Jag är präst i svenska kyrkan, har ni frågor om dop så ställ dem gärna till mig så svarar jag så gott jag kan

Skulle inte tro att det är några problem: prata bara med missionsförsamlingen och fråga om det går bra att ni bokar deras kyrka men att ni vill ha "egen" präst från Svenska kyrkan. Medlemmar i t.ex. missionskyrkan lånar gärna och ofta våra kyrkor för t.ex. vigslar för att vi har de gamla - pampiga cermoni kyrkorna .

Lycka till.

Hejsan..
Jag har ett tvillingpar som ska döpas nu i aug och jag har 1 som jag vill ha som gudfar och st jag vill ha som gudmor..
Så jag undrar hur många man får ha på 1 barn.. vill ju att alla ska vara till båda om de går..

Tacksam för svar =)

Vad jag vet så finns ingen begränsning vad gäller dopfaddrar. Vi har två manliga vänner och en kvinnlig vän som blivande dopfaddrar åt vår son.

Jag brukar tänka ju fler vuxna som vill vara en del av och engagerade i ens barns liv, desto bättre.

Allt gott

Hej,

En sak som jag länge funderat på angående dop. Jag har varit på en del dop där föräldrarna lovar högtidligt att uppfostra barnet i den kristna tron. Men i många fall har föräldrarna inte ens varit troende. Som präst, hur känner du inför detta? Själv har jag alltid haft svårt för folk som ljuger och jag undrar om ni präster verkligen frågar paret om deras tro innan ni går med på att döpa barnet? För det känns ibland om om svenska kyrkan accepterar lögn i hopp om att få fler medlemmar.

Kan man ha dop en tisdag?

Jag undrar lite saker också, hoppas att du har tid/lust att svara.
Min man är varken döpt eller medlem i kyrkan, har aldrig vart. Jag är däremot både och.
Min syster vill nu så väldigt gärna att vi ska vara faddrar eller gudföräldrar (vilket det nu är) åt deras lilla pojk. Jag har läst lite i tråden o förstått att det inte går med tanke på min man, men det jag egentligen undrar är om det finns något sätt att komma runt detta, så att vi kan vara det ändå? Anledningen till att jag frågar är att min man är gudfar åt sin kusin, vilket han blev när han var 13-14 år.

Hej!

Förlåt, om detta är en lite annan fråga också. Den är lite hypotetisk, då jag och min sambo ej har barn än.

Jag är kristen och tron är viktig för mig, döpt, konfirmerad, finns dagligen i mitt liv osv. Han är ateist. Vi har aldrig "gräl" om detta utan respekterar fullt ut varandra. Han är dock medlem i Svenska Kyrkan precis som jag.

Vi har tankar på att gifta oss och han skulle gilla kyrkobröllop, men enligt mig känns det inte rätt att gifta mig under Gud med någon som inte tror på Gud. Samma sak med dop om vi förhoppningsvis får framtida barn. För mig betyder dop att barnen ska fostras enligt kristna värderingar, men är det riktigt rätt om barnets far inte delar de värderingarna? Men jag vill ju att mitt framtida barn ska vara en del av svenska kyrkan, gå på barntimmar, i föräldragrupp ibland om barnet skulle trivas och jag undrar då hur mycket det skulle ifrågasättas om jag för att min tro är stark väljer bort kyrkobröllop och dop för att pappan/maken inte är kristen? Känns som att jag själv också lägger andra värderingar i kyrkobröllop vs borgerlig vigsel/dop och namngivningsceremoni än vad han gör.

För honom spelar det inte så stor roll alls, han är ju inte religiös, så för honom handlar det bara om lokalbyte ungefär:) men hur påverkas vårt framtida barn av våra val angående giftermål, dop osv?

Krånligt kanske och inget jätteproblem, men hur skulle dina råd lyda? tack för svar!

Tillägg till 67, menar att jag själv också skulle lära ett framtida barn och kristen tro. Det handlar ju inte bara om ifall han skulle få gå på barntimmar eller inte:)

Ja du, jag kan ju bara svara utifrån mig själv. I vår Lutherska, svenska kyrka, så är barndopet vägen in i kyrkan. Du döps inte till tro utan in i en gemenskap. Därför har föräldrar och faddrar ett ansvar och en uppgift att berätta för barnet om tron: att man kan be till Gud och att de i dopet är en del av en speciell gemenskap, där Jesus är viktigt. Många föräldrar berättar inte detta för sina barn, som de valt att döpa, precis som du skriver.

Är det fel att acceptera detta? Nej är mitt enkla svar. Givetvis så är det en stor glädje för mig som församlingspräst när föräldrar har en tanke med sin uppfostran, och där den kristna tron aktivt får finnas med. Men dopet är ytterst sett en sak mellan Jesus och dopbarnet. Och då lämnar jag min förhoppning i Guds händer - att om barnet inte får någon undervisning -att det hittar till konfirmationsläsningen när det blir äldre och då får möjlighet att lära sig något om vad det är att vara döpt.

Allt gott

Ja - självklart!