med mig alkohol till jobbet. Efter lunch var ångesten så kraftig att jag drack lite av den medhavda alkoholen.

    Min chef märkte av detta och jag fick gå hem. (såklart)

    Sedan startade "karusellen", jag fick gå i alkoholutredning. Denna utredning är nu klar och utredarna rekommenderar mig att gå i 6 v heltidsbehandling och därefter efterbehandling i 1 års tid.
    Jag ska också avstå från alkohol under resten av mitt liv pga denna enskilda händelse.
    Jag har inte haft några alkoholproblem tidigare, vilket också framkom i utredningen. Dricker "normalt" och på ett socialt sätt.

    Nu undrar jag om detta verkligen är rätt? Kan en enda händelse i en period där jag var ett psykiskt vrak göra en person till en fullfjädrad alkoholist som aldrig mer kan dricka en droppe?

    Kan tillägga att händelsen var för ca 4 månader sedan och jag har druckit nåt glas då och då under semestern utan problem. (min sambo ser mig inte som alkoholist, ingen annan anhörig heller).
    Har börjat med antabus nu och dricker således inte alls, vilket inte är något problem för mig. Jag har inte - och har aldrig haft något sug efter alkohol.

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Jaha, så nu är jag alkoholist....
  • Anonym (neej)
    *förvånas över att du orkar lägga ner energin på att citera och kommentera allas svar då du inte kommer med något bättre själv*
  • Stinky
    Anonym (neej) skrev 2010-08-27 10:07:13 följande:
    *förvånas över att du orkar lägga ner energin på att citera och kommentera allas svar då du inte kommer med något bättre själv*
    Jag har ju kommit med ett svar. Ett mycket bättre sådant än du.
    Arbetsgivaren agerade korrekt i det här fallet, och visst är alkoholen ett problem i TS vardag när hon använder det för att lindra sin ångest istället för att söka professionell hjälp.

    Några frågor på det? 
    Mångkulturellt är ok, men vid hederskultur går gränsen vid gränsen. /citat Okänd.
  • blackpuma

    Skit i onödiga så kallade mediciner som du inte behöver och koncentrera dig på problem som ledde till att du tog till okonventionella medel på en arbetsplats.
    Sätt dig ner med din arbetsgivare och förklara situationen, onödig att företaget ska "bota" dig från nått du inte har.

  • Anonym (neej)
    Stinky skrev 2010-08-27 10:10:41 följande:
    Jag har ju kommit med ett svar. Ett mycket bättre sådant än du.
    Arbetsgivaren agerade korrekt i det här fallet, och visst är alkoholen ett problem i TS vardag när hon använder det för att lindra sin ångest istället för att söka professionell hjälp.

    Några frågor på det?

    absolut agerade arbetsgivaren rätt, men det är ju inte ALKOHOLEN  som är orsaken till PROBLEMEN, det är ju pga dåligt mående som alkoholen kommit in i bilden.

    jag tycker det är jätte bra att hon får hjälp, men av egna erfarenheter så tycker jag att missbrukarvården är väldigt antingen eller. jag tycker att dom endast ser att alkoholen är problem, inte det bakomliggande och själva anledningen. jag tror att det ALLTID finns en anledning för missbruket.


    jag tycker bara det va så onödigt att du ska fälla onödiga komentarer.. varför kanske inte starta en diskussion ist? inte bara massa onödiga ord för att sätta dig över folk?
    tråkigt att det alltid blir så i trådar här..

  • Anonym (alkisen?)
    Stinky skrev 2010-08-27 10:10:41 följande:
    Jag har ju kommit med ett svar. Ett mycket bättre sådant än du.
    Arbetsgivaren agerade korrekt i det här fallet, och visst är alkoholen ett problem i TS vardag när hon använder det för att lindra sin ångest istället för att söka professionell hjälp.

    Några frågor på det? 
    Vad menar du? Jag har ju sökt professionell hjälp, jag har sökt hjälp för de diagnoser jag lider av - psykiskt - inte för den diagnos jag inte har - alkoholberoende.

    Men nu ska jag istället försöka bota den saken, under 6 veckor på heltid och därefter under ytterligare ett års tid.
    Hur kommer det då gå med mitt egentliga problem????
  • inga76

    Måste bara fråga - vad gick den där alkoholutredningen ut på egentligen? Vilka undersökningar fick du göra?

  • Cendrillona
    Stinky skrev 2010-08-27 09:55:06 följande:
    Men jisses! Du menar alltså att man inte kan ha alkoholproblem när man är deprimerad? Voi, voi...
    Voi, voi ja... Jo, självklart kan man ha det! MEN i det här fallet så har personen tillfälligt tröstat sig med alkohol och uppger själv att hon inte har något sug (En alkoholist har otroligt svårt att avstå sprit, det är ju det som är sjukdomen!!). Utifrån den informationen som jag har att tillgå så bedömer jag att problemet inte är alkoholen utan sannolikt depressionen (där verkar det finnas någon professionell som redan ställt en diagnos). Och att alkoholen är ett medel för att tillfälligt dämpa den ångest som denna medför..

    Sedan kan man gå in på hur alkholister duperar omgivningen och sig själv osv, MEN utifrån det som skrivits så vidhåller jag mitt svar...

    Arbetsgivaren är skyldig att utreda situationen, och har ju agerat helt korrekt. Hon får också terapi, vilket jag tycker är det viktiga. Antabusen är ju rent av patetiskt. Det hade varit bättre att hon fått lämna prov under ett par veckor för att styrka att hon inte har dessa problem. 

    Man ska behandla orsakerna och inte symptomen!!!!! 

    Hoppas i alla fall att du orkar resa dig och kämpa på 
  • Anonym (en som vet)
    Anonym (alkisen?) skrev 2010-08-27 11:04:17 följande:
    Vad menar du? Jag har ju sökt professionell hjälp, jag har sökt hjälp för de diagnoser jag lider av - psykiskt - inte för den diagnos jag inte har - alkoholberoende.

    Men nu ska jag istället försöka bota den saken, under 6 veckor på heltid och därefter under ytterligare ett års tid.
    Hur kommer det då gå med mitt egentliga problem????
    Hej på Dig!
    Tycker att du ska ta av dig offerkoftan nu. Ditt egentliga problem kommer förmodligen redas ut under tiden. Ta emot chansen tacksamt. Det var någon annan i tråden som frågade vilken alkoholutredning du fått göra..leverprov??..rutin och vad visade provet? Antabus är självklart ett krav från arbetsgivaren eftersom deras rehabiliteringsansvar är stort och de vill självklart inte att du kommer berusad till jobbet och vill inte att du super där.
  • Anonym (alkisen?)
    Anonym (en som vet) skrev 2010-08-27 20:51:29 följande:
    Hej på Dig!
    Tycker att du ska ta av dig offerkoftan nu. Ditt egentliga problem kommer förmodligen redas ut under tiden. Ta emot chansen tacksamt. Det var någon annan i tråden som frågade vilken alkoholutredning du fått göra..leverprov??..rutin och vad visade provet? Antabus är självklart ett krav från arbetsgivaren eftersom deras rehabiliteringsansvar är stort och de vill självklart inte att du kommer berusad till jobbet och vill inte att du super där.
    Nej, inga prover alls. Blodprov har jag tagit pga antabusen, det visade inga enorma värden. De tog s.k  cdt-värde som visar hur mycket alkohol man druckit den senaste tiden.
    Jag hade som en normalkonsument när dessa prover togs och järnbrist. Annars inget att anmärka på.

    Bortsett från detta så var det psykutredningsfrågor SCID (som visade samma diagnoser som jag redan fått på psyk) och genomgång om hela ens liv. Jag har aldrig haft några alkoholproblem förut, ingen i min släkt har varit alkoholister. Jag har druckit alkohol more or less under 20 års tid. Jag är INTE beroende, jag VET det.

    Jag har festat jättemycket som ung därav svarade jag ja på frågor som:
    - Har du någon gång druckit mer än du tänkt dig?
    - Har du någon gång gjort/sagt något du inte kommer ihåg?
    Jag känner ingen som inte skulle svara ja på dessa frågor och då menar jag EN gång, inte återkommande.

    Dessutom fick jag fylla i ett test om hur och när jag dricker. Exempel på detta:

    Om du går ut tillsammans med vänner och dessa dricker alkohol, gör du också det då?

    Jag tolkade frågan som att man går ut och tar en drink. Därav svarade jag "ja". Deras tolkning blev "NN dricker pga grupptryck".

    En annan fråga: Dricker du för att fira något?
    Jag svarade "ja" och tänkte på när min väninna fyllde 40 för ett tag sen. Deras tolkning "NN dricker för att få positiva känslor".
    O.s,v i all oändlighet.

    Kontentan är att nästan alla jag känner skulle klassas som alkoholister i denna utredares ögon. Jag påpekade detta och fick då svaret:
    - Ja, de allra flesta är alkohlolister - men just nu gäller det dig.

    Undrar om inte detta förslag kan ha något att göra med att utredaren ÄGER det företag som skulle behandla mig i 6 veckor???!!!!
Svar på tråden Jaha, så nu är jag alkoholist....