Vi vars partner måste lämna landet - TRÅD 10!!!

Hej Jag väntar också på att min man ska få komma hem. Det har gått sju månader nu och det känns så himla tungt. Jag tycker att ovissheten är värst hade man fått veta t.ex vilken månad man får beslut hade det känts lite lättare. Nu går man bara här hemma och hör ingenting om hur det går eller vart i kön man befinner sig samtidigt som den beräknade väntetiden bara höjs och höjs. Sen undrar jag också hur det kan vara så olika med väntetiden. Hur kan det komma sig att det går snabbare för vissa som till och med ansökt senare än oss? Då menar jag inte om folk med rätt till förtur så klart. Ibland känns det nästan som nåt sjukt lotteri. Blir så himla ledsen.

Bor man i Stockholm t.ex. får man räkna med längre handläggningstid än om man bor i Umeå till exempel med tanke på invånarantalet. Kanske ska du försöka få ditt ärende förflyttat till en annan stad?[/quote] Men är det inte slumpmässigt vart ens ansökan hamnar? Vårt ärende handläggs inte i staden som jag bor i tex.

Vill önska en god jul till alla er som liksom mig tvingas fira jul utan sin käraste, sådana här dagar känns extra tunga men man får försöka hålla humöret uppe ändå. Jag önskar att ni alla får positiva besked snart. :)

Känner mig så himla orolig hela tiden. Hur bevisar man egentligen att man har ett seriöst förhållande? Tänk om vi svarat olika på frågorna vi fått. Vad ser migrationsverket som bevis på att man är seriösa? Vi pratar på skype och viber varje dag men hur bevisar man det? jag kan ju inte skicka in loggen direkt. har egentligen ingen lust att visa våra privata medelanden heller. Jag har varit och hälsat på min man två gånger (han bor inte i ett land som man turistar i direkt) jag har bott hos hans familj vid båda tillfällena. Jag har skickat bilder till migrationsverket från båda mina besök tex på mig tillsammans med hans föräldrar och vänner och många på oss två också såklart, kopior på flygbilljetter visum osv. Räcker det? Vi gifte oss första gången jag var där men har inte registrerat det, nu ångrar jag att jag nämnde det för migrationsverket eftersom jag förstått på svar i den här tråden att det kan ses som oseriöst från mannens sida. Men vi gifte oss ju inte för ansökans skull utan av respekt för hans föräldrar, i min mans kultur tar man inte hem en flickvän. Man kan väl snarare se det som en välsignelse av vårt förhållande typ. Vi älskar varandra och vill gifta oss "ordentligt" någon gång i framtiden men det är inget vi hade lust att stressa fram för att bevisa något. Borde jag skriva till migrationsverket och förklara varför vi inte registrerat vår vigsel nu när jag ändå nämnde det? Jag är så himla rädd att vi ska få avslag på ansökan av någon anledning kanske någon här kan lugna mig lite?

Hej tänkerpådig visst är det jobbigt? Ibland känner man sig som ett emotionellt vrak jag kan helt seriöst få plötsliga gråtattacker på jobbet, hemma, vart som helst.. pinsamt haha.. Men om ni redan väntat i över ett år så måste ni ju få ett beslut snart! Det känns verkligen inte ok att behöva leva i ovisshet så pass länge. Jag förstår att migrationsverket har mycket att göra men man borde verkligen kunna få reda på hur det går. Vi har ingen kontaktperson så om jag vill fråga något får jag alltid prata med olika personer och tyvärr har jag råkat på rätt otrevliga typer flera gånger. Vad fint att ni har kunnat träffas i alla fall, man får vara tacksam för den lilla tid man får tillsammans. Har du skickat in bilder osv? Jag vet inte om man ska göra så men jag har skickat in kopior på flygbiljetter och bilder efter varje gång vi träffats. Jag har skrivit beteckningnr på alla utskrifter och ett kort brev typ jag har varit och hälsat på min man bla bla :) Jag hade faktiskt en tanke att skriva ut vår skype logg men vi har pratat i stort sett varje dag sedan han åkte i April så den skulle bli typ 200 sidor eller nåt. Nej jag har inte blivit kallad till intervju, tror dom nöjer sig med att bara ringa och ställa frågor ibland dock. Jag hoppas verkligen ni får höra något snart och att ni får ett glädjande besked :)

Ja usch det är verkligen en bergodalbana av känslor, ena stunden känner man sig glad och optimistisk och säker på att man får höra nåt snart och allt kommer gå bra och andra stunden känns allt nattsvart och man har inte lust till någonting. Jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara så här tufft. Men man får försöka hålla sig flytande och tänka att detta bara är en svår period men den kommer passera förr eller senare. Jag tror ändå inte att det är så vanligt att man får avslag på sin ansökan när man bevisligen har träffats och håller kontakten under ansökningsperioden. Jag frågade aldrig utan bara skickade. Jag vet inte om det var rätt eller fel gjort men jag vet i alla fall att det lagts till i ansökan för det ringde jag och frågade :) Jag tänkte att det var bra att skicka in så har dom mer "bevis" direkt när dom väl handlägger ansökan och kanske kan ta ett snabbare beslut. Om dom nu anser att det är tillräckligt för att styrka att vi har ett seriöst förhållande det vill säga. Min man har också vistats här illegalt inte så jätte länge i och för sig men ändå. Han var här för att besöka och hjälpa en svårt sjuk släkting när vi träffades av en slump och började umgås, efter ett tag blev vi mer än vänner och det råkade bli så att han stannade kvar och bodde hos mig flera månader efter att hans visum gått ut. Vi vet ju att det var fel att göra så men när man är nyförälskad så tänker man kanske inte så logiskt alltid. Jag är glad att jag hittade den här tråden, det känns skönt att läsa om och prata med folk i samma situation. Tack så mycket Kram på dig också :) (Ursäkta att det blir en vägg av text när jag skriver det verkar inte gå att styckeindela när man skriver från mobil)

Återigen har migrationsverket höjt den beräknade väntetiden! 16 månader nu.
Jag tycker att det är oacceptabelt att tvinga människor att vara åtskilda under så lång tid. Vi förlorar ju månader eller till och med år av våra liv tillsammans, tid som vi aldrig kan få tillbaka.

Någonting måste göras åt det här! Uppenbarligen har dom ju en väldigt skev arbetsfördelning mellan de olika kontoren. Hur kan det annars komma sig att vissa kan få beslut på 4-5 månader medan andra tvingas vänta i över ett år utan att höra ett knyst?
Visst jag förstår att de har jättemycket ansökningar att handlägga och att t.ex akuta fall måste få gå före och det hade jag kunnat acceptera om det inte vore för det faktumet jag nämnde ovan (att vissa får beslut snabbt utan att ha ansökt om förtur o.s.v)
Kan man göra en JO-anmälan? Om vi är många som gör det kanske det händer nåt?

Tanken på att behöva må som jag mår just nu i 8 månader (kanske mer) till... jag kan knappt ta in det ens.
Jag är förtvivlad, gråter nästan dagligen, klara för fan knappt min vardag nu, känner mig som världens sämsta mamma till mitt barn även om hen är stor och förstår min situation, jag har ständigt återkommande magkatarr. Jag klarar inte av känslan av att främmande människor som aldrig ens träffat mig eller min man har våra liv i sina händer och ska bestämma om vi får leva ihop eller ej.
Jag får panik känslor när jag tänker på att de kan bedöma att vårt förhållande inte är seriöst.
Jag har väldigt svårt att lita på myndigheter efter händelser i min barndom jag antar att det påverkar mig mycket också.
Min man har det likadant och jag är rädd att han håller på att gå in i depression. V pratar dagligen via skype och han försöker hålla skenet uppe för min skull men jag märker ju ändå att han inte är ok, han har t.ex tappat ca 10 kilo sen han for och han var smal redan innan.

Det låter ju töntigt men jag önskar att jag kunde göra som björnen och gå i ide i 7-8 månader.

Hej lilla olyckskråka 
Jag tror nog de flesta här är medvetna om att det förekommer.
Jag kan ju inte tala för andra men min man har aldrig haft planer att flytta till Sverige innan han träffade mig. Han har en nära släkting (som tyvärr är väldigt sjuk nu) som bott här i tjugo år som han hälsar på då och då och det var så vi träffades.
Han vill egentligen hellre att jag ska flytta till honom, även hans familj försökte övertala mig när jag var där första gången. :)
Men eftersom jag har ett barn sedan tidigare som jag inte vill rycka iväg från vänner och skola så får det bli så att han flyttar till mig nu. 
Om några år när hen flyttat hemifrån och om hen har ett hyfsat ordnat liv så kan jag tänka mig att flytta till min mans land, kanske inte för alltid dock.

Beklagar det som hänt din kusin men kontrollerande och våldsamma svin kan man råka ut för överallt tyvärr.
Det låter ju på ditt sista stycke som att du tror att alla män som kommer hit planerar att leva på dina skattepengar och misshandla sina fruar. Lite väl fördomsfullt från din sida kan jag tycka. 
Egentligen borde jag inte svarat då ditt inlägg är lite väl OT i tråden. 
Men tog åt mig å min fina mans vägnar och ville försvara honom lite.

Hej tänkerpådig

Jag lider verkligen med dig och din man särskilt när jag läste att ni fått höra att ni skulle fått besked i Augusti sen December o.sv.
Fattar dom inte vad det kan göra med människors psyken att slitas mellan hopp och förtvivlan som ni fått göra. Blir också extremt orolig för egen del då jag tror du skrev att er ansökan finns på Norrköping kontoret det gör nämligen våran också.

I förvaltningslagen kap 7 står det:
"7 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra."

Tycker du migrationsverket lever upp till detta? Det tycker inte jag, speciellt inte sista delen. Men jag kanske bara haft otur med deras kundtjänst vad vet jag. 
Här kan du läsa om JO-anmälan:  www.jo.se/sv/JO-anmalan/
Tror väl inte det gör någon större skillnad men man har ju i alla fall gjort något då för att visa sitt missnöje.

Angående anonym (hallå...?) tycker jag vi ignorerar personen om den kommer tillbaka.
Så himla löjligt att komma in i tråden och "varna" som om vi vore naiva och inte kapabla att inse att sådant förekommer. Undrar just om personen går in i trådar där folk planerar bröllop och predikar om skilsmässostatistik också 

Ville bara säga att även om jag inte känner dig så sitter vi ju i samma båt och jag önskar av hela mitt hjärta att din man får komma tillbaka snart. -Kram 

Hej
Alltså nej det tror jag inte, skulle vi få svar innan er vore det ju helt sjukt.
Ja det känns ju verkligen som att deras arbetssätt kan behöva en rejäl granskning.
 
 www.metro.se/nyheter/jo-granskar-migrationsverkets-handlaggningstider/EVHmji!g4BKhkVvnv6wg/
Hittade en artikel från oktober förra året om flera JO-anmälningar mot MIG men det verkar mest gälla väntetiderna för förnyat arbetstillstånd.
Jag funderar starkt på att göra en anmälan, måste bara fila lite på hur jag ska formulera mig.
Jag menar det skadar ju inte och även om det säkert inte händer ett skit så har jag gjort något i alla fall.
Det är inte ok att tvinga folk att leva ofrivilligt separerade i över ett år. För mig är det helt jävla oacceptabelt!
Inte när det uppenbarligen kan gå snabbare för vissa.
Vi är liksom människor med känslor inte bara namn på några ansökningsformulär!
Kanske man rentav borde kontakta media också haha!

Jättebra att vi kan hålla kontakten, ventilera lite och hålla varandra uppdaterade här.

Lite lustigt det ni nämnde nu om att de hoppas på naturligt bortfall, senast igår kväll när jag pratade med min man så kom han nämligen med samma teori.