Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
3 månader har snart gått igen.Tiden rusar fram
-
-
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
-
lycka till med allt. förstår att det är nervöst. alla förändringar är det tycker jag. vad ska du göra på aktivitetsstället då?Maia skrev 2010-04-12 06:46:12 följande:Känner mig nervös. Idag är första dagen för sambon på nya jobbet. Nästa vecka ska jag förmodligen börja på aktivitetsstället och förmodligen måste vi ansöka om mer tid på dagis för sonen. Känns inte så kul men man vänjer sig väl. :/ Ska till ssk snart och får ta sonen med mig.
-
har inte sovit en blud inatt igen. smärtan skär genom kroppen. frågor om hur han mådde innan han gjorde det. vilken ångest han måste haft. svårt att tänka på det. ska till dagsjukvården idag. tur det så jag får prata av mig lite. förlåt om jag tynger med detta i tråden men behöver skriva av mig. säg till om det är för tungt för er. vet ju att flera av er brottas med just dessa tankar o då kanske det är svårt att läsa om det.
-
Hej och välkommen.Anonym (Stjärnkross) skrev 2010-04-12 06:43:42 följande:Jag är livrädd för att hamna i ännu en situation då jag försöker ta mitt liv... (Sitter ofta med pillerburkarna framför mig) :( Jag vill inte dö, men när jag väl hamnar där kan inget stoppa mig känns det som... Vad fan gör man egentligen....? 23 år gammal ... Anonym jag vet. Men vill hålla mig hemlig ett litet tag. Hoppas det är okej med er! /H
Har du kontakt med psyk regelbundet? Jag är som du med piller och får därför inte ha några hemma. Måste åka till öppna mottagningen en till två ggr/vecka för att hämta. Jag vill inte ha mer hemma heller iom att jag inte litar på mig själv.Kanske skulle vara något för dig oxå? -
Ja du. Vet inte faktiskt. De har läder tillverkning, snickeri, café, silver tillverkning och lite annat. Ska på möte med dem på torsdag och då ska vi väl diskutera vad som passar mig bäst.susye skrev 2010-04-12 07:35:11 följande:lycka till med allt. förstår att det är nervöst. alla förändringar är det tycker jag. vad ska du göra på aktivitetsstället då?
-
Kan ju bara tala för mig själv. Du ska inte ha dåligt samvete och om någon tycker det är för tunga inlägg så kan de kanske ignorera och inte känna sig tvingade till att svara. Det är jätte bra att du pratar (skriver) om det för det är ett sätt att bearbeta.susye skrev 2010-04-12 07:37:21 följande:har inte sovit en blud inatt igen. smärtan skär genom kroppen. frågor om hur han mådde innan han gjorde det. vilken ångest han måste haft. svårt att tänka på det. ska till dagsjukvården idag. tur det så jag får prata av mig lite. förlåt om jag tynger med detta i tråden men behöver skriva av mig. säg till om det är för tungt för er. vet ju att flera av er brottas med just dessa tankar o då kanske det är svårt att läsa om det.Vad bra att du ska få komma iväg på samtal irl.Angående hur han mådde och tänkte innan han genomförde det.. Kan bara säga hur jag känt när jag gjort mina försök. Det är en lättnad när man väl bestämt sig för att göra det. Han orkade inte mer och ville bara få frid.Kramar till dig.
-
Maia skrev 2010-04-12 10:46:53 följande:tack. jo jag föstår ju delvis hur han tänkte då jag själv brottats med dessa tankar. men som mamma hade man ju velat "sätta plåster" på det onda men så enkelt är det ju tyvärr inte
-
Maia skrev 2010-04-12 10:46:53 följande:
jo det vet jag till 100 % att han inte orkade mer o att han nu fått frid o "hjärnspökena" han brottats med så länge har tystnat o det känns som en lliten tröst iaf -
Jag förstår. Min mamma har sagt och önskat så många ggr att det var hon som drabbats istället. Det är svårt som förälder att stå vid sidan och se hur barnen lider men det är ju tyvär min lott här i livet.susye skrev 2010-04-12 14:58:30 följande:tack. jo jag föstår ju delvis hur han tänkte då jag själv brottats med dessa tankar. men som mamma hade man ju velat "sätta plåster" på det onda men så enkelt är det ju tyvärr inteMin mamma har berättat för mig när jag började må bättre nu, att vid mitt sista su-försök hade sagt till sin man att "jag vägrar, jag ger inte upp. Det FÅR inte sluta så här. Jag accepterar det inte."Jag sa inget men tänkte i mitt stilla sinne att "rara älskade mamma. det fanns inget du kunde ha gjort"Blev det rörigt nu? Förstår du hur jag menar..?Jag är oxå väldigt orolig att min son kommer få liknande problem när han blir äldre.Förlåt om mina inlägg alltid handlar om mig när det är dig jag vill stötta. Jag har ju dock bara mig själv att gå utifrån, därför dessa "ego" svar.Kram
-
Maia skrev 2010-04-12 15:16:41 följande:
dina inlägg är så kloka så prata du utifrån dig så blir det bra. jo jag vet också att jag aldrig hade kunnat förhindra detta. hade jag räddat honom nu så hade han gjort det igen så det du tänkte då din mamma sa så är så rätt. vill en människa verkligen dö så löser den det förr eller senare tyvärr. bara att inse att det var hans vilja oavsett hur ont det gör i mig -
Hur är det med er alla? Hur går det för dig Susye?
Sambon har nu jobbat sen i måndags hela dagar och jag tycker det är bra. Att få ut honom ur hemmet lite.
På måndag fm när jag var på väg hem med sonnen efter med.hämtning så stötte jag på sambon vid ett av hans jobb. Han var arbetsklädd och jag blev så stolt och tyckte han såg så sexig ut. ;-D Älskar män i arbetskläder, grrr.. :DFör min del så går det upp och ner. Sonen har börjat få raseri-utbrott. *kul*Imorgon ska jag ju på mötet med gemet som aktivitetstället heter. Är mest nervös för att vara där i god tid. Inte för tidigt och inte för sent, vet inte hur lång tid det tar att cykla dit. Men men i-landsproblem.Nu ska jag ta tag i dammsugaren och dansa runt med den lite grann. ;)