Snow, låter som att de har olika tillvägagångssätt på olika orter då! Eller att testet har utvecklats generellt. Det var verkligen inte svårt att få i sig. Tog väl 3-5 sekunder per glas, jag klunkade på 
Mmm, frukost 
Nr2, jag har ingen aning (har aldrig haft uvi). Men hoppas att det är snart! Kram
Snow, låter som att de har olika tillvägagångssätt på olika orter då! Eller att testet har utvecklats generellt. Det var verkligen inte svårt att få i sig. Tog väl 3-5 sekunder per glas, jag klunkade på Mmm, frukost
Nr2, jag har ingen aning (har aldrig haft uvi). Men hoppas att det är snart! Kram
Poison, jag håller inte med. I min värld handlar det om att välja sitt eget förhållningssätt (och inte bry sig så mkt om andra). Men naturligtvis blir utkomsten olika beroende på olika faktorer, tex fysisk status (illamående, foglossning mm). Så skönt att det känns bättre för dig!
Anceka, jag förstår dig till fullo och har ju själv haft samma funderingar. Har dock bestämt mig för att inte oroa mig för varken min eller bebisens vikt så länge bm inte gör det Kanske nåt som funkar för dig också? Kram
Nr2, så härligt med semester! Skönt att du mår fortsatt bra (i huvudsak).
Anceka, cykling? Nä nu vet jag: hoppa studsmatta Annars är väl just simning och promenader det skonsammaste. Min kiropraktor rekommenderade förresten promenader för mig (även om jag gör annat också). Fast jag har ju inga krämpor. Dock blir sista längre cykelturen idag, känner jag.
Jag kör förresten styrka ett par ggr/vecka på gymmet (och går på löpband med hantlar). Vill försöka behålla styrkan i armar, axlar och rygg inför bebisbärandet.
Poison, om du inte får någon respons från bebis ska du absolut kontakta förlossningen. Att det är normalt att de inte rör sig mot slutet är väl bara påhitt, vill jag minnas. Du kan läsa lite mer här om du vill: http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=17089
På väg till jobbet idag kom jag att tänka på att jag varit gravid närmare 30 månader under de senaste (dryga) fem åren. Och nu är det (nog) bara 3 gravidmånader kvar, för resten av mitt liv. Kändes lite speciellt, men inte sentimentalt. Och tänk om jag för fem år sedan, när jag var barnlös och väntade på skrapning efter MA, hade vetat att jag idag skulle vänta vårt tredje barn - vilken lycka! Och vilken tur vi haft! 
Önskar alla en fin dag!
Poison, instämmer i det de andra skrivit. Våra grannar förlorade sitt barn i v 38. Bebisen blev stilla, de googlade och läste att det var normalt... Med det inte sagt att hon hade kunnat räddas, men man vet ju inte 
Viktigt iaf att ta oron på allvar. Better safe than sorry!