Varför psykofarmaka när man är gravid?

saltabanditen: jo du har helt rätt i att den som är sjuk kan sakna sjukdomsinsikt...men samtidigt kan man ju inte förlita sig på att samhället ska ställa upp och hjälpa alla som har fått barn. Även om socialtjänsten finns till med stöttade åtgärder för föräldrar som inte klarar av att ta hand om sitt barn på egen hand. Men ansvaret ligger ju först och främst hos sig själv när man ska uppfostra ett barn.

Nu säger jag inte att människor med psykisk ohälsa inte ska skaffa barn....:)

Det kan ofta vara tvärtom också, att den som "är" (klassas) som sjuk de facto besitter en väldig självinsikt. Som det är idag klassas det nästan som friskt att just sakna självinsikt och självkännedom, för det som mäter hur frisk man är är hur bra man mår. En människa som mår bra kan vara helt bakom flötet och dum i huvudet, problemet är bara att denne inte fattar det själv.

Ibland är det helt enkelt friskare att vara "sjuk". Eller må dåligt, som ett symptom på ett sjukt samhälle.

Faktiskt.

Allt stupar på sjukdomsinsikten, utan den och du inser inte att ditt barn kan fara illa...
Den inser alltså inte att den brister i tex ansvaret, så ditt resonemang stämmer för en frisk inte en sjuk.

Och vidare med ditt resonemang kommer barn och anhöriga i kläm och lämnas ensamma.
Sjuka individer kommer i alla tider att skaffa barn oavsett vad vi anser är rätt eller fel, därför måste samhället gå in och stötta barnen.

Hittills har myndigheterna resonerat exakt likadant som dig...

Japp, jag vet och det är inget jag utesluter heller.
Men de facto är att oavsett insikt behöver anhöriga stöttning och hjälp långt utöver det som erbjuds idag, vilket är i det närmaste ingenting...

Japp det menar jag.

Ehhh....vad vet du om mig? Å vad jag har lidit av och själv gått igenom?

Tro mig, jag vet exakt vad jag pratar om. Mer än de flesta!!

Min överläkare säger alltid till mig att jag är en enorm självinsikt i min sjukdom, eftersom jag börjat lära mig hur den fungerar.

Jag kan börja känna på mig när jag är på väg in i en manisk fas alt. deppig fas.
Vilket är ett stort plus för mej eftersom inte många med bipolär/adhd diagnos kan göra det.

Så visst tror jag att jag kommer klara av ett barn mkt bra i framtiden. För jag lär mig av varje dag som går att hantera det.

Sen vet jag att min sjukdom är ärftlig, de finns en risk att mina barn kan ärva den. Men samtidigt, om de nu händer (vilket jag inte hoppas) så kan jag finnas där, och verkligen förstå dom...
för den som gått igenom skiten själv, vet hur skiten luktar. :)

Hm, en fråga - vad menar du med "kronisk fysiologisk sjukdom som medicineras med antidepressiva"...vad är det för sjukdom? *nyfiken*

Du gör mig så jävla förbannad att jag inte hittar ord. Inskränkt är ditt förnamn.

Och jag menar att folk som inte äter medicin trots att de borde inte bör skaffa barn.

Skillnaden mellan dig och mig?

Jag äter inte ens medicin.

Skydda dig noga.