Varför finns det kvinnor som äter psykofarmaka när de är gravida.
Det är bevisat att det är skadligt för fostret
Vad jag läst så finns det vissa risker med en del mediciner men inte med andra, och jag antar att läkaren väljer rätt medicin för den som är gravid.
det kan vara skadligare att sluta med det om man ätit det länge.
Problemet är väl snarare att läkare föreskriver medicin som ger fosterskador. Bättre att ge läkemedel som inte gör det.
det kanske är större hälsofara för barnet om mamman inte tar medecinen.
själv har jag epilepsi och tar lamictal, vilket även kan ges mot andra problem tex deprissioner.
när jag blev gravid och tog upp det här med medicineringen så diskuterade mvc läkaren och läkaren som har koll på min epilepsi det hela och båda konstaterade att det var en betydligt större hälso fara för barnet om jag slutade med medicinen och fick ett anfall, än vad det var om jag fortsatte medicineringen, detta trotts att det fanns en liten risk för fosterskador vid medicineringen.
De läkare jag haft skulle aldrig ha skrivit ut en tablett till mig som vore skadligt vid graviditet OM jag var gravid. Det strider väl mot läkaretiken, eller har jag fel? Vet de att man är gravid så får de väl inte rekommendera att man tar en tablett som bevisligen är farlig för fostret?
Tycker att det är en viktigare diskussion än om en enskild kvinna inte tror att det är farligt.
Av samma anledning till att vissa använder Viagra eller Cialis när de ska göra barnet. För det går inte annars.
★*☆
Går man under antideppressiv medicinering tycker jag inte att man ska skaffa barn. Om man äter sådan medicin så är det uppenbart att man just nu har svårt att hantera livet. Å har man svårt att hantera livet och sig själv så tycker jag man först ska ta tag i det INNAN man skaffar barn. För ett liv med barn blir liksom inte lättare så att säga.
Så mitt svar är NEJ. Å jag är rätt så bestämd där. Kan man inte hantera livet och sig själv och sina känslor så måste man först arbeta med sig själv och sina problem innan man sätter ett nytt liv till världen där ens uppgift är att vägleda barnet rätt i livet. Å kan man inte vägleda sig själv särskilt bra så är man inge bra vägledare åt någon annan.
Väljer man att göra det iallafall, skaffa barn altså - ja då anser jag att man handlar grymt egoistiskt som sätter sina egna behov före ett barns.
När jag blev gravid fick jag byta medicin, till en som inte var skadlig för barnet. Det finns ju en hel del att välja mellan. Men om man har en svårare psykisk sjukdom så kanske det kan vara väldigt stressande att byta medicin (och medför ofta svåra biverkningar), så läkaren bedömer att det tryggaste alternativet är att fortsätta medicineringen. Och jag tror inte att allvarliga skador på barnen, orsakade av psykofarmaka är vanliga.