30+ som väntar/har fått syskon, del 8
Lycklig - Att fråga i allmänhet och framför chefen i synnerhet är verkligen BIG no-no! Vilken knäppis!
Sara - Med E var det första gången de kollade depåerna på mig så det är en ny fluga här i ´Stockholm i alla fall.
Igår svängde jag förbi affären när jag lämnat tjejerna och då var det en man där som jag kände igen. Jag kunde verkligen inte placera honom och blev lite orolig att jag träffat på honom "i fel sammanhang" genom jobbet - särskilt orolig blev jag när han kommenterade att jag hade E på magen. Efter någon sekund kopplade jag dock att det var massören jag var hos som höggravid. Imponerande att han kände igen mig tycker jag.
Puh! Jag är förvånad över hur smidigt det brukar gå under morgonen med påklädning och leverans till dagis etc men då och då är det som att någon måste ha släppt in någon gas genom ventilationen som gör oss alla som förbytta. Barnen har avlöst varandra i att skrika för att ibland kulminera i utbrott samtidigt. Till på köpet stod inte pulkan utanför dörren som den brukar och när jag efter lämning ringde maken för att höra om han visste var den var sa han att han ställt ner den i källaren "för han trodde inte att vi använde den just nu". Eeeeehhh, nej bara varje dag vid hämtning och lämning. Sen gick T in i en öppen containerlucka på vägen (stackarn
men hon blev nog mest bara rädd) och då började jag tro att gudarna hade något otalt med oss. Nåja, jag gick till fiket på hörnet och köpte mig en latte sen och nu tar jag igen mig lite och hoppas att lekdejten vi har hemma hos en dagiskompis i eftermiddag ska bli så där mysig som sådana kan vara och inte så där fylld med konfliter (som sådana också kan vara
).
När jag ändå är på gång och skriver måste jag bara nämna att R har börjat med napp och vi vet inte riktigt hur vi ska hantera det. Varje gång det har kommit en bebis till det här hushållet har vi köpt hem nappar för att se om den vill ha. Och varje gång det har funnits syskon i hushållet då har det slutat med att ett syskon (men inte bebisen) har använt napparna. Med T var det dock väldigt snabbt övergående medan R har blivit helt besatt. Vi tänker dock att det är hennes sätt att reagera på att ha blivit storasyster och låter henne hållas. Om vi märker att det inte "går över" får vi ta bort dem cold turkey när allt är lite mer invant och stabilt här hemma. Hon är ju trots allt inte så präglad på att ha napp som om hon haft det från bebistiden så det borde ju gå att få bort vanan. Eller tänker vi fel? Hur hade ni gjort?