• Svar på tråden Varför psykofarmaka när man är gravid?
  • IWantCookies
    Gulletroll skrev 2010-06-26 18:00:10 följande:

    Går man under antideppressiv medicinering tycker jag inte att man ska skaffa barn. Om man äter sådan medicin så är det uppenbart att man just nu har svårt att hantera livet. Å har man svårt att hantera livet och sig själv så tycker jag man först ska ta tag i det INNAN man skaffar barn. För ett liv med barn blir liksom inte lättare så att säga.


    Så mitt svar är NEJ. Å jag är rätt så bestämd där. Kan man inte hantera livet och sig själv och sina känslor så måste man först arbeta med sig själv och sina problem innan man sätter ett nytt liv till världen där ens uppgift är att vägleda barnet rätt i livet. Å kan man inte vägleda sig själv särskilt bra så är man inge bra vägledare åt någon annan.


    Väljer man att göra det iallafall, skaffa barn altså - ja då anser jag att man handlar grymt egoistiskt som sätter sina egna behov före ett barns.


    I vissa fall kan kvinnan må bra trots depressionsdiagnosen just på grund av medicineringen. Det är inte alla som kan sluta med medicinerna men som mår helt och hållet "som vanligt" på antidepressiva. Ska dessa kvinnor tvingas leva hela livet utan barn
    då? Eller ska man ta bort medicinen och låta de gå ner sig i en depression under tiden de väntar barn? Inget av alternativen känns etiskt korrekta. Läkare kan sätta in den minst skadliga medicinen men man gör alltid en avvägning - risk vs nytta. Risken med att ta bort medicinerna är större både för mor och barn vid en depression.

    Vad gäller allvarligare psykiska störningar kan man konstatera att inte alla planerar sina graviditeter. Ska vi tvångssterilisera kvinnor som har eller har haft en psykisk störning? Eller tvinga dessa att genomgå abort? Hemsk tanke tycker jag. Och det strider mot alla lagar och vårdens etiska riktlinjer. 

     
  • iii
    Gulletroll skrev 2010-06-26 18:00:10 följande:

    Går man under antideppressiv medicinering tycker jag inte att man ska skaffa barn. Om man äter sådan medicin så är det uppenbart att man just nu har svårt att hantera livet. Å har man svårt att hantera livet och sig själv så tycker jag man först ska ta tag i det INNAN man skaffar barn. För ett liv med barn blir liksom inte lättare så att säga.


    Så mitt svar är NEJ. Å jag är rätt så bestämd där. Kan man inte hantera livet och sig själv och sina känslor så måste man först arbeta med sig själv och sina problem innan man sätter ett nytt liv till världen där ens uppgift är att vägleda barnet rätt i livet. Å kan man inte vägleda sig själv särskilt bra så är man inge bra vägledare åt någon annan.


    Väljer man att göra det iallafall, skaffa barn altså - ja då anser jag att man handlar grymt egoistiskt som sätter sina egna behov före ett barns.


     


    Vissa behöver medicin livet ut. Och mår kanske jättebra så länge de medicinerar. Så vad är då problemet? Är man en sämre förälder för att man behöver medicin? Som sagt finns det alternativ som inte skadar fostert så jag tycker inte det är någon som ska avskräcka någon från att skaffa barn om de mår bra på medicineringen.
  • saltabanditen
    saltabanditen skrev 2010-06-26 18:04:19 följande:
    En dansk tidning som källa?
    Varför tar du inte aftonbladet som källa också? Det har stått massor av sånt här där.

    Att tidningar tenderar att tänja på vetenskapliga gränser vet vi sedan förut, iallafall vi som har ett hyfsat källkritiskt synsätt.

    Så, vart har du seriösa vetenskapliga belägg för dina påståenden?
    Vissa vetenskapliga artiklar och avhandlingar kan du söka via de olika univerrsiteten.
    Så sätt igång med att söka och läsa och så återkommer du när du har faktaunderlag och inte enbart tidningsartiklar.
    Och jag redigerar genast bort frågan om TS skämtar eftersom det tolkas som en anklagelse.

    Igen:
    En dansk tidning som källa?
    Varför tar du inte aftonbladet som källa också? Det har stått massor av sånt här där.

    Att tidningar tenderar att tänja på vetenskapliga gränser vet vi sedan förut, iallafall vi som har ett hyfsat källkritiskt synsätt.

    Så, vart har du seriösa vetenskapliga belägg för dina påståenden?
    Vissa vetenskapliga artiklar och avhandlingar kan du söka via de olika univerrsiteten.
    Så sätt igång med att söka och läsa och så återkommer du när du har faktaunderlag och inte enbart tidningsartiklar.
    Tangentbordet har för många tangenter och fingrarna är för breda. En torkad ostsmula brfinner sig just nu under E
  • idiblon yes
    Gulletroll skrev 2010-06-26 18:00:10 följande:

    Går man under antideppressiv medicinering tycker jag inte att man ska skaffa barn. Om man äter sådan medicin så är det uppenbart att man just nu har svårt att hantera livet. Å har man svårt att hantera livet och sig själv så tycker jag man först ska ta tag i det INNAN man skaffar barn. För ett liv med barn blir liksom inte lättare så att säga.


    Så mitt svar är NEJ. Å jag är rätt så bestämd där. Kan man inte hantera livet och sig själv och sina känslor så måste man först arbeta med sig själv och sina problem innan man sätter ett nytt liv till världen där ens uppgift är att vägleda barnet rätt i livet. Å kan man inte vägleda sig själv särskilt bra så är man inge bra vägledare åt någon annan.


    Väljer man att göra det iallafall, skaffa barn altså - ja då anser jag att man handlar grymt egoistiskt som sätter sina egna behov före ett barns.


     


    Men vad bra, då kan man göra sig frisk från kroniska fysiska sjukdomar också. (En del psykisk sjukdom är egentligen fysiskt betingad.)
    Vilar vid denna källa...
  • Qarrolajm
    Gulletroll skrev 2010-06-26 18:00:10 följande:

    Går man under antideppressiv medicinering tycker jag inte att man ska skaffa barn. Om man äter sådan medicin så är det uppenbart att man just nu har svårt att hantera livet. Å har man svårt att hantera livet och sig själv så tycker jag man först ska ta tag i det INNAN man skaffar barn. För ett liv med barn blir liksom inte lättare så att säga.


    Så mitt svar är NEJ. Å jag är rätt så bestämd där. Kan man inte hantera livet och sig själv och sina känslor så måste man först arbeta med sig själv och sina problem innan man sätter ett nytt liv till världen där ens uppgift är att vägleda barnet rätt i livet. Å kan man inte vägleda sig själv särskilt bra så är man inge bra vägledare åt någon annan.


    Väljer man att göra det iallafall, skaffa barn altså - ja då anser jag att man handlar grymt egoistiskt som sätter sina egna behov före ett barns.


     


    HA! så du menar att jag med en diagnos bipolär/adhd, inte borde få skaffa barn?!?!?
    Bara för jag faktiskt kommer vara sjuk livet ut?!??!!

    Fy fan säger jag bara...
    inte direkt så att man väljer att bli sjuk.

    Jag VET att de kommer vara mer krävande för mig om jag får barn, de kommer kräva MASSOR från min sida, men de e jag beredd på den dagen .. Jag kommer göra ALLT i min makt för att mitt barn ska få det så bra som möjligt!!!
    Sen ja, jag kommer säkert dippa någon gång o må skit. möjligt!!!
    Men vem gör inte det ibland?!!?
  • Mandarina
    IWantCookies skrev 2010-06-26 18:23:51 följande:
    I vissa fall kan kvinnan må bra trots depressionsdiagnosen just på grund av medicineringen. Det är inte alla som kan sluta med medicinerna men som mår helt och hållet "som vanligt" på antidepressiva. Ska dessa kvinnor tvingas leva hela livet utan barn
    då? Eller ska man ta bort medicinen och låta de gå ner sig i en depression under tiden de väntar barn? Inget av alternativen känns etiskt korrekta. Läkare kan sätta in den minst skadliga medicinen men man gör alltid en avvägning - risk vs nytta. Risken med att ta bort medicinerna är större både för mor och barn vid en depression.

    Vad gäller allvarligare psykiska störningar kan man konstatera att inte alla planerar sina graviditeter. Ska vi tvångssterilisera kvinnor som har eller har haft en psykisk störning? Eller tvinga dessa att genomgå abort? Hemsk tanke tycker jag. Och det strider mot alla lagar och vårdens etiska riktlinjer. 

     
    Mår man inte bra psykiskt så tar man först tag i det.
    Att bara proppa i sig medicin botar inget utan lindrar bara symtomen. Man behöver gå till bukt med sina problem för att bli kvitt det som gör att man är deprimerad eller har ångest. Så länge man äter medicin så skjuter man bara problemet framför sig och desstuom trubbar av en del av sitt känsloliv och därmed också sin intuition som verkligen behövs i relation till sitt barn och för att få en sund anknytning.

    Lider man av psykisk ohälsa så ser man till att få del hjälp man behöver för att bli frisk. Både för ens egen skull och barnets skull.
  • Mandarina
    iii skrev 2010-06-26 18:24:57 följande:
    Vissa behöver medicin livet ut. Och mår kanske jättebra så länge de medicinerar. Så vad är då problemet? Är man en sämre förälder för att man behöver medicin? Som sagt finns det alternativ som inte skadar fostert så jag tycker inte det är någon som ska avskräcka någon från att skaffa barn om de mår bra på medicineringen.

    Medicin livet ut?


    Vad lider man då av? Å vad är det för medicin?

  • Qarrolajm
    Gulletroll skrev 2010-06-26 18:29:00 följande:

    Medicin livet ut?


    Vad lider man då av? Å vad är det för medicin?


    jag kommer att äta concerta och stämningstabliserande livet ut.
  • Qarrolajm
    Gulletroll skrev 2010-06-26 18:29:00 följande:

    Medicin livet ut?


    Vad lider man då av? Å vad är det för medicin?


    dessutom kan jag tala om för dej, att jag mår JÄVLIGT bra när jag mår bra, jag uppskattar mitt liv på ett helt annat sätt en vad andra kanske gör?
    För jag har varit på botten sett mörkret, i princip sett döden i ögonen, o rest mig upp...

    Kallar du mig svag som människa??!!
  • Mandarina
    Qarrolajm skrev 2010-06-26 18:30:12 följande:
    jag kommer att äta concerta och stämningstabliserande livet ut.
    Ja och det är inget som jag anser är obtoligt. Bara för att man har säg ex adhd när man är 20 så behöver man inte ha det när man är 30.

    Hjärnan är formbar hela livet.

    Man är inte slav under sin hjärna!
Svar på tråden Varför psykofarmaka när man är gravid?