Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
3 månader har snart gått igen.Tiden rusar fram
-
-
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
-
MariaKsk88 skrev 2010-03-01 11:29:48 följande:Jag vet. :( Men jag fyllde i ett depressionsformulär o var faktiskt helt ärlig.. fyllde i 5 eller 6 (max poäng per fråga var 6) på varje fråga, inklusive den om självmordstankar.. så nu vet dem. Måste väl ta tag i det på nåt sätt.. har inte gjort något självskadande på flera månader men det är svårt att stå emot när man börjar se fler fördelar än nackdelar med det..Snälla börja inte vara destruktiv igen! När man väl börjat så är det sååå svårt att sluta. Kämpa för dig själv och ingen annan. Tänk på vilken styrka du har inom dig som går igenom allt detta och faktiskt har klarat det hitills.
-
Jag försöker att trappa ner på stesoliden. Har fasat ut den på kvällen men har ff morgon och dagsdosen kvar. Jag försöker nu att inte ta morgondosen men det är så jävla svårt. Antingen får jag ångest eller så blir jag uppskruvad och ska göra allt på helst en gång.
Vill verkligen sluta med stessen men att det ska vara så himla svårt! Ska förhoppningsvis få träffa läkaren snart och då ska vi diskutera min medicinering och om han tror det kan vara möjligt att snart kunna skaffa ett barn till. Jag vill verkligen att sonen ska ha ett syskon men jag vill inte att åldersskillnaden ska vara för stor. -
du är så fin, tack. for till akuten och blev inlaggd, skrev dock ut mig igår för att jag inte ville vara där längre. nu sitter jag hemma själv och vill göra illa mig igen, ringde avdelningen och dom bad mig ta mina lugnande och ringa igen om det var något.susye skrev 2010-02-27 16:36:18 följande:gumman då livet är inte lätt. o att din sambo reagerar som han gör tycker jag är lite elakt. att vilja lämna dig bara för att han inser att du är sjuk. du är väl samma person som innan han insåg det. men sen är det inte lätt att leva med en bipolär person det förstår jag ju. ge inte upp. psyks sätt att behandla dig då du ringer o talar om att du har självmordstankar etc är helt fel. de får inte svara dig som de gör utan de måste be dig komma dit så de kan bedömma dig o se hur dåligt du mår. ring igen eller åk bara dit om du får allt för mörka tankar. blev själv behandlad så en gång då jag ringde akut att hon tyckte att jag skulle vända mig till vårdcentralen. men jag gav mig inte så jag fick komma dit o blev då akut inlagd sen då de bedömde att jag mådde så pass dåligt o ville skada mig själv. då jag berättade på avdelningen hur jag blivit bemött i telefonen så blev de helt vansinniga. säger en person att den vill skada sig själv eller ta livet av sig så måste de få komma dit akut. ge dig inte utan se till att få hjälp innan du gör nått dumt. styrkekramar
pratat i telefon med folk i flera timmar för att försöka bli lugn. det räcker ett tag men inte länge.
vad hemskt av dom att behandla dig på det viset, jag hatar när psyk gör så, skönt att man kan åka till akuten och bli tagen på allvar i alla fall.
blir nog behandlingshem trots allt, sa ju nej till platsen först, men nu ser jag kanske inte så många andra utvägar. vill helst klara mig själv, vill börja må bättre av mig själv, vill bara "ta tag i mig själv" men det går ju inte......
hur mår du? <3 -
Cherrybaby skrev 2010-03-04 00:00:56 följande:blir nog behandlingshem trots allt, sa ju nej till platsen först, men nu ser jag kanske inte så många andra utvägar. vill helst klara mig själv, vill börja må bättre av mig själv, vill bara "ta tag i mig själv" men det går ju inte...... hur mår du? <3Det kan vara ett bra steg att ta. Du har ju en vilja vilket blir din styrka genom allting. Både hemska dagar och bättre.Ibland måste man ta den där handen som sträcks ut (behandlingshem) för det är för svårt att gå igenom allt ensam.
-
gumman då jag tycker du gör helt rätt i att åka till behandlinsghemmet. ibland måste man inse att man inte fixar saker själv utan msåte ha hjälp. det är en styrka att inse det o ingen svaghet. bra att du åkte till akuten men du måste åka dit igen om dina självdestruktiva tankar blir för starka.Cherrybaby skrev 2010-03-04 00:00:56 följande:du är så fin, tack. for till akuten och blev inlaggd, skrev dock ut mig igår för att jag inte ville vara där längre. nu sitter jag hemma själv och vill göra illa mig igen, ringde avdelningen och dom bad mig ta mina lugnande och ringa igen om det var något. pratat i telefon med folk i flera timmar för att försöka bli lugn. det räcker ett tag men inte länge. vad hemskt av dom att behandla dig på det viset, jag hatar när psyk gör så, skönt att man kan åka till akuten och bli tagen på allvar i alla fall. blir nog behandlingshem trots allt, sa ju nej till platsen först, men nu ser jag kanske inte så många andra utvägar. vill helst klara mig själv, vill börja må bättre av mig själv, vill bara "ta tag i mig själv" men det går ju inte...... hur mår du? <3
-
Här kommer jag o stör.. har ingen att prata med som förstår. Jag har hamnat i en djup depression igen och orkar inte med någon jäkla samtalskontakt. Jag gick aldrig idag.. har börjat medicinera igen men jag hade så mkt mediciner förut att det kommer ta evigheter att komma upp i mina "normala" doser igen :( Jag har fått en massa terapi, mediciner, ECT osv men har mått så här i 10 år. Jag vill bara vara hemma o titta på TV o vänta tills den här depressionen försvinner, men nu vet min läkare o ssk att jag mår dåligt o att jag inte vill gå dit.. Fan alltså. Jävla pissdepression som ALLTID kommer tillbaka!! :'( Jag vill inte leva så här men ingenting fungerar!!
-
min sambo kastade ut mig, så nu känner jag mig hemlös, sitter hemma hos mamma, har inte ens ett rum, har en säng jag kan sova i men ingen plats för mina saker, har allting i stora ikea påsar.susye skrev 2010-03-04 11:10:08 följande:gumman då jag tycker du gör helt rätt i att åka till behandlinsghemmet. ibland måste man inse att man inte fixar saker själv utan msåte ha hjälp. det är en styrka att inse det o ingen svaghet. bra att du åkte till akuten men du måste åka dit igen om dina självdestruktiva tankar blir för starka.
vet inte hur jag ska orka med att fortsätta när inte ens min pojkvän orkar med mig, jag har alltid bara gjort saker för alla andra skull, men vems skull lever jag för nu då?
han vill inte ens träffa mig, han behöver vara själv säger han..
vill inte ligga inne på psyket sista tiden jag är hemma.. men vet inte riktigt vad jag ska göra annars. det är väl bara att fortsätta hoppas på att någonting löser sig, med tiden..
självhatet är för stort, hur ska jag kunna älska mig när ingen annan orkar göra det? -
Hej på er igen...
Läste Maias inlägg längre upp och blev glad faktiskt att hon har en snäll familj (mamma) som ställer upp i vått och torrt. Sen läser jag Cherrybaby som har en sambo som kastar ut henne som jag fattar är för att hon har sjukdommen? Har själv erfarenhet av närstående som tar avstånd från en för man är sjuk...Mina föräldrar har mer eller mindre sagt upp kontakten med både mig och mina barn för vad jag förstår är att jag är sjuk.. De sa till mig vi förstår oss inte på dig.
Man har ju inte valt själv att vara den man är när sjukdomen slår till,och ibland mår man bättre men som i mitt fall så får jag nog acceptera att mina föräldrar inte vill ha med mig att göra vare sig jag är åt det friskare eller det sjukare hållet.
Just nu väntar jag bara på att allt ska vända och jag ska se en ljusning i all deppighet. Vet den kommer komma så småningom...men när???? -
Vad jobbigt att dom inte vill ha dig, att de man älskar inte vill ha en är det jobbigaste som finns. Hur ska man orka fortsätta då? Tur att du har dina barn, det är himla tur.flower79 skrev 2010-03-07 16:16:01 följande:Hej på er igen... Läste Maias inlägg längre upp och blev glad faktiskt att hon har en snäll familj (mamma) som ställer upp i vått och torrt. Sen läser jag Cherrybaby som har en sambo som kastar ut henne som jag fattar är för att hon har sjukdommen? Har själv erfarenhet av närstående som tar avstånd från en för man är sjuk...Mina föräldrar har mer eller mindre sagt upp kontakten med både mig och mina barn för vad jag förstår är att jag är sjuk.. De sa till mig vi förstår oss inte på dig. Man har ju inte valt själv att vara den man är när sjukdomen slår till,och ibland mår man bättre men som i mitt fall så får jag nog acceptera att mina föräldrar inte vill ha med mig att göra vare sig jag är åt det friskare eller det sjukare hållet. Just nu väntar jag bara på att allt ska vända och jag ska se en ljusning i all deppighet. Vet den kommer komma så småningom...men när????
Jag vet inte när det vänder, vet inte när det vänder för mig heller. Är lite hypomanisk idag och det kan man väl säga är en liten vändning, men om rätt håll vet jag inte. Vill bara må bra så någon i min omgivning orkar med mig.
Jag hoppas verkligen det vänder för dig snart, så snart som möjligt! -
usch då vad jobbigt för dig.MariaKsk88 skrev 2010-03-04 13:15:03 följande:Här kommer jag o stör.. har ingen att prata med som förstår. Jag har hamnat i en djup depression igen och orkar inte med någon jäkla samtalskontakt. Jag gick aldrig idag.. har börjat medicinera igen men jag hade så mkt mediciner förut att det kommer ta evigheter att komma upp i mina "normala" doser igen :( Jag har fått en massa terapi, mediciner, ECT osv men har mått så här i 10 år. Jag vill bara vara hemma o titta på TV o vänta tills den här depressionen försvinner, men nu vet min läkare o ssk att jag mår dåligt o att jag inte vill gå dit.. Fan alltså. Jävla pissdepression som ALLTID kommer tillbaka!! :'( Jag vill inte leva så här men ingenting fungerar!!
men du det är bra att din läkare o sjuksköterska vet om hur du mår nu. samtal måste du kanske gå på för att ta dig ur detta. ibland funkar det ju inte att bara "vänta" ut det liksom.