Ja, 110711 skulle ju vara ÄNNU häftigare med tanke på syrrans födelsedatum men jag gissar att du inte är intresserad av att vänta på det. 
Har en febrig och hostig T och en småkinkig E här hemma så jag har så mycket möjlighet att kommentera...
Johanna - Vilka jättejobbiga minnen du har från din första förlossning. 
Jag förstår verkligen att du överväger snitt. Min första förlossning hade vissa likheter med din även om den inte alls var lika (alls) traumatisk. Men jag hade värkar i 2 1/2 dygn varav 1 1/2 gav drygt fyra cm (det var då vi kom in). Efter ytterligare ca 18 timmar och väldigt mycket värkstimulerande dropp hade jag öppnat mig helt. Vid det laget var jag helt slut och jag upprepade hela tiden att jag inte skulle orka krysta ut barnet. Det behövde jag inte heller för det visade sig att hon låg snett med huvudet och inte kunde tränga ner. Så efter allt detta jobb slutade det i snitt. När andra barnet kom började värkarna lite smått vid kl. 20. Vid midnatt började jag ana att det kanske var på gång ändå. Kl 03.10 skrevs vi in på förlossningen och då var jag öppen nio. 
Sen visade det sig att även hon låg snett och för högt men efter två timmars krystande (och ett klipp tyvärr) var hon ute. Vid tredje förlossningen fick jag nog bekräftat det jag trott - att mitt snea bäcken inte låter bebisarna placera sig så bra. För även denna låg för högt men han kom till slut ner rätt långt under värkarbetet och jag behövde bara krysta ca 20 min och behövde inte sy ett stygn. Vad jag vill säga med detta mastodontinlägg (från mobilen - puh!) är att det inte bara kan skilja sig mellan olika kvinnor utan även mellan olika förlossningar hos samma kvinna. Om jag var i din situation tror jag att jag i första hand skulle be den braiga läkaren om att få göra en bäckenmätning och sedan - om den var ok - påbörja en vaginal förlossning med löfte om att det finns beredskap för kejsarsnitt närhelst du eller personal tycker att det skulle bli läge.
Evasha - Du kan luta dig mot mig. Andra förlossningen gjorde som du ser ovan knappt ont faktiskt (självklart kändes det men det var ingen jobbig smärta alls). Under tredje förlossningen var det en liten stund då jag kände mig lite lurad av mig själv för det gjorde ju ändå lite ont men det var inte värre än att det gick bra utan någon smärtlindring. Första förlossningen tyckte jag däremot gjorde svinont. 
Sara - Fy, vad jobbigt! Jag inser mer och mer vad förskonade vi är vad beträffar sjukdomar. Jag fick ju hämta hem T med feber och hosta i måndags mitt på dagen. Lite hängig men inte så farligt. Igår hostade hon massor och hade feber på eftermiddagen men hon var vid ganska gott mod. Idag har jag haft en pigg, feberfri och knappt hostande tjej här hemma och när vi hämtade R var vi ute och lekte en timme utan problem så det blir dagis för henne imorgon om inget förändras under natten. Vårt största "problem" när tjejerna är sjuka är just att de är så pigga faktiskt för de överskattar gärna sin ork och förmåga och stökar runt som vanligt. Igår höll jag på att bli galen för att T och R bara bråkade när R kommit hem. T bröt ju ihop för minsta lilla eftersom hon var dålig men hon insåg det ju inte själv - i det läget skulle det vara skönt om hon kunde känna sig lite slö och dra sig undan lite. Samtidigt är det ju givetvis positivt att de inte blir så påverkade. Jag bävar dock för den dagen då de är hemma sjuka båda två...jädrar vad det kommer att bli mycket konfliker med två risiga barn som inte begriper att de ska låta varandra vara ifred och bli friska...
Stackars G.
Ha det så mysigt Fiji! Bra att du aviserar din frånvaro för i vart fall jag tenderar att vara en hönsmamma och bli orolig när det går upp för mig att en trådkompis varit frånvarande ett tag.
På¨tal om det hoppas jag att Tilda tittar in snart och avlägger rapport.
Usch, jag fattar inte vad det är med E. Han är som alla mina barn svår att få att sova vettigt dagtid men idag är det värre än någonsin. Han slumrar lite och sen vaknar han. Vissa gånger verkar han pigg när han vaknar men sen blir han ju snabbt kinkig eftersom han inte har sovit tillräckligt. Nu vaknade han och gallskrek en stund vilket inte är likt honom. Jag är så mosig i huvudet eftersom jag knappt fick sova inatt och har så svårt att hantera hans skrik då. Blä!
Förmodligen är det magen för nu sprakade det till och det stinker...blöjbyte dårå.
Jo, nu sover han. På mig så jag kan inte sova (och jag ska snart iväg ändå och hämta tjejerna). Har en svacka idag. Orkar inte engagera mig i men brukar läsa några trådar om barn födda samtidigt som mina och det känns som om alla decemberbarn sover hela nätter och i två långpass om dagarna. Finfina rutiner. E sover max ett pass på tre timmar på natten annars vaknar han i 1 ½ timmes intervaller. Han måste ligga precis intill mig annars vaknar han inom tio minuter. På dagarna sover han bara ammandes eller i sjalen. Och så här har det ju varit med de två andra med. Jag börjar ju undra om jag gör något fel. Å andra sidan är de ju oftast nöjda och utvecklas som de ska så helt fel kan jag ju inte göra. Men det känns bara som att "alla andra" har så mycket "enklare" barn. Förnuftsmässigt vet jag ju att det inte stämmer, men...
Lycka till idag Evascha!
Assar - Skär som knivar? *nickar tyvärr igenkännande* Japp! Låter som foglossning.
Knase - Skönt med hjälp mot illamående men hu vad jobbigt med så trög mage. Några sidor bak i tråden har johlinn tips mot det.
Idag får jag besök av min faster och farbror. Min (ingifta) faster ringde i måndags och uttryckte med gråten i halsen att hon skulle vilja få komma och träffa E. Underförstått innan det är försent. Hon har kämpat mot en hjärntumör i flera år nu. Fan. Man hoppas ju hela tiden att det ska vända men det låter inte bra det här.
Vi har en 120-säng som T och R delar på. Mysigt!
Förr i tiden...som i typ....december när vi gjorde det senast?
Grattis till att allt såg bra ut! Vad skönt!
Jaaa, vi är så hopplöst ute!
Klart att det blir lite konstigt när man är inställd på att få veta.