Karolina75 skrev 2012-12-09 11:15:16 följande:
Jag hade önskat det fanns en mall att gå efter så man visste... Men jag suger i mig av andras erfarenheter. För oss kommer i så fall den här resan bli 2.5 månader efter att vår flicka föddes. Jag föreställer mig att det är något senare än vad ni gjorde era mindre sommarresor, men det beror ju på när i maj detta ofattbara inträffade för er... Att vi kastar oss i väg så pass omgående handlar både om en intensiv längtan att vara med familjen, att komma bort ifrån snön, att det är praktiskt utifrån mitt arbete då det ändå finns en vikarie på mitt jobb som skulle haft min tjänst under den tid jag skulle varit föräldraledig och att det blir sämre väder i Thailand om vi väntar längre. Men visst tvekar jag... Mycket. Begravningen kommer förmodligen inte hinnas med förrän efter jul. Har föräldradagar för födsel av dött barn fram till början av januari. Sen kanske jag blir sjukskriven, men det har jag ingen aning om för tillfället. Jag är väldigt glad att du delar med dig av dina erfarenheter och jag förstår att det är olika för alla, men utan egen erfarenhet av något liknande har jag ingen aning om hur jag fungerar 2.5 månader senare...
Usch vad jag lider med er
Kommer såväl ihåg känslorna, tankarna, funderingarna och allt annat man gick och bar på. Kan lova att det kommer bli lättare och lättare, men det tar tid. Sörj på ert sätt, det finns inga rät eller fel, alla sörjer olika. Ta emot den hjälp du blir erbjuden, båda av sjukvård och släkt/vänner. Vi gick hos en kurator efteråt som landstinget betalade, det var skönt att ha någon att bolla med, en som kunde hjälpa oss fram. Därimot var jag kass på att ta emot hjälp från kompisar, ville klara mig själv, något jag kan ångra idag, ensam är inte alltid stark.
Sjukskriven kommer du säkert att bli, bara inte läkaren skriver "sorg" på intyget (sorg är nämligen ingen sjukdom anser dom) utan skriver depression! Jag hade turen att få en underbar handläggare som lät mig ta allt i egen takt och jag kom igång med arbetet 25% efter ca 4 mån, sen gick jag rätt fort upp till 50% och sen ökade jag. Man är trött och känslig i början.
Melker dig den 17 maj och vi åkte iväg på små semestrar i slutet av juli/början på augusti. Allt gjorde ont, tänkte mycket på hur det skulle varit om han var med, såg massor av magar och barnvagnar, det sved.
Men även detta lägger sig med tiden, lår det bara ta tid! Vi väntade 8 mån med vår utlandsresa, hade antagligen gått lika bra för oss efter 6 mån, men sen skall ju semestrar och väder spela in ocksp, precis som du skriver!
Lycka till med allt, känns jobbigt att ni måste vänta med begravningen till efter jul
Kram
