30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Vi5, hur känns det nu? Ang T tror jag att frånvaro av vila är den största förändringen, med konsekvensen enorm trötthet. Lite längre dagar också iom att lillan också börjat på fsk. Jag tror jag ska lämna kl 8 framöver, i stället för 7.30, de verkar behöva sova lite extra på morgonen. Och kanske hämta 16.30 i stället på sikt, men 16 nu när han är så trött. Vi har dragit ner kraven kopplat till ätandet, men kläder är svårare tycker jag. Och då menar jag att han ska ha pyjamas när han sover, men vanliga kläder när han går till fsk (han blir jättearg och ledsen när kläder ska bytas för tillfället, särskilt på morgonen).

Resande, de äter banan/russin/smörgås/skorpa i vagnen på väg hem från fsk så det känns som att blodsockret inte är boven just nu. Tack och lov har han inte återgått till bitande Fy vad du får slita med flytten nu, din stackare! Att amma och städa samtidigt är nog över min förmåga iaf

Cilla, tack J T var rätt snabb på att ändra sig i morse också.

T: Jag vill gå till förskolan nu!

Jag: Ja, jag ska bara göra mig klar så går vi sedan.

T: Men jag vill äta frukost nu. Hemma!

Asap, tur att alla barn är olika  T har faktiskt oftast varit enkel att ha att göra med. Ingen period har känts som någon särskild trotsålder förut. Så jag har ju funderat på om detta är vad andra föräldrar kallar trots Har en släkting som alltid säger att hennes barn ”trotsar och kaosar”. Det kanske är nåt sånt här

Kate  Mm, förra veckan fick jag dåligt samvete för att ha skrikit på T så det har jag slutat med nu (med undantag för farliga/direkt våldsamma situationer). Kände att jag som vuxen inte borde agera så och vill inte att han ska ha barndomsminnen av en mamma som skriker för att han ska klä på sig  Ang din fru så vet ju jag att hon är både klok och trevlig

Tack för era kommentarer och input, det betyder mycket att ha er som bollplank! Och ”outningen” medförde såklart att gårdagen var den första på länge helt utan bråk (!). Han somnade i soffan när jag lagade mat, och jag lät honom sova ca 45 min. Väckte honom oerhört försiktigt och han fick ligga kvar i soffan tills maken kom hem (jag och L hade redan ätit när han sov). Kontentan blev: ingen middag men en lugn em/kväll och hyfsad, om än lite sen, läggning. (Dock var han mycket arg i morse…)

Firren, bildschema låter intressant - berätta gärna mer om det och det ni fick lära er av psykologen. När han väl kommit ur sängen på morgonen tror jag inte att tröttheten är det stora problemet (det är värre på em). Maken hade mycket bättre flyt med lämningarna i våras än vad jag har nu (jag lämnar alla dagar), visserligen fick barnen sova längre då men det ger mig ändå hopp om att det går att få till en dräglig morgonrutin.

Vi5, visst får man välja sina strider. Får nog ta upp saken till diskussion med maken om hur vi kanske kan förändra våra krav gällande t ex kläderna. Jag tror att vi båda är rädda att det ska bli en vana (och sprida sig till icke förhandlingsbara områden) om vi "viker ner oss". Men vi kanske får ha lite öppnare sinnen. Hoppas att promenaden gör susen!

Hemulen, då får jag se det positiva, dvs att T iaf inte vill byta kläder flera ggr på morgonen För honom är det inte val av kläder som är knepigt, han vill bara inte ta av det han har på sig för tillfället. Om han inte vill ha tröjan jag försöker klä på honom hämtar jag en annan. Funkar ibland, men oftast inte (då vill han inte ha någon annan alls). Men kanske kan ökad delaktighet på något sätt vara en nyckel för oss också. I dagsläget är han ju helt passiv i påklädningen (hemma - på fsk övar de med gott resultat). Det låter som att M kommer ha mycket glädje av sin viljestyrka senare i livet, men jag förstår att det är jobbigt för er just nu. Med två små samtidigt också... Kram!

Cilla, T fattar heller inte det där med täcket. Han vaknar och gnyr/skriker/gråter på natten och när man kommer in ligger han hopkrupen i ett hörn av sängen och fryser, lilla hjärtat. Tack o lov har han inget principiellt emot pyamas   

Nåt helt annat: ni kanske minns mina f.d. grannar som förlorade sitt barn i v. 38 (när jag var i v.40 med L)? De flyttade iaf ut på landet, vilket verkar passa dem perfekt. Och nu väntar de barn igen  I v. 38 (dvs om ca 2 mån) blir det igångsättning. För er som undrat hur det gått för dem alltså

Resande, imponerande att lägga alla tre själv! Funderade på det igår, hur tusan funkar det när man är ensam med 3?! Men det funkar väl på nåt sätt, precis som med 2 (vilket man inte kunde förstå med bara 1, haha).

Chiqita, jag tycker ni verkar agera föredömligt avseende val och medbestämmande!

Cilla, jag kan nog bli tydligare med två val - ska absolut testa det. Tack för tips! (Blev galen på maken när han förut brukade fråga T "vad vill du äta"? Men han brukar även fråga gäster "vad vill ni ha att dricka?" Väldigt svårt att svara när man inte vet alternativen...)

Inget bråk alls ikväll heller! Och då somnade han inte ens innan middagen Man kan säga att det var ett givande och ett tagande oss emellan, men inget tjat eller några förhandlingar. Tydligt att mammans inställning och agerande påverkar stämningen och därigenom även barnets agerande Stort tack hörni!

Vi5, fy så seeegt Inser att jag hade obeskrivligt flyt med L. Visserligen 11 dgr över tiden, men värkarna startade från ingenting (dvs inga sd, inga förvärkar, ingen slempropp) och kom ca varannan minut. Direkt in till fl och ngr timmar senare var hon född. Det verkar ju tyvärr inte ovanligt (om man t ex ser till denna tråd) att de som haft mycket besvär/känningar (och risk för för tidig fl alltså) under lång tid ändå får gå hela tiden, eller t.o.m över tiden. Vilken vecka är du i nu?

Jaha, datorn tänker starta om. Jag får återkomma. 

Vi5, oj bara 2 h sömn - sooooov nu! Och 40+1 minsann. Då får bebis banne mig komma nu

Tack för tipsen Firren! Ska tänka på förväntningarna och kraven. Vad gäller påklädning har jag på senaste tid tänkt att vi tvärtom kanske borde börja ställa lite högre krav på T, att han faktiskt ska försöka själv. Men förväntningarna i dagsläget är fortfarande bara att han ska låta oss klä på honom. Men oftast vägrar han, skriker "väääänta liiite" och springer iväg. Nu har maken klätt honom ngr mornar i rad, och då blir det inget bråk för T vet att han måste samarbeta om pappa ska hinna klä honom innan han åker till jobbet. Ska fundera på bilderna, det kanske kan vara ett sätt att få honom bättre med på noterna (jag tror inte han har några problem med att förstå, men det skulle nog underlätta processen om det kan bli lite kul för honom).

Resande, eftersom han insisterar på att han inte kan klä på sig själv känns tävling ganska avlägset. Men inom andra områden använder vi oss lite av det ibland.

Firren, jag vet att de övar påklädning med alla större barn på avd just nu, och vad jag har förstått går det bra för T. Men jag ska nog höra mig för lite mer exakt om vad han kan och inte kan där. Rimligtvis borde han kunna samma saker hemma  Han tycker det är bekvämt att vi klär honom hemma, samma sak med ätandet - helst vill han ju fortfarande bli matad (även om han i allt större utsträckning äter självmant nu).

Johlinn, jo jag har tänkt lite så också... Överlag ser jag inte främst frustration hos T utan ointresse för påklädning o dyl. Han vill hellre springa runt och leka än att stå stilla så vi får klä på honom. Vad gäller pyjamaströjan blir det nån slags låsning på just det plagget - han vill absolut inte ta av just den tröjan (även om det såklart varierar exakt vilken pyjamaströja han har på sig) och blir då väldigt upprörd när jag ändå krånglar av honom den. Förra helgen fick han faktiskt ha på sig pyamasskjorta hela dagen när vi åkte ut till landet (då ville han ha just den skjortan i stället för pyamaströjan han sovit i eftersom jag hade påtalat orimligheten i att han skulle ha en pyamasskjorta hela dagen - så någon slags gränstestning är det nog). Det tyckte han var festligt

Nu fick jag en idé. Vad tror ni om att (ett tag iaf) på kvällen sätta på en ren vanlig tröja i stället för pyamaströja och sen låta honom ha den kvar på morgonen när han ska till fsk? I ärligheten namn är skillnaden mellan pyamas och vanlig tröja oftast minimal. För att eliminera en av konfliktsituationerna på morgonen iaf.

Har för övrigt beställt Jesper Juuls bok "Ditt kompetenta barn" (heter den va?) till maken i farsdagspresent. Tänkte det kunde vara intressant för oss (jag har alltså inte läst den heller)   

Resande När går flytten?

Åh stackare! Men skönt att det inte är så långt kvar iaf innan ni är på plats. Även om efterarbetet såklart är drygt. Kram