Jaha, så nu är jag alkoholist....

TS, min mamma var med om detta för några år sedan. Hon har allid druckit lite för mycket, men inte på ett sätt som riskerat jobb, familj etc. När min pappa brakade ihiop psykist, föll hon igenom, drack en söndagskväll och luktade alkohol på måndagen. Hon blev tvingad till en behandling för människor på samhällets botten, helt utan någon förankring i hennes liv.
Men, idag dricker hon normalt, eftersom hon inte är alkoholist utan hade ont i själen och självmedicinerade. Hon tar ett glas vin till maten, kanske blir fnissig på kräftskivan etc.

Lätt att säga, svårt att göra, men håll ut TS! När din behandling är över och när du är mer balanserad igen, så kommer du kunna ta en enkel öl eller ett glas vin utan att få ett helvete igen.

Sen är det klart att det finns en sjukdom som heter alkoholism och som gör att en människa aldrig mer kan dricka en droppe, men det verkar ju inte vara det du lider av.

Och en sak till: Att självmedicinera är inte alltid fel, alla faller inte igenom. Jag lider av ätstörningar och röker hasch när jag har svårt att äta. Jag är inte missbrukare, har ett bra jobb som jag sköter klanderfritt och helt fungerande relationer. Eftersom haschet ger mig ångestdämpning och sug på mat är det bara en positiv sak i mitt liv. Och jag sysslar hellre med ett glas vin och en spliff än trycker i mig kemiska anti depp eller skakar av ångest.

Nu får jag säkert massa sura kommentarer, men så är det!