Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
3 månader har snart gått igen.Tiden rusar fram
-
-
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
-
saknar er också. gullig du är som säger såMaia skrev 2010-03-30 05:35:19 följande:Tänker på dig med. Hoppas du mår bättre snart, du är saknad här. Sköt om dig, varma kramar.
värmer. när man mår så här känner man sig ju rätt värdelös så det känns extra skönt att höra sånt då
-
vad skönt att du/ni lagt alla kroten på bordet o pratat ut. vad framtiden kommer att ge har vi ju ingen aning om så precis som du själv skriver så tänkt inte på vad som skulle kunna hända om det blir som förra året för dig. du vet ju inte ens om det kommer bli så illa igen (får vi hoppas att det inte blir). tala om ärligt hur du mår är nog bra för då slipper din sambo gå o undra då du svarar att du mår bra o hans er att du INTE gör det. det där med kontrollbehovet är nog inte det lättaste för dig att släppa på det är jag helt övertygad om men nu har ni ju luftat det också o du har insett att det inte är så att han inget gör hemma utan att det är du som inte tillåter att han gör det. är själv superpedant så jag vet. vill ha järnkoll på allt. finns ju parsamtal man kan få då ena partnern är bipolär (här iaf). nått ni skulle kunna fundera på kanske?Maia skrev 2010-03-30 13:35:14 följande:Jag är visst på ett väldigt irriterat humör idag. Jätte irriterad på sambon för absolut ingenting... :( Possitivt: I förrgår så hade vi ett ordentligt samtal. Jag har ju varit på väg att lämna honom då jag inte vetat var vi stått. Han var lugn i samtalet och det gjorde att jag vågade berätta precis hur jag mår, påpekade att det inte alls har med honom att göra och att det inte är hans fel. Sa att jag hade funderingar på att lämna honom men att det var ett beslut jag inte klarar att ta iom att jag älskar honom så mycket, så jag lade det i hans händer. Han vill inte gå isär. :) Nu har jag börjat våga öppna mig för honom och när han frågar hur jag mår så är jag ärlig istället för det vanliga "det är bra". Nu talar jag om när jag är arg, irriterad, deppig, har lyckorus, inte vet själv hur jag mår eller när jag är hypoman. Det känns så mycket bättre och jag känner mig lite lugnare pga det, att inte behöva dölja med rädsla att han inte ska klara/orka med det. Jag sa till honom att om han vill gå isär så respekterar jag hans beslut då jag vet, som Susye sa, att vi är inte lätta att leva med. Jag är medveten om att skulle jag hamna så långt som förra året, pallar han inte igen. Men den dagen den sorgen. Hur jag än mår så kommer jag alltid respektera hans beslut och vi kommer aldrig skiljas som ovänner. Låter som jag tar lätt på detta men det gör jag absolut inte. En annan sak som kom upp var mitt kontroll behov. Först drog jag iväg lite och sa lite för starkt att jag tycker inte han gör nåt här hemma längre, sen jag kom hem. Han sa då att han ju faktiskt inte får göra nåt för jag litar inte på honom. Kom då på vad jag och psykologen pratade om. Jag gör mig själv till ett offer. Var det i mitt förra äktenskap men var så ung och manipulerad att jag inte förstod det själv. Ingenting jag gjorde dög. Lovade mig själv att det aldrig skulle ske igen men nu har jag satt mig själv där, utan en manipulerande man.. Det är inte lätt att se längre än näsan räcker ibland. ;) Såå, nu är det slut på daltandet, jag måste släppa lite på mitt kontrollbehov (skit svårt). Ska lägga tillbaka lite ansvar på sambon och inte vara en sån martyr. :) Så nu har jag lättat mina tankar för sambon (och tydligen er) och det känns bra. Kommer säkert skriva om ett par dar att jag tänker lämna sambon igen "lol".
-
Susye; skönt att höra av dig igen. Hur går det? Förstår naturligtvis att du mått väldigt dåligt nu men..
Jo, vi har faktiskt funderat på parterapi men ingen tar steget. Känns som det händer så mycket hela tiden. Fast det gör ju egentligen inte det, bara jag som stressar upp mig över ingenting. Borde kanske iaf börja med att höra mig för. Ska ta upp det med min ssk nästa vecka.Ikväll hade jag en riktig mys stund med sonen. Jag läste en pixi bok och han satt still utan att försöka riva sönder boken. Det var jätte mysigt. Sambon kom och pussade på oss båda och sa; min lilla familj. :)Jag är i lyckorus igen. -
vad underbart det låter med sonen, myset o mannenMaia skrev 2010-03-30 20:51:30 följande:Susye; skönt att höra av dig igen. Hur går det? Förstår naturligtvis att du mått väldigt dåligt nu men.. Jo, vi har faktiskt funderat på parterapi men ingen tar steget. Känns som det händer så mycket hela tiden. Fast det gör ju egentligen inte det, bara jag som stressar upp mig över ingenting. Borde kanske iaf börja med att höra mig för. Ska ta upp det med min ssk nästa vecka. Ikväll hade jag en riktig mys stund med sonen. Jag läste en pixi bok och han satt still utan att försöka riva sönder boken. Det var jätte mysigt. Sambon kom och pussade på oss båda och sa; min lilla familj. :) Jag är i lyckorus igen.
glad för din/er skull. ta vara på det så länge det varar.
bra att ni åtminstone tänker på parterapi. för det är väl båda två som gör det? då tänker jag mer på parterapi inriktat på att leva ihop då den ena är bipolär om du fattar hur jag menar. är det det ni funderar på också? ta upp det med din ssk så får du mer info o sen kan ni besluta hur ni vill göra.
totalt mörker här idag igen o tårarna bara flödar. har hänt en del som jag inte ens orkar berätta just nu -
susye skrev 2010-03-31 15:20:29 följande:vad underbart det låter med sonen, myset o mannen glad för din/er skull. ta vara på det så länge det varar. bra att ni åtminstone tänker på parterapi. för det är väl båda två som gör det? då tänker jag mer på parterapi inriktat på att leva ihop då den ena är bipolär om du fattar hur jag menar. är det det ni funderar på också? ta upp det med din ssk så får du mer info o sen kan ni besluta hur ni vill göra. totalt mörker här idag igen o tårarna bara flödar. har hänt en del som jag inte ens orkar berätta just nuMen Susye, jag hoppas verkligen att det lättar lite för dig snart. *kram*Jo det är väl den typen iaf jag är inne på. Ska höra med ssk på tisdag.Kanske bra om du gråter? Då får du ju ur dig lite. Jag kan inte gråta längre och jag önskar faktiskt att jag kunde det, för att lätta lite på trycket. Sköt om dig.
-
Så, nu är jag inlagd... sen i måndags, på LPT, och jag har bett dem att göra det till HSL men de vägrar, måste absolut ha tvångsvård för att jag pendlar så mkt :( Det är skit för det kommer bli jobbigare med permissioner osv.. avdelningsläkaren är iofs jättebra, han har ökat lithium och lamictal och satt in abilify (aldrig tagit den förut) - inte SÅ kul för jag har en massa jobbiga biverkningar, men jag hoppas på abilify - MEN avdelningen i sig är skit, den är för bipolära och psykotiska och jag är ABSOLUT inte psykotisk, de som är här är verkligen "knäppa" om ni förstår vad jag menar (svåra psykoser, schizofrena osv), de går och pratar för sig själva, skriker, blir fastspända, gör helknäppa saker och stör mig (och de andra) jättemycket.. :( Alla har typ övervak :( Jag har sagt till två av skötarna att jag vill byta avdelning och då har de sagt "jag förstår det, vi undrar alla varför du är här"... kan vara pga platsbrist, eller för att det egentligen är för bipolära, men jag tycker fortfarande det är knäppt isåfall. Jag måste vänta tills imorgon eftermiddag iaf för att be läkaren om jag kan få byta för jag har inte velat "vara jobbig" hittills. Men jag är också rädd att om jag byter så får jag en dålig läkare.. :( Va ska jag göra?!
Har goda nyheter från BUP iaf, efter att de egentligen inte ville, har psykologen o läkaren skickat remiss till neuropsykiatriska teamet om utredning för Aspergers :) Känns som vi har kommit över det första hindret i alla fall, och jag är glad. :) Hoppas allt löser sig för min älskling så han inte får likadana problem som jag har.. Råkade läsa lite om mig i ett av läkarens papper och fick en "oj"-känsla.. :( Det är sånt man helst tränger bort.
Men men... hoppas du mår bättre susye, och Maia, ta tag i det och gå i parterapi! För min sambo hjälper det något ENORMT att ha någon att prata med och han vill nu gå i terapi själv. Men vi provade en gång att gå i "vanlig" parterapi men det funkade inte för jag var så sjuk då.. kanske lättare att gå till någon som har mer erfarenhet av bipolära störningar. Men se till att han får någon att prata med, annars kommer han hålla allt inom sig och då ökar risken för problem el en ev separation! -
Maria, vad bra att du äntligen får hjälp. Jag vet hur det känns att var på låst avd. och det är ganska skrämmande faktiskt för oss som inte har såna starka reaktioner i våra problem så att man stör andra. Jag har dock alltid blivit flyttad till öppen avd så snart plats kom upp. På den låsta avd. tyckte personalen inte alls att jag hörde hemme. Men men, ibland har man inget val. Tycker du ska ta upp det med din läkare, det skadar ju inte att fråga. Även om du får ny läkare så är det ju även viktigt att känna sig trygg på avdelningen. Håller alla tummar för dig att det ska bli en ändring snart.
Vad skönt att de äntligen skickade remiss ang. din son!Sköt om dig och hoppas du hör av dig när du kan. Varma kramar. -
Maria: håller fullständigt med i det Maia skiver om att du ska ta upp med din läkare om hur du upplever avdelningen o att det får dig att må sämre. fråga vad anledningen till att du är på just denna avdelning är o om det finns möjlighet till att byta. har själv legat på stökiga avdelningar. en gång i 4 månader o hur dumt det än låter så vande jag mig o till slut varken hörde eller såg man dessa stökiga personer längre. kanske kan vara en liten tröst
-
Maia: ja det lättar faktiskt lite då jag gråter men idag har jag gråtit "för" mycket om du förstår hur jag menar. fick ta dubbel dos benzo för att komma ner lite. men förr kunde jag inte gråta alls o då stängdes allt ju inne o det var ju inte bra det heller. hoppas du kan hitta tillbaks till dina tårar
-
susye skrev 2010-03-31 23:28:41 följande:Maia: ja det lättar faktiskt lite då jag gråter men idag har jag gråtit "för" mycket om du förstår hur jag menar. fick ta dubbel dos benzo för att komma ner lite. men förr kunde jag inte gråta alls o då stängdes allt ju inne o det var ju inte bra det heller. hoppas du kan hitta tillbaks till dina tårarDet är väl så, hur svenskt det än låter. Lagomt är bäst.Jo, jag grät faktiskt en hel del när jag och sambon hade vårt samtal. Annars är det stop.