Mola/Druvbörd

Jobbigt när man träffar andra som är gravida!! Men Epelino .. snart är det din tur!! Fyll tiden med annat roligt .. du har ju kvar din härliga graviditet sedan och då är det de andra som önskar att de var i din situation.

Styrkekramar

Usch ja! Epelino, tror jag förstår känslan. Tycker att det kryllar av gravida tjejer i bekantskapskretsen, på jobbet och överallt! Blir påmind hela tiden och kan inte låta bli att jämföra och fortsätta att följa min "graviditet", fantisera om hur stor mage jag skulle ha haft nu. Har en kollega som väntar barn och om det inte hade blivit druvbörd för min del så skulle jag ha legat ca 3 veckor före henne. Kan inte låta bli att jämföra..... och när tålamodet tryter och frustrationen växer försöker jag styra tanken och tänka att snart är det min tur. Snart är vi där, vaggar omkring med magen i vädret! Och under tiden tänker jag tillåta mig själv hård fysisk träning, opastöriserade ostar och vin

Hej tjejer,

Had ehoppats kunna komma in och sprudla som Pralinbiten (STORT grattis förresten!)
men tyvärr gick inte mitt VUL lika bra, visade en liten bebis som dött i v 7-8, och jag var i v 10, nästan 11 när VUL gjordes, så det blev en skrapning förra torsdagen för min del istället för att fira med alkofri champagne som vi hade hoppats på..
Ljusglimten i det hela är att det var ett vanligt missfall och inte en ny mola vilket gör att vi får försöka direkt igen, men rekommendationen att vänta en mens...

Usch vad det käns trist... hade återigen kommit så pass långt att man började hoppas på att allt skulle gå bra och att det skulle bli vår tur nu...

Kram på er

Epelino, Jag måste säga att jag känner mig bättre än vad jag trodde att jag skulle göra..
Jag och min man pratade härom dagen och vi känner samma sak, det är liksom inte en fråga OM vi kommer att fä fler barn, det handlar enbart om NÄR det blir det finns liksom inte att det inte skulle g¨å bra någon gång och jag kan gå igenom vad som helst för att det ska bli en liten till!
Jag förstår helt och fullt dem som säger att dom inte vet om dom vågar försöka en gång till, om man orkar ännu ett bakslag, jag kommer att orka hur många som helst om det är det som krävs!

Nu väntar vi in en mens enl läkarens ord och åker till Italien på semester och dricker massor av vin, äter förbjudna osar och förbjuden salami och gör en bebis! BASTA!!

Denna dag har varit en av de värsta och bästa någonsin för mig...Hade fått lite ljusbruna flytningar så fick åka in på ett tidigt VUL pga min tidigare kompletta mola. Oron jag har känt inför kollen var sjukligt jobbig. fick prata med kvinnoklinikens kurator innan för att ens orka med undersökningen, var helt övertygad om en mola igen.

Kom just därifrån. Vilken lättnad att se en normal graviditet växa i mig. Väldigt tidigt dock, men man såg hjärtat picka. trodde aldrig jag skulle få uppleva detta.

Jag beklagar superM, jag hade gjort precis som dig och åkt utomlands och gjort allt det man inte gör som gravid. Sen ta nya tag. jag önskar er lycka till i fortsättningen!

Men usch vad tråkigt SuperMajjsan! Jag ryser när jag läser. Jag är rädd för att bli gravid och gå och oroa sig för att nåt ska gå fel! Är det vanligt att man får missfall efter mola?

Jag hade beräknad förlossning nu till veckan .. 22a  tror jag ..  deppar nu för tillfället, kanske lite löjligt .. men livet hade kunnat se annorlunda ut än vad det gör!

Nästa prov 7e juli .. fortfarande 1 ggr i månaden! Det betyder väl att jag får förbud i ett år?! Annars borde de kanske glesa ut proverna vid det här laget.

Men nu tänker jag försöka fylla sommaren med annat roligt .. min syster flyttar närmare .. ska på utlandssemester .. ja, man får göra sitt bästa för att fylla tiden med annat. En dag ska jag ha en superstor mage (och inte av fett då :D ) och INGET ska få stoppa mig!!

Hej alla.
Det länge sen jag var in här, början på maj, tror jag. Haft mycket att läsa, blivit berörd, glad av glada besked o tillfrisknande, rörd av allas kämpande och mod. Sen kom tårarna när jag läste några mycket sorgliga besked... Det borde liksom få vara nog! Jag känner mig ibland så liten och maktlös inför livet och allt jag inte kan påverka. Det är också vackert att det är så, men ibland så svårt och utan tröst.

Det har fortsatt gå bra med hcg för min del. För två veckor sen var det nere på 2 och då fick jag "sommarlov" av doktorn, så nu ska jag lämna nästa test i början på augusti. De tycker fortfarande att jag ska vänta, förmodligen för att värdena inte sjönk som de skulle inom 8 veckor och jag fick skrapas om.

På vägen har de hittat några (mindre) knas-grejer med hjärtat, har fått göra flera undersökningar och tester, senaste nu i veckan. Emellanåt har jag bara tyckt det varit bra att de kollar och känt mig lugn, emellanåt har jag känt mig rädd. Fattade inte att det var rädd jag var, men hjärtat är så himla centralt o sen jag kunde acceptera det har det lugnat sig. Men det här har helt klart varit en del som påverkat mig jättemycket.
Nu verkar det i alla fall vara klart att jag kan leva som vanligt o slipper mediciner, men att jag får gå på kontroller då och då. Graviditet bör inte förvärra, men det kommer kollas upp. Har också blivit lovad tidig VUL om jag blir gravid igen, det känns skönt. Och läskigt att tänka på. Och härligt och konstigt och ... men, en senare fråga.

Har utmattningssyndrom sen tidigare, det har varit starkt på bättringsvägen, men sista månaden blivit mycket värre igen o fortsatt sjukskrivning för det. Jag förstår att alltihopa hänger ihop men jag har ändå svårt att acceptera läget vissa dagar, som idag. Vill ju bara vara "frisk o vanlig", har så himla mycket att vara tacksam över men ibland behöver gråten och frustrationen få utrymme.

Mod-o tålamodskramar till er alla. Tack för att ni funnits och finns här.