30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Assar - Nja, kvällen verkar inte lovande hittills men den som lever får se.

Och så menade jag givetvis återupprepas...

Barba - Grattis här med!

Knase - Inga tips tyvärr men bra att ni tar hjälp!

Fiji - Tack!

Assar - Förstår att du oroar dig. Det gjorde jag med trots att jag hann vara inne på BB två timmar innan R kom. Vi får hoppas att din trea också är en sådan där luring (jag hann ju vara inne i fyra timmar denna gång). Men för mig hjälpte det att min BM sa att barn som föds snabbt nästan alltid mår väldigt bra så det brukar gå bra även om det skulle hända hemma. Och bättre hemma än i bilen så känner du krystkänsla stanna hemma och ring ambulans. Jag gjorde upp en plan i huvudet att om jag kände att det var på gång snabbt skulle jag låsa upp dörren (så att det går snabbt att få hjälp) och hela tiden ha mobilen på mig så att jag skulle kunna runga 112 om jag kände att det inte gick att vänta på makens hemkomst. Kram!

Jag tror att det står i FASS att den ej är ok för gravida (jag har fått argumentera för att få ut det på Apoteket när jag varit synligt gravid) men min superbra MVC-läkare har skrivit ut det under mina graviditeter eftersom det är samma som Losec men billigare. Alla tre ungarna verkar ok (om inte dålig sämn är en biverkning).

Välkommen Molly!

Fio - Jo, jag förstår att de måste skriva så i FASS men jag litar på min läkare och tyckte att det var lite tyket av apotekspersonalen att nästan neka mig att hämta ut receptet trots att en gynekolog knuten till MVC skrivit ut det och jag hade värsta magen. Läkaren hade knappast kunnat missa att jag var gravid liksom. Angående tröjan måste väl förklaringen vara att du har tjyvnallat på påskgodiset, eller?

Cissi - Jo, men om den som är föräldraledig är sjuk (och sjukanmäld) ska det ju vara helt ok - eller hur Sara?

Och angående johlinn så är ju hon en högst välkommen gästspelare som är här och värmer upp sin framtida plats lite då och då!

Kan bli riktigt experimentell matlagning av det, Pysslig! (och morr på din man!)

Hurra för Mippes dotter!

Barba - Maken till fräckhet...Så gör man bara inte.

GRATTIS BOOMIE! Underbart att lillasyster är här nu!

Lena - Så outhärderligt sorgligt för dina vänner. Och jag förstår att det måste vara väldigt jobbigt för dig med - mycket tankar och känslor som väcks. Kram!

Jag får panik snart. Dagarna (och nätterna men det har jag liksom räknat med) är verkligen hemska. Jag går hela tiden på nålar och väntar på att E ska bli förbannad och börja skrika. Han är verkligen inte nöjd med något mer än några minuter och sedan måste det hända något nytt. De senaste dagarna har han i vart fall sovit ett längre pass (lite drygt två timmar) på förmiddagarna och eftersom det har gått bättre att låta honom sova små stunder ensam kvällstid på senare tid försökte jag lägga ner honom i förmiddags för att jag behövde hänga en tvätt. Han vaknade förstås och sedan dess har dagen varit värre än vanligt. Det gick inte att söva om honom så jag gick iväg och handlade med honom i vagnen istället. Det går hjälpligt om han får halvsitta lite men jag måste mer eller mindre springa fram och med jämna mellanrum göra lite avledande manövrar. Jag måste se ut som en idiot. När vi kom hem var jag helt slut men inte han så då försökte jag ta en snabb dusch med honom i sittern men det var givetvis fel tänkt. När jag står där intvålad tröttnar han - han går från joller till gallskrik på några sekunder (som alltid). Jag blir givetvis lika svettig som jag var innan jag duschade och får gå runt ett tag med honom (jag sätter i öronproppar för annars pallar jag inte i de här lägena) innan han tack och lov somnar. Pust, jag sätter mig med honom i famnen givetvis eftersom jag inte vågar annat men det går inte ens en halvtimme innan han vaknar igen. Går inte att söva om förstås. Jag mitt nöt (jag fick sova ett pass på drygt tre och en halv timme vilket är rekord sedan han föddes så jag kände mig väl lite övermodig) försökte då att förbereda en efterrätt till kvällen med honom i barnstolen. Det gick ju inte alls så jag fick slänga ihop allt hur som helst och lämna köket i kaos. Och nu sitter jag här i soffan. Igen. Med en sovande bebis i famnen. Igen. Jag kommer att bli tokig snart känns det som. Jag har lagt ner alla planer på att få några "bonusgrejer" gjorda här hemma, men skulle vilja kunna få sköta tvätten och förbereda maten för kvällen så att vi ska kunna få ihop familjelivet överhuvudtaget. Men det är verkligen en kamp att få dessa saker gjorda.

Jag känner mig helt värdelös som inte lyckas hålla honom nöjd men jag försöker tänka på att R verkligen knappt skrek alls som spädis (hon var däremot väldigt rastlös och krävande när hon var strax under året) så helt oduglig kan jag väl inte vara? Vet inte vad jag vill med detta inlägg egentligen mer än att ni ska säga att det går över. Säg att det går över? Gärna innan jag har förlorat förståndet...

Och nej varken sjal eller sele fungerar här hemma. Han blir förbannad även då. I b l a n d går det att "lura" honom genom att ha flera olika "stationer" som man alternerar mellan var tredje minut (typ städa badrummet, vilka tvätt, laga mat) när man har honom i selen men jag orkar faktiskt inte alltid hålla på så. So sue me.