30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Assar - Nej, den vid parkleken.

Assar - Precis. Där kostar det gratis.

Lena - För mig har mensen kommit som ett brev på posten så fort jag slutat nattamma (d.v.s. inte än den här gången *suckar*).

Fiji - Vad jobbigt att du har så mycket sammandragningar. Har maken mycket semester i sommar så att han kan pyssla om dig ordentligt?

Oj, Fiji, det kan jag förstå är tufft att vara ensam så mycket med N. Hojta till om du vill att han ska springa av sig med några andra barn istället för med dig. Vi är ju långlediga och även om vi har några resor inplanerade så kommer vi att vara mycket i Stockholm också.

Fiji - Hör av dig om det passar! Fint att ni får gå på samtal. Låter som en del att bearbeta. T och R är födda på DS och vi var jättenöjda. Hade velat föda E där med men då var det fullt så det blev KS (där var förlossningen bra men inte eftervården med delat rum).

Vad skönt att höra Persefone!

Hoppas att det var en vändningskullerbytta nu Evasha!

Håller på att försöka natta Herr Natterrorist här. Han sover verkligen bedrövligt dåligt och nu börjar min ångest inför kommande natt krypa inpå under eftermiddagen. Tänderna (det var två på en gång) har brutit igenom men nu verkar det vara krypträning som är det som stör under nätterna. Alltid är det något och jag brakar ihop snart. Kul att den här sommaren kommer att försvinna i ett töcken...

Tack Cissi. Jag känner mig som värsta gnället men de senaste nätterna har varit så jobbiga och jag känner mig så uppgiven. Maken har ju fullt ansvar för tjejerna nattetid och han skulle ta dem hela dagarna utan att blinka om jag bad honom men jag VILL ju vara med dem. Han har föreslagit att han skulle flyga upp dem till farmor och farfar och att han och jag sedan skulle dela på jobbet med E. Självklart skulle det göra stor skillnad men jag kan inte ens tänka tanken att skicka bort dem på det sättet. Särskilt R som ju fortfarande är så liten. Maken vill gärna dela på nätterna men E ammar ju en del fortfarande och jag ligger bara vaken och väntar på the melt-down som jag vet kommer att komma så då är vi två som ligger sömnlösa istället och det ser jag inte vitsen med. Nu lämpar jag över E vid sextiden på morgonen och så sover jag vidare ett par timmar eller tre om jag kan. Men min sömn är ju så störd vid det här laget att jag har svårt att sova även om jag får möjlighet. Äsch, en lång utläggning som mynnar ut i att jag trumpet konstaterar att jag tycker att vi gör vad vi kan utan resultat. Hrm...skrev jag att jag känner mig uppgiven?

Pyttis - Trist, men ändå skönt att höra att det bråkas i andra familjer också. T är fullständigt som en Duracellkanin hela tiden och hur mycket vi än försöker hitta på lite lugnare alternativ mellan varven urartar det alltid till springa-klättra-skriiiik-lekar efter några minuter. Det blir ett ständigt tjat om "men kan ni inte lugna ner er" (för hon drar ju med sig R förstås) men vi skulle lika gärna kunna läsa högt ur aktiekurserna för det är ju ingen som lyssnar i alla fall. Så tröttsamt! Det värsta är att jag blir som en femåring själv. Jag hade tänkt mig att sätta mig och göra pärlplattor med T ikväll när småttingarna lagt sig (vi experimenterar med att låta henne vara uppe lite längre) men jag är inte ett dugg sugen på det efter en sådan här dag. Men jag ska låta mamman i mig tjata på femåringen i mig så att det blir av i alla fall.

Ja, Marge är underbart jätteklok  och Oyra är underbart jättesnäll  och ni alla andra är underbart ...underbara helt enkelt!

Men jag tänker ändå vara motvalls och fortsätta som vi gör nu. Vi har besök var och varannan dag så jag har svårt att dra mig undan (för det är människor jag vill träffa) och sova måste jag göra i vår lägenhet eftersom avlösningen där vid sextiden är det jag går runt på. De senaste dagarna har jag faktiskt lyckats sova till strax efter kl. nio så det finns hopp. Men jag ÄR medveten om att jag balanserar på gränsen till vad som är fysiskt hälsosamt. I slutet på månaden åker vi upp till svärföräldrarna och vad jag än brukar skriva om dem så kan de vara en ganska bra avlastning när det gäller T och R nu när de är lite större och då kan ju maken ta E mer och jag vila (för där har jag inte några problem med att dra mig undan ). Det ordnar sig men visst hade det varit trevligt att få uppleva en spädbarnsperiod som var lite mer normal i sömnhänseende. Igår var vi till läkaren med R och jag passade på att fråga om läkaren trodde att E:s dåliga sömn kunde bero på att han är allergisk mot något mer som vi inte identifierat. Läkaren frågade om vi provat att plocka bort mjölken och det har vi ju utan resultat. "Ja, då är han nog bara sådan" var hennes svar. "Ät mer fet fisk" tillade hon skrattande. Jo, tack. *dunkar huvudet i väggen* Det känns ju inte direkt som att ens sömnbrist tas på allvar...

(och jag tror absolut att fet fisk är nyttigt för både sömn och annat och äter lax ett par gånger i veckan plus omega 3 varje dag men att en ännu större konsumtion av FISK skulle få E att sova mer än 1-2 timmar i stöten känns ju bara löjligt)

Nä, Marge. Att surfa från akuten får fortsätta vara your thing.

Med det sagt måste jag ändå beklaga mig över natten. Från kl. 1 har E kastat sig av och an, rest sig i krypställning och ja, helt enkelt inte låtit sin mamma sova. Alls. Och så går jag in och läser i en decembertråd som jag brukar tjuvläsa och där är det en j-vel som gnäller om att de inte fick sin sexmånaders att somna i sin säng igår kväll och fick ge upp och lägga henne mellan sig i sängen "och då sov hon visserligen kl. 22-06 men man vill ju kunna krama på sin sambo ibland". Jag vill bara slåss hårt när jag läser sådant. Jag vet att alla lever i sin verklighet med sina referensramar men ändå...

Och det mest otroliga är att jag bara blir ett år äldre idag. Känns minst som tio.

Tack för grattis Hanya, Assar, Knase, Fiji, Molly, Milla, Sara och Lycklig!

Usch, jobbiga dagar Knase och juni!

Assar - Söööt-G!

Även i detta hushåll håller sig syskonbråken mellan de två äldsta och bebisen får vara ifred så det kan du ju trösta dig med Knase. R kan visserligen gå på E lite väl hårt ibland men då handlar det om missriktad kärlek eller obetänksamhet - hon är ju trots allt bara precis fyllda två. Och vi hade nog tur att det var T som var den som kom först för hon var aldrig på R när hon var bebis heller. Jag är inte säker på att det hade sett likadant ut om R var den som kom först.