Poison, så synd att inte bm kunde göra det. En tanke jag fick var att be dem ta cellprov på en gång om du inte gjort det nyligen? Det vore ju bra att klara av det samtidigt. Sedan tänker jag att det nog är något du behöver ta tag i sedan. Det blir ju lite som tandläkarskräck som ju kan bli värre och värre ju mer man undviker undersökningar. Det kan du få hjälp med hos psykolog. Ibland måste man ju göra undersökningar. Hoppas du har lugnat dig lite nu! Kram
Själv är jag fantastiskt nöjd att jag gick ut med vagnen och la LillA på så sätt ikväll när maken är borta igen. Hon somnade på 10-15 min. E tittade på TV och jag gick runt utanför. Det gick bra att bära upp henne och hon sover nu. Efter de senaste veckornas läggningar ofta med skrik och ofta över en timme känns det Underbart! Fick till det bra med dagsömnen med.
Anceka, åh vad bra att ni kan se det så att det är det 4-åringen behöver. Jag älskar det svaret som de föräldrarna får!
En tanke jag får är att tänka på att såsmåningom lägga till lite sådana uppmärksamhetsstunder även till andra stunder under dagen, så att den inte bara blir centrerad till läggning. Jag tänker att om man tillför massa tid och uppmärksamhet till ett tillfälle så blir det tillfället väldigt väldigt viktigt och centralt i barnets liv. Så om man kan ge likadana stunder vid andra tillfällen under dagen, blir det troligen lite lättare att sedan på sikt ibland kunna ha lite kortare läggningar om det behövs. Fast så tänker ni säkert redan.
Det var ju bra med smidig nattning, men hade ju varit smart att lägga sig med barnen istf kl 23. LillA har nu varit vaken sedan straxt efter 03. Nu har vi gått upp. Jag döööör av trötthet.
Lycka till Chiqita, jag förstår att det är väldigt nervöst! Samtidigt underbart att få se det lilla livet.
Chiquita, åh vad fint att se rörelser, men förstås jobbigt att vänta på både prov och provsvar.
Här har det varit lite tyst. Hoppas det betyder att ni har det bra!
Chiqita, hur går det med illamåendet? hjälpte b6 nu med?
Anceka, så tråkigt med sämre sömn och typiskt att det alltid är något. Känner igen det.
Ville bara häva ur mig lite frustration. Barnens farmor idag; "jaha men om ni kommer t Lund 1februari, då kan vi ses där och fika ett par timmar så behöver vi ju inte åka upp till er i vår".Det blir ju precis lagom, ni var ju hos oss i våras några timmar tänkte jag. Suck. E undrar om farmor ser ut som grannen. Inga julklappar eller födelsedagspresenter, undrar om hon ens minns när de fyller. Och irriterande att när vi ses förväntar hon sig att E ska sitta i knät och pussa henne. Ja, ja, det är egentligen värdsliga ting.
Chiq, Vad skönt att provet nu är över, men förstår att väntan blir lång.
Mosing, bra om det får dig att uppskatta din egen svärmor 
Poison, det är egentligen rätt synd om henne, hon har det nog inte så lätt med sig själv. Men det är synd om barnen som inte får ha en relation med sin farmor, och synd om henne som missar allt med sina barnbarns uppväxt, tycker jag.
Elsis, kul att du ska dit samtidigt 
Jag tycker egentligen om svärmor, och det går fint när jag träffar henne. Så jag är inte alls bekymrad över mötet. Jag har många gånger erbjudit henne att om hon vill bryta sig loss från det hon är i får hon bo hos oss om hon vill. Flytta till vår stad, eller vad som helst som gör henne lyckligare med sig själv. Även maken säger det varje gång han pratar med henne. Vi har åkt flera somrar och bott i stuga i närheten för att A och E ska få träffa henne, men trots det blir det på en hel vecka några timmar någon eftermiddag. Vi kan nog inte göra så mycket mer.
Elsis, ja du har rätt! E har som sagt bättre koll på grannarna (som är nyblivna pensionärer och jättesnälla) och har ju flera andra vuxna, om än inga äldre. Hoppas du får ett fint kalas du med!
Och lillA väger 8,8 kg snart 15 månader gammal Tänk så olika det är. 79 cm tror jag hon är.
Och tänder ja, med E märktes de knappt har jag för mig. LillA är väldigt besvärad av alla tänder som ständigt pluppar upp.