Ang. rättvisa så var mina föräldrar väldigt anti millimeterrättvisa. Dvs vi barn (3 st) fick det vi fick, och var det en mindre bit av kakan den här gången kunde det bli en större bit nästa gång. Har inga minnen av något trauma i samband med det 
Zenobia 
Vi5, hur blev natten? (jag höll iaf mina tummar! )
Jag vill ge er en uppdatering av hur det gått med morgonkaoset här hemma, främst vid påklädningen. Sedan vi började låta T sova med vanlig tröja (ren sätts på på kvällen) är klädbråken borta. Puts väck. Även de mornar när tröjan av någon anledning behöver bytas är det lugna puckar. Och eftermiddagarna har också blivit bättre. Någon dag i början av veckan somnar T innan middagen och vi låter honom sova hela natten (han får välling när vi flyttar honom från soffan till sängen). Han verkar helt enkelt behöva det. Då hamnar han bättre i fas för resten av veckan också känns det som. Vid middagarna blir det nästan aldrig bråk heller längre, definitivt tack vare att vi inte sätter någon direkt press på honom (vi vet ju att han är trött och lätt "tiltar"). Men han brukar iaf äta lite lagom utan något större ståhej.
Så, ett jättestort TACK till er för alla bra tips och peppning! Jag tror att den gemensamma framgångsfaktorn vid de olika situationerna är att jag och maken ändrat vårt beteende och vår inställning. Det jag skrivit ovan måste väl dock tolkas som en outning, så jag kommer säkerligen få äta upp mina ord... 
Trevlig första adventshelg till er alla! 
Stramalj 
Jag gillar att utmana
Vi5, åååå så skönt! Det är underbart när fix och trix ger verkan, oavsett vad det är som gör det Att kunna hänga upp det på olika saker/strategier gör det ju så mkt enklare för den vuxne att hantera också. Att ha en plan kan vara så avgörande för välmåendet (vilket vi ju ofta kommer fram till här i tråden).
På tal om att outa/jinxa lägger jag strax upp en bild i samlingstråden. Hämtningen idag var kanske inte helt problemfri i sanningens namn...
Kaz, skönt att hon mår bättre!
Vi5, du får gärna ta upp ännu mer "plats" här i tråden! Det finns massor med hjärterum och du är en av dem som behöver det mest just nu 
Du får se skrivandet här som en liten övning i att sätta dig själv i främsta rummet, för det verkar behövas... Du har gett maken ett barn till, vilket han var med på. Nu får han faktiskt ta och skärpa sig! Ser han inte hur du mår? När T var nyfödd sov jag på kvällarna för att palla ovissheten inför natten. Kanske en nödlösning? Kraam!
Elsis, nä tack, den kommentaren kan man gärna vara utan i det läget. Grr...
Kate, T var på fsk heltid när jag var fl innan L föddes. Men jag frågade iofs ingen...
Nä alltså jag tog ju för givet att han skulle få fortsätta på heltid, därför frågade jag inte. De sa heller inget, och de var ändå lite petiga med sånt (tider) visade det sig senare. Slutledning: det är ok
(Men efteråt insåg jag att det kanske inte var så självklart)