Lycklig - Minnet är inte helt på topp eftersom jag hade en del att tänka på då. 
Men som jag kommer ihåg var det extraslag mer eller mindre på varje slag - vi kunde själva höra det.
Johanna - Åh, vad skönt att du får så klara besked!
Eva - Jobbigt!
Sara - R var yngre än T var när hon i sin tur blev storasyster så... Däremot är ju E snart lika gammal som R var när jag blev gravid och han är aaaalldeles för liten för att påbörja en resa mot att bli storebror. Och kommer så alltid vara. 
Vi har inte haft några syskonpresenter från liten till stor eller tvärtom. Eller jo, T hade ritat en fin teckning på dagis och slagit in till E. 
Inte heller har vi bett besökande att ha med present även till storasyskonen. Vissa har haft det men de flesta inte och det har gått bra i alla fall. Storbarnen har tyckt att det har varit kul att hjälpa bebisen att öppna paket. 
Ja, det är verkligen spännande att så många är i kläckartagen. Och jättekul att det fyllts på med några mer eller mindre nygravida med!
Eller...är E alldeles för liten eller jag alldeles för sliten? Det är frågan.
Eva- Fem timmar i skogen som höggravid. 
Du måste vara gaaaalen!
Fiji - Usch, din stackare! 
Hoppas verkligen att du hinner kurera dig innan du ska vara själv med N om dagarna!
Fio - Kycklingsuget måste komma sig av tt du ska kläcka snart.
Hormonstinn - Tumhållning att MKP ska visa ett bra resultat. Bra att det går att kolla i alla fall!
Ego: Nu är vi hemma igen från svärföräldrarna och det är jätteskönt. Det trista är att vi är långt mer slitna än innan vi åkte. Både E och R har sovit superdåligt och så resan på det - bila 70 mil t o r med två barn (E och R) som verkligen inte gillar det är ingen hit. T har kollat på Dora och hållit sig rätt nöjd i alla fall. E är i en oerhört aktiv fas och reser sig upp mot allt så det går aldrig att koppla av om dagarna. När han ska sova kryper han iväg så man får typ brotta ner honom fast han är jättetrött. Sedan vaknar han och ställer sig upp i spjälsängen efter en liten stund. Omsövning på omsövning. Puh! Nu är vi hemma en vecka sedan åker vi till Gotland. Vi ska hälsa på min moster och även vara hundvakt eftersom hon ska resa bort. Efter en vecka där måste maken tillbaka till Stockholm för att gå en kurs och jag blir ensam kvar med tre barn och en hund ett par dagar innan min moster kommer tillbaka. Hurra! Maken kommer sedan tillbaka till helgen och stannar ett par dagar innan vi åker tillbaka till Stockholm och tjejerna börjar dagis igen efter ett låååångt sommarlov. I början av september blir jag ensam med barnen igen en vecka eftersom maken ska på tjänsteresa och sedan börjar jag jobba igen i mitten av september. Jaha? Vad vill jag då med detta långa klagoinlägg? Jo, konstatera att jag kommer vara ett VRAK när jag börjar jobba igen. Visserligen är det nog lättare att jobba än att vara hemma med barnen, men ändå... Fattar inte hur jag ska orka.
Ha ha! Det är visst bara jag som lider av så dålig självinsikt att jag inbillar mig att jag vare sig drabbats av gravid- eller amningshjärna. Eller så är det bara det att det har varit mitt konstanta tillstånd så länge att jag har glömt hur skarp jag KAN vara.
Johanna - Även om min första förlossning inte var lika dramatisk som din var den liknande på så sätt att jag öppnade mig 10 men snittades sedan ändå. Under andra förlossningen gick öppningsarbetet jättesmidigt. Krystfasen blev dock ganska lång och de var tvungna att lägga ett klipp men det berodde på att bebisen låg snett med huvudet (liksom ettan hade gjort) och inte sjönk ner under värkarbetet utan jag fick krysta ner henne. I vilket fall som helst vägde hon 4005 g (dagen efter BF) och storleken i sig hade ingen betydelse.
Slemproppen kan ju återbildas så jag tror tyvärr inte att man kan dra några slutsatser av när den släpper. Nu senast släppte min slempropp (rejält blodblandad) ca en vecka före förlossningen.
Åh, vad svårt Johanna! Jag känner att jag inga råd kan ge eftersom jag sitter med ert facit hur det gick för MIG men det säger ju egentligen inget om din situation... Med min trea fick jag till slut en "normal" krystningsfas men även han låg för högt upp länge under öppningsskedet. Det som gjorde susen då - tror jag - var att de tog hål på hinnorna (jag riktigt kände redan när jag var kvar hemma hur det låg som en stor vattenballong i vägen för nerfarten ) och att jag därefter satt mycket på pilatesboll och gungade ner honom. Det var verkligen ett enormt tryck när han kom neråt under värkarna. Men då hade ju tvåan redan banat vägen för honom. Svårt, svårt! Hoppas att du känner att du kan komma fram till ett bra beslut. Kram!
Till Fios bebis vill jag bara säga "Kom ut för bövelen! (och det gäller givetvis Knases och Evas också!).
Någon som har bra tips för att gå bitsår på bröstet att läka? E har alltid haft ett sämre tag på vänster bröst och jag har inte brytt mig dumt nog men nu har tänderna gjort ett sår och det gör ont hela tiden. Samtidigt är det ju svårt att få det att läka då det inte får vara ifred då jag ammar med jämna mellanrum. Med T fick jag "nybörjarsår" men de läkte ju med tiden när taget blev bättre men nu skaver liksom tänderna emot.
Fio förresten...tror du att det hjälper om vi kommer överens om en tid då alla i tråden tar en kopp kaffe och en bulle? Om bebisen behöver en trådfika för att komma ut menar jag.
Åh, så FANTASTISKT Eva! Stort grattis till Isaac och en bra förlossning med fint efterarbete!