Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Jo, vi har försökt förklara :( Men han blev jätteledsen och började gråta.. och just eftersom att han också har problem så blir det extra jobbigt, jag vill ju finnas där för honom. Klart jag litar på min sambo till 100%, men det är ändå så jobbigt.. vi försöker prata med honom om att man kan vara sjuk på olika sätt, att man kan vara sjuk i hjärnan och bli jätteledsen och arg och så... Men jag vet ju att det här kommer gå över förr eller senare, frågan är bara om det går snabbare med inläggning. Sen är ju problemet att det kommer tillbaka igen, varesig jag blir inlagd eller inte.. det kommer alltid tillbaka. Jag tar inte mina mediciner ordentligt längre för jag tror inte de hjälper, de har ju inte hjälpt hittills :( När jag mår jättedåligt tror jag att inget någonsin kommer hjälpa, och när jag är hypoman/manisk tycker jag inte jag behöver nån hjälp. De har sagt att de kan höja medicinen snabbare på sjukhus (de håller på att sätta in den igen efter att jag varit utan ett tag) men jag tänker bara på min son.. vad är minst dåligt för honom? :( Dessutom, blir jag inlagd så blir det LPT.. jag kan inte vara där mer än några timmar på HSL innan jag får för mig att jag ska hem igen. Sist jag var inlagd (dec 09) grät jag hysteriskt hela tiden när jag inte sov pga jag saknade min son så mycket. :( Det var HEMSKT.. jag lovade mig själv att aldrig bli inlagd igen.

Jag har lovat mig själv att aldrig bli inlagd igen heller. Jag vill inte! Jag vägrar! Den krassa verkligheten är dock en annan. Nu är jag rädd då jag har mått sämre och de mörka tankarna har återkommit litegrann , även om jag kan få lyckorus ibland. Jag kämpar som tusan att inte hamna dår igen. Tar alla mediciner, går på alla möten och framförallt, är ärlig mot min ssk. Då har de en chans att reagera innan det går överstyr. Detta är förmodligen en väldigt naiv tanke men det är allt jag har. :(

Lyckorus igen! Älskar er alla här! Kramar i massor!

Om du är på väg att bli manisk borde du nog inte vara uppe hela natten ;)

HSL (hälso- och sjukvårdslagen) = frivillig vård
LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) = tvångsvård

Jag tar inte mina mediciner ordentligt för de hjälper inte i alla fall :( Och vill inte berätta för någon för jag orkar inte prata.. prata = acceptera = tänka på det, och nu är det så dåligt att jag gör ALLT för att glömma bort, även om det bara är i 5 minuter. Jag vet att det är dumt, du gör rätt i att prata med dem osv. Men jag klarar inte av det.. väntar bara på att den här blandepisoden ska försvinna..

Vill bara titta in o krama om er alla här.
Mår inget vidare just nu.

Maria: svarar dig i inboxen under helgen

Haha jag vet hur det är. :P Jag älskar också allt och alla, vädret är så fint, sambon är så snäll, sonen är världens sötaste, allt är bäst.. Men jag får problem för jag gör en massa dumma saker, som leta upp nya utbildningar (t ex hårfrisörska, dagisfröken, pilot, astronaut....), skicka CV till en massa konstiga jobb, leta flygbiljetter till USA, shoppar hur mycket som helst... =/ Och gör en massa planer som jag sen måste avboka (= skäms ihjäl)... Usch.. den här blandepisoden är första gången jag blivit riktigt manisk, förut har det bara varit hypomani. Jag får absolut noll sjukdomsinsikt och tror att jag alltid kommer må så här bra och jag har troligen aldrig mått dåligt förut heller utan bara hittat på/överdrivit... =/ Just nu är jag... hmmm.. ganska normal. Men undrar hur snabbt det kommer svänga. Min sambo har berättat att han mår väldigt dåligt och vill ha samtalskontakt :( pga mig.. tror ni han kan få det på min mottagning? De måste väl kunna ge något anhörigstöd? Han är fan deprimerad.. Vi har hittat anöriggrupper också men alla var fullbokade :(

Fråga på din mottagning om anhörigstöd. Det har han rätt till. Annars kanske ni kan gå via VC så länge så kanske han kan få prata med en kurator där. Det skulle isf vara en början eller hur. Så kan han sätta upp sig på lista eller så om plats för riktig psykolog. Googla lite på nätet där det kan finnas tips om hur man ska gå tillväga. Forum kanske som även brukar ha trådar för anhöriga. Då kan han skriva av sig och få lite respons från andra anhöriga.

Hej!
Undrar om ni kan kan hjälpa mig, att hjälpa?
Har en en arbetskompis som nyligen fått diagnosen manoderpressiv, kan ni ge mig några råd hur jag ska kunn hjälpa honom? Lider så fruktansvärt av att se honom må må dåligt, så snälla, kan ni ge mig lite råd?