Vi vars partner måste lämna landet - TRÅD 10!!!

Känner mig så himla orolig hela tiden. Hur bevisar man egentligen att man har ett seriöst förhållande? Tänk om vi svarat olika på frågorna vi fått. Vad ser migrationsverket som bevis på att man är seriösa? Vi pratar på skype och viber varje dag men hur bevisar man det? jag kan ju inte skicka in loggen direkt. har egentligen ingen lust att visa våra privata medelanden heller. Jag har varit och hälsat på min man två gånger (han bor inte i ett land som man turistar i direkt) jag har bott hos hans familj vid båda tillfällena. Jag har skickat bilder till migrationsverket från båda mina besök tex på mig tillsammans med hans föräldrar och vänner och många på oss två också såklart, kopior på flygbilljetter visum osv. Räcker det? Vi gifte oss första gången jag var där men har inte registrerat det, nu ångrar jag att jag nämnde det för migrationsverket eftersom jag förstått på svar i den här tråden att det kan ses som oseriöst från mannens sida. Men vi gifte oss ju inte för ansökans skull utan av respekt för hans föräldrar, i min mans kultur tar man inte hem en flickvän. Man kan väl snarare se det som en välsignelse av vårt förhållande typ. Vi älskar varandra och vill gifta oss "ordentligt" någon gång i framtiden men det är inget vi hade lust att stressa fram för att bevisa något. Borde jag skriva till migrationsverket och förklara varför vi inte registrerat vår vigsel nu när jag ändå nämnde det? Jag är så himla rädd att vi ska få avslag på ansökan av någon anledning kanske någon här kan lugna mig lite?

Hej Tengel, jag kan tyvärr inte lugna dig, sitter i samma sits som dig och är lika orolig som du, gud vad vi ska behöva stå ut med mycket... Jag är däremot intresserad av svaren på dina frågor.

Även vi är vigda muslimskt, b la pga det du skriver dvs att familjen accepterar inte flickvän, men av en imam utan vigselrätt så vi kan inte registerera detta vilket jag har skrivit till Migrationsverket.

Vi har väntat över ett år och har inte hört något alls angående vårt ärende. Så jobbigt! Vi har träffats två ggr, men inte i min mans hemland utan i det land där han gjorde sin intervju (finns varken ambassad/konsulat i hans hemland) samt på en semesterort  i ett land där ingen av oss behöver visum (biljetter etc finns). Jag har alltså inte varit i hand hemland ännu, vilket jag undrar om det kan ifrågasättas av Migrationsverket? Vi valde att träffas på en semesterort för att lyxa till det lite och ha en välbehövlig semester tillsammans, samt pga att - som sagt - ingen av oss behövde visum och resan bokades lite i sista stund i samband med att Migrationsverket utökade sin väntetider för typ tredje gången... Då vi kände vi att vi inte orkade vara ifrån varandra.

Jag är ingen expert, men utifrån vad du skriver så har ni ju mängder av "bevis" och jag tror/tycker att det borde räcka. Vad gäller telefonin så har jag gjort så kallade skärmdumpar på min samtalslogg ifall det skulle behövas.

Det känns helt absurt att tänka i termer av bevis typ hela tiden, och även jag undrar hur mycket bevis som krävs... Kanske smilla75 eller någon annan med erfarenhet kan svara på detta?

Usch usch usch, tänk att kärlek kan vara så svårt...

Har du blivit kallad till intervju? Det sägs vara regel om man inte är juridiskt gifta. Jag har inte blivit kallad och när jag frågat Migrationsverket om detta säger de att de har allt  underlag de behöver för ett beslut, men att de hör av sig om de behöver mer info. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan - är också fruktansvärt orolig för att få ett avslag, vad fan gör vi då!

Hej tänkerpådig visst är det jobbigt? Ibland känner man sig som ett emotionellt vrak jag kan helt seriöst få plötsliga gråtattacker på jobbet, hemma, vart som helst.. pinsamt haha.. Men om ni redan väntat i över ett år så måste ni ju få ett beslut snart! Det känns verkligen inte ok att behöva leva i ovisshet så pass länge. Jag förstår att migrationsverket har mycket att göra men man borde verkligen kunna få reda på hur det går. Vi har ingen kontaktperson så om jag vill fråga något får jag alltid prata med olika personer och tyvärr har jag råkat på rätt otrevliga typer flera gånger. Vad fint att ni har kunnat träffas i alla fall, man får vara tacksam för den lilla tid man får tillsammans. Har du skickat in bilder osv? Jag vet inte om man ska göra så men jag har skickat in kopior på flygbiljetter och bilder efter varje gång vi träffats. Jag har skrivit beteckningnr på alla utskrifter och ett kort brev typ jag har varit och hälsat på min man bla bla :) Jag hade faktiskt en tanke att skriva ut vår skype logg men vi har pratat i stort sett varje dag sedan han åkte i April så den skulle bli typ 200 sidor eller nåt. Nej jag har inte blivit kallad till intervju, tror dom nöjer sig med att bara ringa och ställa frågor ibland dock. Jag hoppas verkligen ni får höra något snart och att ni får ett glädjande besked :)

Hej Tengel, tack, ja jag hoppas också det för jag håller på att gå sönder. Känner så igen det där med emotionellt vrak. Jag började t om gråta när jag läste ditt svar här på morgonen och tårarna rinner fortfarande...

Usch, fattar inte hur jag ska orka gå tillbaka till jobbet i morgon. Jag kan inte sova ordentligt på nätterna. Min man lider lika mycket han, men försöker vara stark för min skull. Vi tröstar och stöttar varandra så mycket det går, men det är svårt i bland... Jag vill inte att han ska höra att jag gråter ibland på telefon, men han märker det direkt och då gör jag det bara jobbigare för honom eftersom han mår ännu mer dåligt när jag är ledsen...

Vi tog med chathistorik på flera 100 sidor till ambassaden, de vart rätt förvånade och sa att v bara behövde lämna in delar av denna vilket vi gjorde. Det kanske var överdrivet av oss, men vill de ha bevis så ger man ju dem allt man har. Har i efterhand hört att man kan lämna in detta på USB. Tänkte inte på det!

Vi har mycket fler "bevis" här hemma. Jag har frågat Migrationsverket om jag ska skicka in det, men de har sagt att det inte behövs. Nu när jag hör hur du har gjort funderar jag på att kanske göra det ändå! Jag vet inte hur man ska tänka.... Jag har många fler foton, myyyyycket mer chathistorik, samtalsloggar, flygbiljetter, kvitton på att jag har skickat pengar etc här hemma. Borde jag skicka det redan nu så slipper det dra ut på tiden om de ber mig komplettera?  

Jag hoppas så att detta helvete är över snart och att vi får en chans att leva tillsammans som ett normalt par. Jag är rädd för att Migrationsverket ska klanka ner på något - minsta lilla - bara för att få säga nej. Jag är även rädd för att min mans illegala historik etc ska leda till att vi får ett nej, även om jag fått höra att detta inte är en grund för avslag... Önskar dig lycka till och hoppas ni inte behöver vänta lika länge som oss!  Kram på dig

Ja usch det är verkligen en bergodalbana av känslor, ena stunden känner man sig glad och optimistisk och säker på att man får höra nåt snart och allt kommer gå bra och andra stunden känns allt nattsvart och man har inte lust till någonting. Jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara så här tufft. Men man får försöka hålla sig flytande och tänka att detta bara är en svår period men den kommer passera förr eller senare. Jag tror ändå inte att det är så vanligt att man får avslag på sin ansökan när man bevisligen har träffats och håller kontakten under ansökningsperioden. Jag frågade aldrig utan bara skickade. Jag vet inte om det var rätt eller fel gjort men jag vet i alla fall att det lagts till i ansökan för det ringde jag och frågade :) Jag tänkte att det var bra att skicka in så har dom mer "bevis" direkt när dom väl handlägger ansökan och kanske kan ta ett snabbare beslut. Om dom nu anser att det är tillräckligt för att styrka att vi har ett seriöst förhållande det vill säga. Min man har också vistats här illegalt inte så jätte länge i och för sig men ändå. Han var här för att besöka och hjälpa en svårt sjuk släkting när vi träffades av en slump och började umgås, efter ett tag blev vi mer än vänner och det råkade bli så att han stannade kvar och bodde hos mig flera månader efter att hans visum gått ut. Vi vet ju att det var fel att göra så men när man är nyförälskad så tänker man kanske inte så logiskt alltid. Jag är glad att jag hittade den här tråden, det känns skönt att läsa om och prata med folk i samma situation. Tack så mycket Kram på dig också :) (Ursäkta att det blir en vägg av text när jag skriver det verkar inte gå att styckeindela när man skriver från mobil)

Idag fick min man e-mail om att ett beslut tagits! Det står: man ska se på svenska ambassadens hemsida för att få information om hur han ska få beslutet och uppehållstillståndskortet!. Det menas väl att han har fått uppehållstillstånd!!! Wohoo.. Han var på intervju igår!!!!! Och idag ett beslut.. Detta är nästan för bra för att vara sant. 2 månader och någon dag sedan har sökte, och om en månad är han här hos mig! Gissa vem som är världens lyckligaste idag!

Hej Leniz,

STORT grattis till er - vad härligt!

Vad sjukt att det gått så snabbt för er, vi har väntat 13 månader och ännu inget svar.

Av ren nyfikenhet undrar jag vilket kontor ni tillhörde, om ni är gifta, gjorde webansökan samt om ni hade förtur?

Jag är verkligen jätteglad för er skull, men förstår inte hur väntetiderna kan variera så oerhört???

Smilla75: Stämmer det som vissa skriver att man ska ringa och "ligga på" för att få ett snabbare besked? Jag börjar misstänka att så är fallet. Det känns så! Vi har kanske gjort fel som respekterat att MIG har hög arbetsbelastning och därför inte har ringt och tjatat, bara mailat ibland? Är det ett dåligt tecken om man, som i vårt fall, får vänta vänta och väääääänta....

Det känns som att alla utom vi får positiva besked på nolltid. Jag vet  och förstår såklart att det är fler än vi som får vänta länge, men kan inte hjälpa hur jag känner. Jag är så glad för er andras skull, men samtidigt så fruktansvärt ledsen

Vi är inte gifta juridiskt (religös vigsel, av imam utan vigselrätt, går ej att registrera). Vi vill gifta absolut oss "juridiskt" längre fram. Vi gjorde tyvärr en pappersansökan, men de måste ju behandla även dessa! De kan ju inte strunta i oss för att vi gjorde en pappersansökan! Vet att väntetiderna är längre, men i övrigt borde ju dessa behandlas lika... Jag hoppas verkligen det!

Vi har inte ens fått någon handläggare så jag har inte direkt någon att "tjata" på :-P vem skulle det vara isåfall? Några förslag?

Tack för styrkekramar, de behövs!