Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Ja, det kallas tydligen "spökveckorna", och jag förstår varför! Det går liksom inte riktigt att greppa att man ÄR gravid...
Ska på UL vecka 17 och det känns låååångt bort...

Ååååå... men det är ju så jag känner med! Jag har precis fått reda på att jag är bipolär, väntar på diagnos från läkare vilken dag som helst... hoppas på medicin. Men fan vet ibland eftersom jag har PMS. När jag var gravid var jag så jämn i humöret, det var jätteskönt, men sen efter amning osv och dom satte in en kopparspiral så blev jag ju sådär svängig igen i humöret - dvs då hade jag inga extra hormoner i kroppen, så jag satte in en hormonspiral för att orka med med mig själv... min psykolog log lite vänligt åt det, han tyckte det lät lite lustigt...

GUD så skönt att höra att det finns fler!!

Absolut! Det känns väldigt påfrestande till och ifrån! Och man blir så frustrerad för att man inte vet vad man ska göra för att man ska må bättre...
Jag har fått rådet att försöka ta det lugnt och undvika all form av negativ stress...

Grattis förresten!

Tack! Det känns jättehärligt... Men det är som sagt svårt att njuta helt och hållet... Dels pga sjukdomen, men det känns jobbigt att man inte får göra ultraljud förrän i vecka 17! Är bara i vecka 14 än så länge... Vill liksom ha nån sorts bekräftelse!

Å förstås! Jag minns själv hur märkligt allting var, alla runt omkring mig var som himla förtjusta och grattis hit och dit men jag fattade ingenting. Min barnmorska sa att du kan ju klappa lite på magen och prata med bäbisen... Eh... va? Inte ens ultraljudet gjorde det mera verkligt - ja, lite kanske, men jag var så knäsvag när jag gick därifrån att min man fick hålla i mig. Kändes som om jag hade en alien i magen!

Däremot när första sparken kom i v.20. DÅ. Äntligen. Efter halva graviditeten ramlade poletten ner. Och efter det var hon helvild i magen. Är hon fortfarande, efter 3 år. Fast utanför magen då förstås, ha ha.

Är helt off idag. Är i en down-period. Orkar ingenting. Inte plocka disk, inte hänga tvätten. Inte ens avsluta broderiet jag har kämpat så med. Tösen är sjuk och nu sover hon och här händer inte mycket.

Det värsta är när jag är sån att jag glömmer att äta. Glömmer min personliga hygien. Och därmed min dotters tandborstning och ätande med. Tack o lov funkar mammainstinkterna så jag blir påmind i sista stund men hjärnan klarar liksom inte att koppla. Har en massiv lista att bocka av med jobbgrejer och jag ids inte ens titta på den. Så här är det OFTA för mig när jag är i dom här perioderna.

Jaa, NÅN gång kommer väl ett tecken! Apropå sjukdomen.... Hur berättade du på jobbet? (om du jobbar...) Jag har det jättejobbigt med att inte omgivningen förstår! Det är nog det allra värsta! Jag får så dåligt samvete och mår pyton av att behöva stå i försvarsposition och förklara mig gång på gång....

Nej, jag har inte berättat på jobbet. Jobbar som lärare, och klarar mig hyfsat. Det är mest min familj som får ta smällarna, och sen ibland på jobbet när jag drar igång en massa projekt som sällan blir ordentligt avslutade. Oftast är det bara jag som vet om dom projekten för jag skäms så att jag är så dålig på att avsluta att jag hoppas att eleverna har glömt vad vi startade... det är under mina maniska veckor. Sen när jag är nere i en dipp, som jag är nu, har jag svårt att få nånting gjort över huvud taget. Senaste dagarna har jag varit som en långsam maskin bara, inte känt nåt, bara gjort. ALLT är motstånd. Allt är "orkar inte." inuti. Min antidepp hjälper hyfsat, jag kommer ju ur sängen, vilket jag inte gjorde förr. MEN den hjälper inte mot det maniska, och det är ju den fasen som tröttar ut så. Och som jag inte fattar att jag är inne i förrän nån säger till mig.

Nere i en total depp igen. Klarar nätt och jämt ta hand om sonen när han inte är på dagis. Iofs hade det inte varit för honom så skulle jag gräva ner mig i det totala mörkret.

Jag förstår precis vad du menar! Jag har gjort några riktigt dumma saker i maniska perioder o med alkohol inblandat. Sånt som kunde spräcka mitt äktenskap...
Jag kan inte fatta vissa saker jag gjort och hur elak jag har varit periodvis...

Apropå din medicinering... Det är viktigt att du får något stämningsstabiliserande! Jag hamnade i början av en psykos när jag åt antidepp och fick en manisk period... Det slog över totalt! Gå in på www.1177.se och skriv "bipolär" i sökrutan uppe till vänster... Det står massor om vår sjukdom och det är uppdelat i olika avsnitt... Superbra info!