Mola/Druvbörd

Hej!
Jag hade en komplett mola. Hade blödningar vid två tillfällen, också bara lite. Fick inte komma in då utan fick boka privat VUL i v.9 där inget foster hittades. På VUL på kvinnokliniken såg sedan läkaren något som kanske kanske i värsta fall skulle kunna tolkas som mola, men hon trodde inte det var det. För säkerhets skull skickades jag på skrapning och det som togs ut skickades sedan på analys. Utan den analysen hade det nog varit svårt att fastställa molan. Jag vet inte vad mitt hcg har legat på annat än efter skrapningen och hur fort det sjönk. Hoppas det ordnar sig för dig. Kram!

Tängla, vid ultraljud när molan upptäcktes sa de att jag hade en komplett mola. Dock läste jag att det inte går att se på ultraljud om den är komplett eller partiell (?) och jag har inte fått mina provsvar än. Jag ska till läkaren imorgon för att få svar på analysen och såklart även för att ta blodprov.

Anonym (skit), jag blir ledsen av att läsa det du skriver. Min molaresa började för drygt 4 veckor sedan och jag hoppas att du aldrig behöver påbörja din. För att svara på dina frågor... jag hade inga blödningar under min graviditet. Vid ett par tillfällen hade jag flytningar med mörkt bruna "prickar" i, "prickarna" såg ut som rester av någonting, då antog jag att det var blodrester. Jag kontaktade barnmorskan om detta men hon sa att jag inte skulle oroa mig. Jag skrapades för 4 veckor sedan och sedan dess har jag haft liknande flytningar. Nu undrar jag förstås om "prickarna" är molarester. Annars hade jag inga blödningar eller bruna flytningar.
   Läkarna har kollat mina äggstockar och sagt varje gång att de ser fina ut (både innan och efter skrapningen). Därför antar jag att jag aldrig hade blåsor på äggstockarna. Jag visste inte ens att molan kunde sätta sig där om jag ska vara ärligt. Jag känner mig fortfarande fruktansvärt förvirrad i allt det här och gissar att du känner det samma. Jag hoppas innerligt att allt går bra för dig!

På tal om p-piller... jag har snart avklarat min första karta p-piller och närmar mig uppehållet på en vecka. Precis som ni skriver så är det inte som att man ens har övervägt tanken på att ha sex. Jag känner inte alls för det och vill bara låta min kropp vara ifred ett tag. Jag känner mig fortfarande osäker på om jag vill ta dessa p-piller men fortsätter ett tag till, känns det helt fel så slutar jag.

Jag ska förresten till läkaren imorgon. När jag var där 2 veckor efter skrapningen såg de att det fanns rester kvar i livmodern. De kunde inte svara på om det hade blivit kvar vid skrapningen eller om det hade växt tillbaka efteråt. Jag föreslog att de kunde titta på ultraljudsbilden från efter skrapningen men det hade tyvärr inte tagits någon sådan. 

Efter skrapningen och även den senaste veckan har jag har små blödningar. Jag har även blött ut druvor, vad jag antar är tumörer. Veckan efter skrapningen var de stora och fylliga, nu senaste var de mindre och skrumpna. Ena sekunden är jag övertygad om att det som kommer ut nu är resterna som fanns kvar i livmodern, det är ju i såna fall jättebra! Nästa sekund är jag övertygad om att molan är tillbaka och förökar sig och det är därför det kommer ut.

Jag har bara levt i molans värld i drygt 4 veckor och jag är så trött, så trött på att undra, vänta och oroa mig. Jag sover 10 timmar per natt och ändå vill jag bara sova mer.

Blir det lättare med tiden?? 

Det verkar inte vara någon aktivitet här inne och det får vi vara glada för. Jag fick svar på mitt 6-veckorsprov idag och jag blev så otroligt glad när läkaren berättade att mina värden nu ligger på 4,1 och att det ses som negativt.

För två veckor sedan låg jag på 160 vilket kändes bra men att komma ner under 5 på två veckor kunde jag bara drömma om.

Nu hoppas jag på ytterligare ett negativt provsvar om två veckor och sedan drygas provtagningen ut till en gång i månaden.

Jag har tusen känslor och tankar som snurrar i kroppen. Allra mest är jag glad och lättad, någonstans finns såklart den där lilla oron över att värdena börjar stiga igen.

Jag hoppas att ni alla mår bra därute! 

Hej! Jag trodde denna tråden va helt död, har läst igenom den och blivit mycket klokare än vad jag blivit under 8 månader nu. Fick besked om kromosomfel i v 18 på rul och 3 läkare dömde ut bebisens möjlighet att överleva. Jag fick välja om jag ville göra abort men den fanns inte så många alternativ. 7 januari födde jag fram en liten flicka. 16 cm lång men inget liv. Här trodde jag det skulle vara över.

Daen efter sulle jag få åka hem och de gjorde ett vul först. Dom såg att detf fanns rester kav moderkakan kvar så jag fick stanna och blev igångsatt igen för att det skulle komma ut. Inget hände så på kvällen blev jag skrapad.

Jag åkte hem dagen efter och skulle på återkontroll 15 februari.

På återkontrolleerättade jag att dom hade sett blåsor på moderkakan och läkaren ville då ta några prover för att ses jag inte var oii ett "tillstånd".

Hon skulle ringa om det var något konstigt. Hörde inget så då va det väl bra tänkte jag.

I mitten av mars vaknade jag mitt i natten av att jag var blöt. Tände lampan och de t fullkomligt rann blod ur mig. Jag höll på att svimma och bad min man att ringa ambulans. Dom kom och tog mig till akuten.

Där tpg man prover och konstaterade att hcg låg på 12000 och att man på återkontrollen i februari hade fått hcg på 6000 och hade sett rester kvar i livmodern.

Jag blev skrapad en andra gång på akuten och nu skulle det väl vara över?!

Jag var inne en gång i veckan under de första månaderna och det gick långsamt nedåt med 100 åt gången. Men plötsligt rasade det snabbare och jag evde bara komma varannan vecka.

Nu har det gått en månad då det gått upp och sen ner lite så läkaren ville påbörja cellgiftsbehandling. Jag var inne och skiktröntgades idag och på tisdag ska jag prata angående behandlingen. Nu för en stund sen kändes fet som jag kissa på mig och ser då att det kommer blod igenom byxorna. Det kom ut något som såg ut som små druvor. Jag hoppas så att det är pågång ut så jag slipper cellgift. Vad tror ni?

Kram

Tack för ditt svar Avenell!

Skönt för dig att du kommit ner så pass i värdet. Jag var inne idag och lämnade nytt blodprov och hoppas verkligen att det gått ner ordentligt efter fredagens blödning.

Jag har haft mer eller mindre blödningar i snart 5 månader och det tar på ens energi nått helt fruktansvärt. Jag har en jätte bra läkare och undersköterska som tar hand om mig på bästa sätt men de kan inte förstå varför det sitter kvar efter så lång tid. Håller tummarna för att det ska ha gått ner på värdet när dom ringer i eftermiddag.

Jag beklagar för dig oxå, detta är inget man skulle önska att någon råkar ut för!

Jag håller tummarna för att du ska vara klar med allt vad mola heter!

Min läkare frågade hela tiden om jag blött ut något annat än blod/koagolerat blod och jag antar att det var dey som kom ut i fredags som hon menade. Lycka till med en kommande graviditet när det är dags! kram

Jennifa,

hur gick det med ditt blodprov?

Hoppas att allt har gått bra!

Kram 

Jo, det hade gått ner från 161 till 74 på bara 4 dagar så läkaren som jag träffade i tisdags angående cellgiftsbehandling tyckte inte vi skulle påbörja någon behandling utan fortsätta lämna blodprov varannan vecka. Jag ska in den 2 sep och göra vul för att se om molan har minskat och lämna nytt blodprov. Så det är bara att fortsätta vänta ut det verkar det som.

Fick även en tråkig nyhet om att jag måste vänta ett halvår från att vändet är nere på 1 innan vi försöker bli med barn igen. Innan har den andra läkaren sagt att vi kan försöka direkt när värdet är nere..har ju väntat i 8 månader redan..

Hur håller sig ditt vänrde Avenell? Har det gått ner mer eller håller det sig på samma?

kram

Jennifa, tråkigt att höra om det som hänt dig. Jag tror du kunde ha sluppit mycket av de du varit med om, om de tagit molan på alvar från början. Jag hoppas att du slipper cellgifter, då blir grav förbudet tyvärr ett år efter avslutad kur. Nu verkar det som att dina läkare inte är helt pålästa (vilket är alldeles för vanligt) om mola, men så ser det ut på de flesta sjukhus o BÖR se ut pga cancer risken. Anledningen till att du måste vänta m att bli gravid 6 månader efter minus värde är att om HCG börjar stiga vet man inte om det är cancer som sprider sig pga att molan triggats igång, eller om det är en normal graviditet. Jag fick förbud ett år efter minus värde eftersom mitt hcg inte sjönk till minus på de önskade 8 veckorna. Så egentligen kan du vara nöjd att de inte ger förbud på 1 år. Jag förstår att du har haft det jätte jobbigt under den här tiden och hoppas att du kommer ner på minus värde snabbt nu. STOR KRAM till dig, och hoppas du finner lite stöd bland andra som går igenom liknade svårigheter här. Min mola historia är över, men jag mådde verkligen inte bra under det året. Fick mycket stöd av andra här.