Ååå jag blir helt tårögd när jag läser allas berättelser, det är så vackert! Och tänk att hur man än går till väga så blir det alltid lika uppskattat när folk väl förstått innebörden av budskapet ;)
Vi fick vårat plus i söndags, och jag har precis (o då menar jag precis) kommit ner från övervåningen där jag suttit och pysslat ihop text på en utav den blivande storasysterns t-shirtar. Där står numera "Snart är jag inte yngst i familjen...". Vi ska fira midsommar m mina föräldrar i helgen, och jag tänker inte gå runt o bära på hemligheten för de längre. Jag resonerar som så, att skulle något inträffa innan v.12 så skulle jag ju vilja ha min kära mor som "bollplank" oavsett. Så de blir först att få ta del utav våran underbara hemlighet, och det får bli storasyster som får agera budskapsgivare!
När vi väntade dottern gav vi mina föräldrar ett pussel. Vi tog en bild på mig o det positiva grav. testet och skickade iväg till en fotofirma via internet som alltså gjorde ett pussel utav bilden. När det var dax att berätta lämnade vi över pusslet (men vi hade tagit bort bitarna m "clearblue" texten för att de inte skulle förstå allt för snabbt) o sa att vi skulle ha familjestund. Där satt de o pusslade, de insåg ju efter en stunds pusslande att det fattades några bitar, när de slutligen kunde lägga i de sista bitarna m clearbluetexten forsade lyckotårarna, och min pappa utbrister "Vilken himla tur att vi har champagne på kylning, måste vara ödet!". Och mamma kunde inte sluta glädjas åt att hon faktiskt skulle få köpa babykläder. En sån härlig kväll! Och nej, jag drack givetvis inte champagne, det fanns pommac också, måste vart ödet det med ;)