30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Jodå. Magsjukan är ett faktum. R kräktes fem ggr till under natten och var väldigt lös i magen på förmiddagen. Feber har hon också. T var pigg och på strålande humör fram till lunch då hon plötsligt började klaga över magont och nu ligger hon däckad med magknip. Maken ringde sjukvårdsupplysningen och fick veta (vilket vi ju egentligen redan visste) att han dels inte kan vara säker på att slippa skiten även om han är symptomfri fram till tänkt avresa imorgon bitti, dels att han ju är smittbärare även om han själv inte blir sjuk. Så resan är avblåst vilket ju är synd men lite tur eftersom jag nu är lite dålig i magen och har sura uppstötningar. Oh joy!

Välkommen Frk Kanin! Vad roligt att se dig här. Just tröttheten har faktiskt inte slagit till så hårt hos mig.

Pyttis - Jo, just att jag skulle ha kunnat bli rejält sjuk var en bidragande orsak till inställd resa. Känns som en omöjlighet att rodda helamning och två eller tre sjuka barn om man själv är utslagen. Vi har ingen att kalla in då heller utan då hade maken fått försöka få tag på en flygbiljett och komma hem igen.

Heja heja Fisken! Helt rätt inställning tycker jag. Och du - ett varmt grattis!

Ha ha Pysslig! Barns logik är underbar. Men han har ju rätt -  i vår familj blev det ju precis så.

Annars är jag slut som artist efter att ha varit ensam med barnen hela dagen. En superpigg treåring, en hängig men samtidigt tempramentsfylld ett och etthalvtåring och en tremånaders (som för övrigt har vänt sig både från rygg till mage och tvärtom ) som max vill vara borta från famnen tio minuter i sträck blir...ja, väldigt många olika behov att försöka möta helt enkelt. Och imorgon är en ny dag. *spottar i nävarna* T kan vi nog skicka till dagis på torsdag för då har det varit symptomfritt i 48 h om inget nytt händer, men R får nog vara hemma och ta igen sig någon dag till. Puh!

Tumhållning Johanna!

Lycklig - Jag tänker lite som Marge att man måste fundera på hur mycket lugn man egentligen får i längden av att göra ett VUL. Tyvärr kan det ju även leda till ytterligare (ofarliga men ändå) blödningar eftersom slemhinnorna kan bli irriterade av att man är där och rotar. Det ÄR supersvårt - jag har ju själv varit där med blödningar i graviditeten och tyckte att det var superstressande. Jag hoppas att du får träffa en BM och en läkare som du har förtroende för och att ni tillsammans kan komma fram till en strategi som fungerar. Kram!

Ha ha. Jodå. Vi lever och jag mår konstigt nog rätt ok idag men har fortfarande ingen aptit (har inte ätit sen frukosten igår). Stackars T fortsatte kräkas inatt men mådde bättre imorse och lyckades få i sig en del att dricka i sakta mak. Sen tog hon en pipmugg som hon drack ur för snabbt. Ja, kräkningar igen förstås. Nu sover hon och R och maken har gått till jobbet en stund (han är ensam där eftersom alla andra är på tjänsteresa och han promenerar dit så ingen behöver förfasa sig ). E bajsar mystiskt och jag undrar lite hur man märker på en spädis att han är magsjuk om han inte kräks. Långt svar på kort fråga.

Lycklig - Vad skönt att få en förklaring. För mig varierade blödningarna också väldigt i intensitet och jag fick också alltid höra att brunt var bra (varför jag fick ännu mer skrämselhicka när jag fick en färsk blödning sent i graviditeten nu sist). Hoppas att den nya BM är proffsigare.

Johanna - I april är alla sjukor puts väck se för det har Marge och jag bestämt!

Jag spammar för returknappen funkar inte när man surfar med fånen ( appen strejkar). Angående fläckar tycker jag att det mesta går bort med Ta bort faktiskt. Vi ärver en del efter makens kusinbarn. Fina grejer som vi gärna tar emot. Kusinens syster fick en son strax före vi fick T men eftersom det är TJEJKLÄDER så är det vi som får ärva. R ärver givetvis kläderna vidare och nu var jag lite orolig ett tag för kusinens syster var beräknad med syskon strax efter oss den här vändan och om det blev en tjej skulle vi känna att det var dags att lämna kläderna vidare till den familjen. Men de fick en till kille så då kan vi vackert behålla kläderna och låta E ha dem med. Vi är ju inte så kinkiga när det gäller sådant där (och vissa av grejerna är verkligen helt obegripliga för mig varför de ska klassas som tjejkläder. Kan inte en kille ha ett par jeans bara för att det är en blomma på fickan?).