30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Chiqita, jag tycker glassen är annorlunda. Många märker ingen skillnad på sojaglassen och vanlig, men havreglassen är något vattningare i stilen så har man vanlig samtidigt känner man skillnad.

Mosing, läkaren lyckades lysa en millisekund ner i halsen på henne och tyckte det såg fint ut. Öronen var för fulla med vax för att se något, men eftersom hon inte hade feber idag och verkar bättre så ska vi avvakta. Det är säkert så att hon hade jätteont i halsen förra veckan och att hon sedan fortsatt gräva i halsen för att det det blivit känsligt där. Jag tyckte dock att läkaren inte var något vidare. Hon var inte särskilt bra med barn, inte alls tyvärr. Men nu har vi iaf kollat det.

Anceka, åh nej stackars dig! Hoppas iaf du och bebis klarar er!

Chiqita, såna tabletter (mina heter lactrase) är ju jättebra när man är laktosintolerant De använder jag flitigt i vanliga fall.

Anceka, men så skönt att det verkade vara lindrigt. Förstår känslan av att behöva få lite tid på förskolan

Aigee, grattis till amningsrekord och hela nätter. På bvc tror jag man brukar säga att hel natt är 00-05. Wow, alltså, men h u r gör ni som lyckas få era bebisar att sova så himla länge?

Grattis här med Chiqita!

Anceka, så typiskt! Hoppas det är tillfälligt. Och jag skojade lite, jag tror inte heller man kan påverka så mycket. Jag är själv lättväckt och maken har svårt att somna om och barnen verkar ha ärvt båda delar Sedan tror jag iofs att jag svarar för snabbt på barnens signaler och att de lär sig att de behöver mig för att somna om. Och det är svårt att bryta när man är så trött. Det var ju bättre med lillA i början, då kämpade jag på med att vänta lite och trixa med annat innan hon fick bröstet, men så vid 4-5 månader eller något började jag slarva och så vips var det lika som med A och E och nog tom värre eftersom denna tjej har humör också

Just nu har vi knasigt på dagarna med. Hon är supertrött vid 9.30 och sover helst 10-11.30. Men på em när hon är trött, vid 15 är det alltid massa med E, mellis eller hämtning på fritids osv så hon somnar inte och är så trött och gnällig fram till sovdags så jag knappt står ut. Har försökt skjuta på dagsömnen och kan hålla henne till 11 som mest, då vaknar hon 12.30 ca. Men hon är ändå för trött på em. Promenad med vagn och vila räcker inte. Vi vet inte vad vi ska hitta på riktigt. Jag försöker ju jobba när hon sover plus tror det är bra med ett längre pass sömn så jag vill inte väcka på fm. Men kanske är det enda sättet.. Hur sover era ettåringar på dagen nu?

Anceka, jobbigt när de har mer känslor än de kan härbärgera. Jag håller med Galia om att prata senare, inte när det är laddat eller trött eller hungrigt. Och även om det då fortfarande är lite känsligt kan du säga klart det du tänkt (lite kort) Iaf. Ibland vill de nog ändå höra fast de bara måste protestera.

En sak som brukar funka på vår E är att vid ett lugnt tillfälle fråga hur han tycker att vi ska göra "när det blir sådär argt" (eller vad man nu har för uttryck). Och göra det till ett gemensamt projekt. E vill tex heller inte bli rörd eller kramad (som Mosings T) och nu senast sa han att han hellre ville gå till sitt rum en stund om han blev så arg igen. Så när det hände kunde jag bara påminna om att det var det han trodde skulle kännas bäst. Så utvärderade vi efteråt. Nu är ju E större men vi har gjort på samma sätt ("att hjälpas åt att göra så att alla i familjen har det bra" som vi säger) länge.

Jag brukar också försöka hjälpa till att lära honom sätta ord på det genom att vara rollmodell och göra det själv "vet du att när du var så arg och jag inte kunde lugna dig kände jag mig så ledsen för jag ville att du skulle få bli lugn igen". Jag brukar också fråga hur det kändes i kroppen, hårt, mjukt, varmt, kallt osv. Och sedan fråga har det "vassa" försvunnit nu? Eller "mitt arga hårda har nästan försvunnit, nu är jag inte arg längre, hur känns ditt?"

Och så kan jag avdramatisera också, typ: "många 5-åringar gör lite bråkiga grejer när..." "Det var dumt, men nu glömmer vi det".

Och förmedla att känslan är ok, men inte beteendet: "man får bli arg, det är helt ok, men man får inte slåss för det, det är inte ok"

Det är några saker jag tänker på på rak arm.

Mosing, stackars liten med scharlakansfeber!

Anceka, bra om det kan vara till någon hjälp. Tror visst jag glömde mitt bästa knep, att berömma för alla bra beteenden barnen klarar att göra och ofta prata om sånt som de gör bra i positiva ordalag "fast det var jobbigt för dig klarade du att inte skrika/bli arg osv, vad härligt att du klarade det". Och även prata om bra situationer som "Märkte du var mysigt vi hade när vi inte bråkade om strumporna i morse?" "Då hann vi prata och skratta på vägen till skolan istället för att vara sura". Eller "vad bra vi var idag, jag blev inte irriterad fast vi hade för lite tid och du var lugn fast lillA skrek".

Och positiva förväntningar är alltid bra (även om man inte riktigt tror på det själv alla gånger) det har oväntat hög effekt (även i forskning). Som "nu när vi kom överens om tandborstningen gick det ju hur bra som helst för oss idag, jag tror inte vi kommer bråka om den särskilt mycket mer nu, vad tror du?". Just att lyfta det positiva gör att det är större chans att påverka beteenden, och dessutom blir ju allt mycket roligare om man ser saker som framsteg eller möjligheter

Galia, jo du frågade om lillA, hon är fortsatt gnällig och äter jättedåligt. Vill mest amma (jag känner mig helt utsugen). Nu upptäckte vi att hon längst in på ena sidan i överkäken är som helt svart på ett parti. Så jag ringde och fick tid till tandläkaren. Jag vet inte vad det kan vara. De får väl inte tänder längst in nu? Och det ser helt klart konstigt ut, inte som det brukar se ut när tänder kommer. Tandläkaren tyckte det lät märkligt och ville kolla så fort som möjligt,så vi får se om det är något.

Chiqita, urk det är så jobbigt den där tiden! Jobbigt att må illa och analysera alla symptom och oroa sig dessutom och samtidigt inte vilja berätta för omgivningen än. Hoppas du får må "lagom" illa.

Poison, så tråkigt med kiss i soffan. Och stackars femåringen som legat själv i soffan på natten och kissat på sig Inte lätt att vara liten.

Jag har funderat lite på att du tycker det är så jobbigt med kissolyckorna. Det är ju väldigt vanligt att de i den åldern inte är helt torra än. Jag förstår absolut att det är tråkigt när saker blir förstörda och att det är jobbigt med tvätt hela tiden (LillA vägrar hakklapp och äter med hela kroppen så det blir säkert 5 klädbyten med tillhörande tvätt om dagen och man kan ju sucka över det absolut). Men jag läser in (men det är ju inte säkert att jag tolkar dig rätt) att det är väldigt känsligt och jobbigt för dig?! Då tänker jag på att du skriver att det är svårt att vara neutral när han kissat på sig och nu att du börjar gråta.

Jag tänkte också på att du förut skrev att din femåring kan gå ner själv och fixa frukost och se på Tv själv, bla. Det skulle vår nyblivna 6-åring aldrig ha klarat. Utifrån det undrar jag om du tror att det kan vara så att han är så "stor" och framåt på vissa områden att ni är vana vid att han är som ett lite större barn och därför har ganska höga förväntningar på vad han ska klara även när det gäller annat?

Jag tänker att man då lätt kan glömma att de fortfarande är rätt små. Och att de kan vara ojämna, stora i vissa avseenden och små i andra. Och det kan ju skifta från stund till stund också. Och även om det ju generellt är bra med höga förväntningar kan det ju bli svårt om de är f ö r höga, så att det inte finns en rimlig chans att man klarar det som förväntas.

Då tänker jag att man som förälder kan bli besviken när barnet inte klarar det man tycker det borde klara (utifrån barnets "bästa-nivå") och för barnet kan det leda till skam för att man inte klarar det man upplever att föräldern tycker att man ska klara. Jag är kanske helt ute och cyklar, men jag funderar på om det kan hjälpa dig att hantera kissandet om du kan förstå varför det blir så jobbigt för dig.

Jag tror också att det kan vara så att din son känner av att det är jobbigt för dig, även om du försöker att inte visa det. Barn är ofta känsliga för sådant. Så jag tänker att det då är risk att det blir ett större problem för er båda än det behöver vara. Kanske skulle ni ta hjälp av någon professionell med det? Det vore ju skönt för er om det inte behöver vara så laddat.

Jag hoppas jag inte klampar på för mycket. Jag kände bara att jag ville skriva ner mina funderingar (som jag gått med ett tag) till dig.

Hoppas att resten av dagen blev bättre!

Anceka, skönt med stadig viktuppgång Men hu för att möblera om allt, låter som jätteprojekt.

Poison, hoppas du har lite bättre dagar! Jag funderade på din pappas starka åsikter. Kan det hjälpa att ge honom nformation? Tex att 15-20 % av alla pojkar i 5-6års åldern kissar i sängen på natten. Det är normalt. Visa honom tex http://www.netdoktor.se/barn/artiklar/sangvatning-hos-barn-enures/
och bland 7-åtingar är det fortfarande ca 5-10%. 
Här står det lite om överaktiv blåsa, som många barn i 5-7års åldern har som gör att de kan kissa på sig lite dagtid; http://www.torrnatt.nu/?c=symtom&i=torr_paa_natten_vaat_paa_dagen

Mosing, kaxig L Och så skönt att det inte var scharlakansfeber.

Någon som har barn som sover ute året runt som har tips på bra åkpåse? Eller kör ni overall? Vår overall är för liten och jag funderar på vad jag ska köpa. Hon lägger ofta armarna över huvudet, så frågan är om det då är svårt med åkpåse? Tar gärna emot tips