30+ som väntar/har fått syskon, del 8
Tur att februari är en kort månad i alla fall.
Tur att februari är en kort månad i alla fall.
Splash?
Tilda - Jag skrev just så där (här händer det INGENTING) samma morgon som förlossningen drog igång med R.
Tilda - Ah, jag förstår. Men då får jag be dig att fortsätta skriva så varje dag till förlossningen så att jag även framöver kan påstå att det händer samma dag som man skriver så.
Skit i kommenterandet, Boomie! Verkligen! Ta hand om dig själv och om du någon gång får lite kraft att skriva så gör det för all del i ego-form. För om sanningen ska fram så vill jag hellre läsa om hur det går för dig än om dina åsikter/reflektioner (hur intressanta de än må vara!) om våra liv och leverne. Om jag nu måste välja alltså. Kram!
En extra tumme för att idag är dagen D för Tilda!
Tilda - Du kan få komma hit och lyssna på barnskrik om du vill. Nä, så illa är det inte men vissa dagar är det lite extra jobbigt att hela tiden vara på tå för att undvika situationer som utlöser barnskrik. Särskilt jobbigt är det de dagar man har glömt att äta lunch. Jättebegåvat. Verkligen. Och det är inte första gången heller...
Ja, Oyra, du kanske kan bjuda Tilda på lite tårta för det verkar ju vara ett bra sätt att få igång en förlossning.
Jag kanske borde ha tvingat er att baka tårta i december också så att jag hade sluppit gå över tiden med E.
Oyra - Vi skulle ha iscensatt en skenfödelsedag.
Tilda - Vem vet, det kanske händer mer än du tror. Min andra förlossning var ju så subtil att jag knappt hann uppfatta att jag genomgick den. Det var ju så pass att jag nästan kände mig lurad nu när jag vid tredje förlossningen upptäckte att det ju faktiskt gjorde lite ont att föda barn.
Yey! Vattenavgång och värkar hos Tilda! Segt men nu är det ju verkligen igång!
En stor varm kram till alla som behöver. Jag läser och känner med er men har inte möjlighet att kommentera just nu.
Inte förrän idag har jag kunnat ta in att E faktiskt föddes precis på dagen fem år efter att hans mormor gick bort. Det är inte utan att man undrar om mormor gav sitt barnbarn en liten knuff så att han skulle födas en dag som för alltid kommer att delas av mörker och ljus. Särskit mycket känns det så eftersom vintersolståndet brukar infalla runt den 21 december - dagen efter vilket mörkret vänder och vi går mot ljuset igen. Livet är bra märkligt ibland...
Ursäkta de lite pretantiöst djupa funderingarna så här på söndagseftermiddagen men tankarna blev så överväldigande helt plötsligt.